Tjeders whisky

Bara whisky

Vattudalen rye whiskey

Den svenska whiskykartan ritas om. Visst händer det att det glunkas om nya destilleriprojekt, men att ett i princip helt okänt svenskt destilleri plötsligt släpper en tre år gammal whisky – whiskey, till och med – är ”rarer than hen’s teeth”, som det heter på engelska.

Vattudalen whisky är destilleriet jag länge haft dåligt samvete för att jag inte har skrivit om. De hette länge Rislunds destilleri, efter ägarnas efternamn (bröderna Stefan och Lars Rislund). Jag har känt till att de finns och att de är igång och destillerar men har inte tagit mig tid att skriva om dem. De har verkligen opererat under radarn. Destilleriet kom on stream 2015, och de gör en rad olika sorters sprit på plats. De gör också både whisky och whiskey. Pannorna är av alembictyp, mycket vackra pjäser – här en bild från Vattudalens hemsida:

Destilleriet ligger i Äspnäs. No help? Okej, Strömsund då. Fortfarande geografiskt osäker? Mitt emellan Östersund och Vilhelmina. Nu borde du ha fått känsla för feeling att vi är ordentligt längre norrut än High Coast och en bra bit närmare Norge i alla fall? Nähä? Okej, nu då: Jämtland.

Den 22 mars 2016 fyllde man ett par barrels och en oktav med sprit kokad på 70% råg och 30% korn. Faten var, så som sig bör när man makar ryewhiskey, kolade och av amerikansk nyek. Det ena fatet buteljerades i april 2019 som en treåring, nedvattnad till 46%. Det blev 430 flaskor. 9 maj lanserades 400 av dessa som numrerade flaskor under namnet Vattudalen rye whiskey på Systembolaget, till ett pris av 648 kronor för 70 cl. Stora delar av whiskysverige fattade knappt att det hela handlade om en svensk whiskey; bröderna Rislund har valt att vara diskreta vad gäller sin blygsamma produktion.

Vattudalen är inte först med att släppa en svensk rye – det gjorde ju Spirit of Hven i december 2018 (mina smaknoter här). Men de dök för den absoluta majoriteten av svenska whiskyentusiaster verkligen upp från ingenstans som gubben i lådan nu med en färdig whiskey på tre år. Jag måste säga att det är underbart kaxigt att släppa en rye som det allra första whiskysläppet.

Hur smakar buteljeringen, då?

Så skitsnygg design, om ni frågar mig.

Doft: ung och kaxig, härligt oljig och med de där kraftiga speciella kryddorna som hör rye till. Det är en genre jag kan väldigt illa vilket kanske gör mig lättimponerad, men för den som likt jag gillar unga och lite ruffiga noter i whisky är detta riktigt bra. Svag vanilj och en del kolabönor, men framför allt skumgodis med lite syntetisk frukt i – jag hittar ”trace amounts” av både banan och jordgubbe i skumgodisform, men det är långt bak, det. Smält smör och den där underbara, lite metalliska oljigheten ligger bra mycket längre fram. Kryddorna, då? Fuskblandningen som heter ”brödkryddor”, definitivt; fänkålsfrön, också. Blint hade jag kunnat misstänka ung Craigellachie på bourbonfat. Det doftar ungt, visst, men mer som 6–8 år än tre. Imponerande komplexitet för sin ålder!

Smak: snällare till en början, mer på ren vanilj och (mat)oljighet. Men så kommer den rejäla, nu lite smutsigare, kryddigheten: härligt kaotisk och svårbeskrivbar: fänkålen är här, men vad mer? Bröd på grovt rågmjöl som börjar brännas i ugnen. Symaskinsolja. Det är yngre i gommen än på doften och säkerligen en vattendelare i just sin ungdom. För mig är detta sketagott: det spretar och är underbart bångstyrigt.

Eftersmak: väldigt försiktig och mild till en början, med något jag vill kalla lavendelolja en bit bak. Tallbarr, också. Kraftig syrlighet: grapefruktsjuice möter det vita mellan skal och kött på just grapefrukt. Kvar hänger torkad mynta och den där lite smutsiga oljigheten som i maltwhiskytermer skriker Craigellachie. Mumma.

Med vatten: minns att såhär ung whisky borde ramla sönder med vatten, så vi tar förvandlingen med en nypa salt. Doften är fortsatt imponerande och häftig, lite mindre komplex men på samma stil som innan. Vaniljen har klivit fram, skumgodiset har flugit sin kos, ungefär så. Smaken är snällare nu, men den får inte samma härliga omvandling efter en tid i munnen längre: det är gott, men var häftigare ovattnat. Eftersmaken har fått äpple och små stänk av päronjuice samt spearmint, men har också blivit lite spritigare. Jag hade trott att den skulle ramla sönder – det gör den inte. Jag tycker dock att denna var än bättre ovattnad.

Sammanfattning: ett riktigt imponerande förstasläpp. Det är ungt och bråkigt men otroligt karaktärsfullt. Helt totalt omöjlig att sätta poäng på på ett vettigt sätt. För att vara tre år gammal är det 89 poäng, kanske till och med 90. Tre invändningar, direkt: 1) jag har whiskies på den här bloggen som är bättre än denna och som jag har satt 86, 87 på; de har dock varit bra mycket äldre än såhär. 2) man måste vara lite som jag i sina smakpreferenser, det vill säga uppskatta tydligt ung och lite rå whisky. 3) jag skulle behöva ha provat jättemycket mer rye än jag har för att kunna bedöma denna whiskey på ett vettigt sätt. Så, vad landar jag på för poäng i sig självt då? Jag kan säga såhär, att detta är ett av de bästa förstasläpp från något destilleri jag har provat, alla kategorier – alltså inte bara från svenska destillerier. En ruggigt häftig whisky.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

5 Kommentarer

  1. Kenneth Holmgren 27 maj 2019

    De låter verkligen intressant på Vattudalens Rye där, ska ta å försöka få händerna på en sådan 😊

    Mvh
    Kenneth
    ÖRBYHUS

  2. Björn Lundin 27 maj 2019

    Tack för dina tankar om denna buteljering. Även som Jemtgubbe bosatt i Stockholm kom detta släpp som en stor och spännande överraskning. För min del ska den avsmakas till helgen, något jag ser fram emot !!!

  3. Mr M 27 maj 2019

    Hej!
    Är en nybörjare som bara drack rökigt tidigare, har nu insett att jag verkligrn gillar när det är inte är rökigt och massa vanilj och smörkola.

    Har du några bra tips i olika prisklasser som går att få tag på 🙂

    Tack för en bra blog!

    • David Tjeder 28 maj 2019 — Postförfattare

      Tack! Jag får väl ta och göra allvar av idén om bloggposter med tips i olika prisklasser och stilar, då… Jättesvår fråga men vanilj och smörkola i mängder: det låter som att du skulle titta på till exempel Glen Grant? Om stor fruktighet inte är ett problem i sammanhanget, Balblair? Glenmorangie Original kanske? I’m just riffing here…

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén