Tjeders whisky

Bara whisky

Whiskyexperiment 1: samma whisky förkyld och frisk

| Inga kommentarer

Jag inleder den här bloggen med det som på engelska heter triple jeopardy: ett inte jättekänt destilleri som jag dessutom aldrig druckit ett droppe från tidigare, svårigheten i att prova whisky från ett privat fat utan någon som helst jämförelsehjälp via tillgängliga smaknoter från det allsmäktiga google, och ett lagom hypernördigt experiment: hur skiljer sig mina smaknoter mellan när jag var ordentligt förkyld och när jag är frisk?

Det drygt halvsekelgamla destilleriet Tullibardine (grundat 1949) är numera halvstort i termer av produktion. De stånkar fram tre miljoner liter om året nu när de nått full kapacitet. Det är inte särskilt känt eller omhuldat som en single malt. Destilleriet låg i malpåse mellan 1994 och december 2003. Tydligen erbjöd man under nystarten människor möjligheten att få köpa privata fat för att få in pengar i rörelsen, eftersom jag har lyckats komma över två små ynka samples från ett sådant privatägt fat. Whiskyn är tio år gammal och har legat på ett first-fill sherryfat, en hogshead – nummer 372, om vi ska vara petiga. Jag valde att prova denna whisky vid två tillfällen. Vid första tillfället var jag oerhört trött, sliten och brutalt förkyld; vid det andra, pigg, med fräscha smaklökar, frisk som en nötkärna. Hur olika smakar det, då?

Tullibardine 10 YO single cask privat fat, first-fill sherry hogshead 2004/372, 2004–2014, 54,2%

Jätteförkyld och slutkörd, fjärde dagen av brutal förkylning och huvudvärkar, provad 5/2 2015

Doft: tunga sherryinfluenser, svårbestämbara, nästan övermogen frukt, eller ugnsbakad frukt, typ aprikos, de där lite ljusare russinen, det är mycket som händer även utan vatten, men svårt att gå djupare. Med vatten: det kommer något ljuvligt blommigt över doften, friskare.

Smak: samma fruktkompott som legat i ugnen, en del vanilj, något hårt rostat ligger över det hela ganska starkt, är det hårt rostat fat? Igen något kryddigt och blommigt kommer med vatten, kryddor typ som färska örter, rosmarin? Timjan? Undrar om det inte är typ mynta med touch av basilika med i berget av rosmarin.

Eftersmak: märklig, inte så kul/harmonisk, beskt som fan, typ grapefrukt, mycket spritigt kvar i munnen. Doften är fin och smaken är bra men eftersmaken lämnar en hel del övrigt att önska. Avsevärt bättre eftersmak med vatten, men det är fortfarande denna whiskys absolut svagaste punkt, beskt, blött trä, nästan askfat. Den lämnar en missnöjd, eftersmaken är inte kul alls.

Frisk som en nötkärna, provad 13/2 2015

Provningen gjordes utan titt på de  tidigare noterna.

Doft: mmmmmmm, sherry! Jag är inte jättehemma på olika sorters sherry (än!), men det här fatet måste ha innehållit olorososherry. Mogen frukt som står i solen med fruktköttet exponerat: varma ljusa stora russin, aprikos, omogen mango. En ljuvlig kryddighet ligger och lurar, svartpeppar, vitpeppar, torkade herbes de provence. Honung och vanilj. Med vatten: kryddorna blir färska kryddor istället, en strimma av rök anas, efter att tag kommer honungen starkare, mörk choklad/kakao. Det händer mycket med vattningen. Med ännu mer vatten: kryddorna ligger ännu längre fram, simmig rökighet ligger och lurpassar.

Smak: frukter i ugn med vaniljstång i, väldigt söt choklad typ Marabou, rostad ek. Färska örtkryddor genom spritspetigheten: mynta, färsk rosmarin, det där lite oljiga när man tuggar på den. Det ligger också något diskret ”newmakeigt” över denna whisky: något oväntat anas smaken av omogen whisky mitt i smakbomben. Inte mig emot, jag uppskattar ung och lite rå whisky, här är det bara som en strimma av det. Inte en kanongom, men trevligt! Med vatten: blommigare, som kanske ljung? De där ”floral notes” som är så svåra att fånga exakt vad de är. Skir sötma som rosor (om de skulle smaka som de doftar). Chokladen är kvar, de färska kryddorna träder tillbaka. Med ännu mer vatten: kryddorna är tillbaka, svartpeppar är med, frukterna lite mer omogna nu, apelsinzest finns med, blommigt och inte alls lika sherrytungt.

Eftersmak: inledande beskhet, torkade kryddor i mängd ligger kvar rätt länge, gommen torkar ut och lämnar en med mild grapefrukt och något som skulle kunna kallas rökighet, något lätt bränt. Med vatten: som ovan men dessutom ljuvligt skirt blommigt med honung och en touch av citron, apelsin, rikigt bra eftersmak om än den dör ganska fort och lämnar gommen mest med en allmän spritkänsla. Med ännu mer vatten: ännu mer skirt och citronigt och spritkänslan försvinner och eftersmaken har något av mandel, eller mandelmjölk, i sig. Efter den där andra vattningen blev det faktiskt jättegott!

Denna whisky hade gärna fått ligga några år till i sitt fat. Inte för att den smakar ofärdigt, utan för att ytterligare år hade kunnat göra helheten lite mer harmonisk, lite mer komplex. En bra whisky, absolut, men ingen smällkaramell.

Slutsatser

Vid jämförelse av smaknoterna från första och andra tillfället kan tydligt utläsas det vi väl redan visste innan: jag kände av mer saker när jag inte var förkyld, jag kunde gå mycket mer ned på djupet och hitta fler nyanser. Observera att vi icke härur bör dra den falska slutsatsen att man inte bör dricka whisky när man är förkyld, för det går alldeles utmärkt! Slainte!


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.