Tjeders whisky

Bara whisky

Arran Quarter Cask

Förra året fick jag genom importören Sympsion möjlighet att besöka Arran distillery. Destilleriet är en ganska unik framgångssaga. Idag tror vi att varenda destilleri som drar igång och som startat de senaste tio åren kommer bli framgångsrikt. Det stämmer illa med vad historien kommer utvisa, men det är så vindarna blåsit sedan länge. När Arran drog igång 1995 blev grundaren Harold Currie i princip utskrattad för sin knäppa idé att dra igång ett nytt destilleri. Redan att de överlevt och lyckats ge ut både 21- och 25-årig whisky visar på deras ganska makalösa framgångar.

Jag brukar gilla Arran. Många gånger tycker jag de är riktigt bra. Länge var problemet att de gav ut alldeles för många whiskies, så många att det till sist blev bisarrt. Nya destillerier behöver i viss mån göra så för att synas. Numera kan man följa Arran utan att behöva jaga ett nysläpp i veckan. Bra så. På destilleriet fick vi som var ditresta prova oss igenom core range, och kunde konstatera att de producerar whisky av hög kvalitet. Särskilt tioåringen – må den komma till Sverige! – imponerade, men destilleriet som sådant är bra.

Och Quarter Cask. Oj vad jag gillar den. Den har faktiskt visat sig i Sverige i alla fall en gång, i februari 2022. Då kom 2400 flaskor till den svenska marknaden. Jag missade det helt och har ingen uppgift på vad den kostade när det begav sig.

Arran Quarter Cask är ungefär deras Sherry Cask, men på bourbon: en ganska ung whisky på runt nio år (men utgiven som NAS), fatstark och går på kraft. Den påbörjar sitt liv på vanliga bourbon barrels med slutlagras i ett par år i de fat som gett whiskyn sitt namn, quarter casks på 125 liter. Som vi ska se finns det mycket mer under ytan på denna whisky än bara kraft.

Förresten, den heter inte bara Quarter Cask, om man nu ska vara noggrann: Quarter Cask ”The Bothy” brukar den omnämnas som.

Fatstyrka, ja. Arran menar att denna är fatstark, och så står det också på flaskorna. Jag blir alltid något frågande när destillerier ger ut en whisky på fatstyrka som fortsätter att ligga på exakt samma alkoholstyrka (ja jag tittar på dig Glenfarclas 105). 2015–2018 varierade Arran Quarter Cask i alkoholstyrka. Sedan 2019 ligger den prick på 56,2% i batch efter batch. Frågar man dem kommer de säkert som Glenfarclas säga att de inte lägger till en droppe vatten utan ser till att blanda fat på sådant sätt att alkoholstyrkan landar precis där.

För några år sedan skulle jag ha tyckt sådant var viktigt, och jag skulle ha sagt att hallå det läggs säkert till några droppar här och var för att alltid få den på 56,2%. Idag tänker jag helt ärligt bara ”men spelar roll”. Den är NAS, den är core range, den är slutlagrad på bourbonfat på 125 liter, den har en alkoholstyrka på 56,2%. Spelar det verkligen någon som helst roll om några batcher hade 57,1 eller vad som, och sedan vattnades till 56,2? Nä.

Okej, då tar vi smaknoterna då!

Doft: alltså, underbar. Citronskal, citronfromage, tydlig vanilj utan att vråla, apelsin, en lite rå och härligt omogen oljighet som är ett möte av tequila och en nyöppnad färgburk med någon stark målarfärg, säg för lister, eller som något starkt lim. Det där sista ligger långt bak och låter kanske illa men blir bara karaktärsfullt och naket. En härlig, ärligt ung whisky.

Smak: så väldefinierad: citronjuice, vaniljbulle, tydlig kryddighet (inte peppar utan mer rosmarin, men också annat jag inte kan separera ut). En whisky som är välintegrerad men ändå går på knockout. Håll kvar den i munnen länge och whiskyn den vattnas ned till en underbar apelsinvaniljglass.

Eftersmak: visst känns alkoholen som en lite rå ton, men det funkar. Kryddmuller, grapefrukt, spearmint.

Med vatten: sötare, mildare, fruktblommigare. Fläder, apelsin, också en härlig metallisk ton som jag vill kalla koppar. Inte alls lika syrlig som innan. Mycket vackrare. Kiwi, också. Den känns äldre med vatten. Smaken är smörig, mer på citrus och den där citronfromagen är så tydlig. Mycket gott. Eftersmaken har tämjts och blivit av med sin lite aggressiva pepprighet. Skitgott. Som de säger på engelska: a swimmer!

Sammanfattning: jag är mot slutet på min flaska inköpt på destilleriet för drygt 40 pund. En whisky som lyckas med konststycket att vråla utan vatten, och vara underbar med vatten, utan att ramla ihop. Symposion som är importören: vi behöver mera av denna på Systembolaget. Denna, och tioåringen. Detta är riktigt bra, mycket bättre än den återkommande Sherry cask som det sherrytokiga Sverige älskar så. 87 poäng. Ser du denna, köp.

Slutligen, lite nörderi om datering. Min numera tömda flaska har följande buteljeringskod printad direkt på glaset nära flaskans bas:

L 03 08 22
3 19 43 BB

På whiskybase verkar man läsa det där ”03 08 22” som att de står för dag månad år, vilket skulle betyda att den batch jag just avsmakat buteljerades den tredje augusti 2022. Det är kanske möjligt, jag köpte min flaska på plats på destilleriet den 2 september 2022. Om inte annat lär batchen definitivt vara buteljerad 2022. Jävligt gott är det oavsett.

Sedan jag skrev smaknoterna har det hunnit bli bottle kill. Hej då goda flaskan!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén