Tjeders whisky

Bara whisky

Arran 18 och Sherry cask

Idag den 25 augusti släpps två nya Arran, båda del i deras core range. Men innan vi går in på det: deras nya design. När man för n-te gången i den härliga Facebookgruppen Malt maniacs & friends började tokdissa ett annat destilleris nya design på sina flaskor och etiketter ledsnade jag något på denna whiskyvärldens brutalt inbitna tendens att tycka att precis varje ny design är skitful. Jag frågade då om någon förändring av någon design på whisky överhuvudtaget någonsin varit till det bättre. Arran! utropade många. Och visst är de skitsnygga, de nya Arranflaskorna? De där himla örnarna är kvar, men de ljusare etiketterna! Den snygga Brailleskriften! Tillochmed jag som annars förespråkar skruvkorkar kan inte låta bli att tillägga: de nya flaskformerna och de specialdesignade korkarna! Arranflarror är helt enkelt cirka tre gånger läckrare att titta på sedan denna ”revamp”, som det heter på engelska.

Med det sagt, låt oss kasta oss in i whiskyerna.

Arran 18 YO (buteljerad typ 2020)

Denna är lagrad till hälften på bourbonfat, till hälften på sherryfat. Inga finishes här: lagra en del hela tiden på sherry, en del hela tiden på bourbon. Gott så. Alkoholhalten är ”det nya 40”, alltså 46%. Här har du den i whiskybase. 240 flaskor har kommit till Sverige till priset av 985 riksdaler.

Doft: söt, kraftig, karaktärsfull, härlig. Perfekt balans mellan bourbon- och sherryfat. Jag associerar till Old Pulteney 17 YO, vilket förstås i min bok betyder något väldigt positivt. Typ: en touch av vaniljbulle möter mörka russin och mörk choklad. Smör. Plommonmarmelad. Svag lite söt citrus, kanske är det mandarin. En stor doft.

Smak: ”torrare”, mer sherrylagrad: det börjar med torkade plommon, efter en tid kakao möter citron. Härligt maltig mitt i allt. Komplexa kryddor långt bak, jag tror jag känner både rosmarin och salvia i den liksom milda pepprigheten.

Eftersmak: åh, fin. Svagt av citrus, svagt av vanilj, tydliga men balanserade sherryinfluenser. Hänger kvar ganska länge.

Med vatten: mer mineralt, eller kalkigt. Svarta och gröna winegum. En svag oljighet. Smaken snällare nu, ”mer bourbonlagrad” om det är begripligt: visst finns här de där plommonen, men mer av en nu härligt trött vanilj, en touch av kokos och mandariner. Härliga kryddor. Eftersmaken något ettrigare med vatten. Jag tror jag föredrog denna ovattnad, men som alltid påminner jag om godtyckligheten kring noter med vattning: just denna mängd vatten tog fram just dessa saker.

Sammanfattning: doften är underbar, eftersmaken likaså. Smaken är bra men håller i min bok inte samma klass som framför allt doften. Detta är en whisky att eftertänksamt nosa på, länge. Schysst pris för en officiellt utgiven 18 YO från ett litet destilleri också, under tusenlappen. Min relation till Arran började med försiktig tveksamhet, men det händer något efter sådär en 14–15 år på fat. Det verkar vara ett destillat som kräver lite tid. En riktigt bra whisky. 86 poäng.

Arran sherry cask

NAS, fatstark, helt sherrylagrad: med denna nya buteljering sällar sig Arran till de många destillerier som ”gör en a’bunadh”. Hela 1800 flaskor kommer till Sverige. Denna den första batchen buteljerades 2019. Priset är 600 kronor (ja, minus en femma då).

Doft: tung sherry. Känns inte så alkoholstark som den är, sherryn bäddar in alkoholen. Ganska stängd. Svarvinbärsblad, lera/PlayDoh och en strimma som jag upplever som rök, som kan vara världens minsta touch av svavel/krut. Om man ser till sherrybombsligan där denna spelar: inte en vrålare som Aberlour eller Tamdhu, lite mer som ung GlenDronach kanske.

Smak: kakao, chokladpraliner. Svagt av apelsin. Ordentligt med mörk torkad frukt. Oväntat välintegrerat och liksom stramt: en sherrybomb i den snyggare skolan.

Eftersmak: svårbestämbar till en början: den där svaga rökpuffen, viss oljighet, svartvinbärsbladen är tillbaka, och mörk choklad. En touch av lite rå alkohol vid större sipp.

Med vatten (ett par droppar bara, ung sherrybomb bör man vara lite försiktig med): ramlar alls icke sönder, bra. Lertonen som jag gillade har blivit bättre, nu är det som bränd kruka/keramik; som ett svart koncentrat av torkade mörka frukter i botten; en kraftig vanilj jag inte kände tidigare. Smaken har tyvärr nu liksom mindre av allt: jag kommer bara till de tidigare sherryinfluenser, men med en hel del honung i. Eftersmaken kort nu, något ettrigare vid större sipp. Denna ska nog avnjutas ovattnad.

Sammanfattning: klart bättre än jag trodde. Ung sherrybomb är nog den svåraste genren att övertyga mig i. Jag tror Sverige kommer älska denna whisky mer än just jag gör. Särskilt ovattnad är den en rak sherrystinn whisky som är där och nosar på att tillhöra kategorin sherrybomb. Den känns äldre än sin ålder (enligt destilleriets information ska denna NAS vara typ sju år gammal). 82 poäng, kanske 83. För just under 600 bagis är detta Arrans motsvarighet till a’bunadh, eller de där Glengoyne cask strength, Tamdhu batch strength och GlenDronach cask strength. Denna nykomling i Arrans core range är buteljerad på fatstyrka liksom de andras, om än de valt att skriva ”cask strength” i liten text på etiketten. Sju år på first-fill sherry hogsheads, hög alkoholhalt, under 600 spänn. 1900 flaskor kommer till Sverige, och jag misstänker starkt att ni andra som köper en flaska kommer ha högre poäng på den än jag. För mig är dock artonåringen totalt överlägsen.

*

Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

1 Kommentar

  1. Henrik 26 augusti 2020

    Vingummi heter det ju!

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén