Tjeders whisky

Bara whisky

SMWS 30.73 ”Plum jam and toffee apples”: kapitel två om portvinslagrad whisky

| Inga kommentarer

Vi fortsätter med kapitel två av tre på temat portvinslagrad whisky. Det här är en whisky utgiven av Scotch malt whisky society, en single cask som är elva år gammal och håller 58,5%. Fatet gav hela 758 flaskor, något som vi ska ha i minnet när vi i det tredje och sista kapitlet om portvinslagrad whisky resonerar lite kring vilka slags fat portvin lagras på. För stunden gäller att vi istället kastar oss in i smaknoterna på just den här whiskyn.

Doft: mycket, mycket söt och för en gångs skull känner jag att SMWS med sina nästan alltid skruvade och galna namn träffat mitt i prick: plommonsylt, kola, äpplen (eller hellre, äppelpaj). Päronjuicekoncentrat, också. Det doftar nästan inte whisky, så sött är det. Det finns dock en svag ton av blyerts som bryter av mot fruktbomben. Med rejäl skvätt vatten: oväntat, jag föredrog nog bomben av dofter då den inte var vattnad: plommonen försvann nästan helt, men en frisk ton av apelsinzest kommer fram.

Själva buteljeringen i fråga kunde jag inte hitta någon bild på via Google, så håll till godo med den logga SMWS har…!

Själva buteljeringen i fråga kunde jag inte hitta någon bild på via Google, så håll till godo med den logga SMWS har…!

Smak (ovattnad): svårläst utan vatten, den höga alkoholhalten stör med rejält alkobränn inledningsvis; men sedan följer en enorm fruktkorg: mogen banan, hallon, röda vinbär, rabarber. Någon ton som av syntetiskt godis som jag inte kommer åt vad det är. Med vatten: jag är tacksam för att alkobrännet försvunnit; hallonen har blivit hallonremmar; en del kryddor från eken hittar fram.

Eftersmak (ovattnad): inleds lite stumt med nästan ren alkohol, sedan följer gryniga (om ni förstår vad jag menar?) päron, ugnsbakade äpplen, något som drar åt jordgubbar. Med vatten: avsevärt kryddigare; var detta fat månne av fransk ek? Bättre eftersmak med vattning!

Sammanfattning: whisky kan omöjligen bli fruktigare än såhär. För mig blir det ”over the top”, minst sagt, med hela denna kompott av frukter; detta är whiskyns motsvarighet till ett dessertvin. Det är absolut drickbart; det är om inte annat intressant, men något som bryter av lite mer mot fruktbomben skulle inte sitta helt fel, som de kryddor som kom till liv i eftersmaken. Mer intressant än gott. På whiskybase har den här buteljeringen ett snitt på 91 poäng i skrivande stund, med en reviewer som gett den 95. Det är, tycker denna recenscent, minst tio poäng för mycket vad gäller snittpoängen.

Ett litet slutord. Du undrar förstås vad det här var för ett destilleri, då. Svaret är: Glenrothes.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.