Under november kommer jag inte dricka en droppe alkohol. Jag gör så en månad varje år sedan två–tre år tillbaka. Jag brukar få en del frågor om det, så jag tänkte skriva något om det här på bloggen. Varför i hela friden ta en vit månad? brukar en del undra. Huvudanledningen är given: har man en spritsort som ett närmast maniskt fritidsintresse gäller det att hålla koll så att inte whiskyintresset har blivit ett alkoholintresse. Om det är svårt att inte dricka alkohol på en månad finns det sannolikt en risk att livsstilen inte är alldeles jättesund.
Nu ligger jag i och för sig i min vardagskonsumtion oerhört långt ifrån någon riskzon. Eftersom jag ofta provar whisky när jag dricker whisky krävs det en möjlighet att ha minst trettio minuter helt ostörd tid, och mitt liv ser inte så ut att sådant gives särskilt ofta. Nyss var jag arbetslös, då kunde jag hålla ett rätt högt provningstempo för den här bloggen, men numer har jag ett heltidsjobb och det finns liksom inte möjlighet att sitta ner och prova whisky var och varannan kväll. Och så finns det fyra barn i hemmet, varannan vecka. Och så tränar jag sådär en tre gånger i veckan, löpning mest. Och så ska man städa och laga middag och veckohandla och tvätta och hinna umgås med sin älskade och läsa romaner och spendera all den där tiden på tunnelbanan varenda dag… Summan av kardemumman är att jag nog konsumerar sådär en tio centiliter whisky i veckan. Kanske, ibland, femton. För en som nyligen vaknade på morgonen och hade drömt om att få tag på ett privatfat på Old Pulteney, som köper fat och whisky i större utsträckning än ekonomin egentligen tillåter samt spenderar mycket tid skrivande och läsande om whisky är det inte någon jättemängd, precis.
Den andra anledningen att ta en vit månad varje år är att det fungerar som ett karaktärsprov. Som sockerfria veckor, eller en helt vegetarisk vecka, eller femton minuters yoga varje kväll, eller mitt årsmål med löpningen, att jag ska springa 100 mil i år. Det är kul med sådana små vardagsutmaningar. De ger en känsla av styrka.
Men visst, ibland är det surt att inte dricka whisky. Som Stockholm whisky enthusiasts, där jag är medlem men ännu inte kommit iväg på en enda provning, som har Springbankprovning i november. Som provningen i ett annat whiskysällskap där jag är medlem, där de kör en Amrutprovning. Som provningen jag själv ska hålla i nästa vecka. Som blindskottsklubben, där vi provar whisky blint varje onsdagskväll klockan nio. För att nu inte tala om det enorma samplesberget här hemma, där det finns så många lockande droppar i småflaskor att omfattningen bara kan beskrivas som absurd. Det blir många roliga möjligheter till whiskyupplevelser som jag missar. Å andra sidan, whiskyn försvinner inte ur mitt liv bara för att jag inte dricker den: det blir en rejäl läsarmånad, november!
Betyder min vita månad att det inte kommer komma någon enda whiskyprovning de närmaste veckorna? Inte då! Det finns en hel del provade whiskies jag har skrivit om, men där jag inte har hunnit lägga upp texterna än. Räkna med recensioner av Bowmores Black rock, ett gäng blindprovade whiskies där väl en trettioårig Brora är juvelen i kronan, någon Glendronach single cask, en Ardbeg som var en besvikelse – nej, inte Supernova 2015, den har jag inte hunnit till än – och ett par annorlunda Mortlach. Och som alltid reflektioner och resonemang! Vem vet, jag kanske äntligen hinner skriva klart den där romanlånga texten om Box whiskyfestival?
Så: väl mött under november månad! Slainte på er, de av er som får skåla!
