Tjeders whisky

Bara whisky

Springbank 21 YO (2019)

Springbank 21 YO brukar betyda magnifik whisky. Jag älskar hur destilleriet envisas med att variera fatreceptet rejält, år från år. För årets utgåva är det ovanligare än vanligt: 45% av den ingående whiskyn har lagrats uteslutande på portvinsfat, resterande 55% på romfat. Verkligen inte en särdeles vanlig kombination!

Denna whisky släpptes igår den 23 maj på Systembolaget, och kostade 2649 kronor. 84 flaskor kom till Sverige, och sålde förstås slut. Hela utgåvan är på bara 3600 flaskor, vilket ihop med den omfattande Springbankkulten bland maltnördar förklarar det saftiga priset. Det är lätt att glömma att Springbank är ett litet destilleri. De har liksom inte en stående 21 YO som hela tiden finns tillgänglig. Utgåvan är som vanligt buteljerad på 46%. Här har du länken till whiskybase.

Jag tycker fortfarande att de är galet fula, Springbanks tjugoettåringar – både etikett och kartong. Men spelar roll.

Doft: Springbanks mjuka rökighet i deras olika 21 YO är som bortblåst, och ersatt av frukt. Men inte de där färska vrålfrukterna som mer modern whisky i säg 12–18-årsåldern ofta har: här är det bra mycket mer nyanserat och liksom lugnare. Torkade ananasbitar, framför allt. Också en del minerala toner, och svagt svagt av läder. Faktiskt finns här också riktigt frasig vattenmelon och en lite syntetisk hallonglass: inte direkt något som brukar förekomma dagligdags i whisky, om man säger så. Ganska så rejält icke-springbankskt, för att maximera antalet konsonanter bredvid varandra. Det doftar gott, men givet vad det är jag doftar på är jag…lite förvirrad. När jag kommer tillbaka till doften efter att ha smakat, däremot, har små rökrester hittat hit.

Smak: why, hello there, Springbank! Massivt med koppar i inledningen; försiktigt, försiktigt av torv och underbart tydliga rökslingor; de där salta stenarna vid havet som äldre rökwhisky ofta får; efter en tid i munnen, limezest möter olja. Blåmusslor. Smaken har typ ingenting med doften att göra, men vad gör väl det när det smakar såhär bra?

Eftersmak: höstskog, finns det som smak? Som: mossa, blöt jord, fuktig höstluft. Det hela inleds dock med en nyanserad, svagt oljig rökighet. Väldigt salt, kanske det saltaste avslut jag någonsin känt i en whisky – på ett underbart sätt.

Med vatten: doften fortsätter att lira på sin egen spelplan. Den där syntetiska hallonglassen är nu än mer ”mjölkig”: tänk hallonyoghurt, eller glass gjord på yoghurt. Smaken lite smutsigare och rejält mycket oljigare nu, en liksom svart oljighet, och det vatten oliver ligger i finns med här. Eftersmaken blir närmast snällare, dock, och lite kortare. Bara smaken vann på vatten, tycker jag – eller, vann på just den mängd vatten jag råkade tillsätta.

Sammanfattning: ett schizofren dram. Det är som att doften är en whisky i sig själv, och att resten är en helt annan whisky. Jag tycker smaken och eftersmaken är amazing, jag tycker doften är bra, men jag hittar liksom inte riktigt kartan från doften till smaken. Jag brukar inte ha några problem med när en whisky drar åt flera olika håll. Med denna blir jag dock inte riktigt klok. Springbank 21 skiljer sig som sagt åt enormt år från år, eftersom utgåvorna är så små och eftersom fatreceptet inte alls hålls konsekvent. Just 2019 års utgåva är i min gom en av de svagare. Det betyder 88 poäng. Skitgott, visst – men för Springbank 21 ligger ribban och förväntningarna snarare någonstans där omkring 91 poäng.

*

Denna recension bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén