Tjeders whisky

Bara whisky

Tjugofemårig Ardbeg i en single cask blended malt?!

Wm. Cadenhead är inte en oberoende buteljerare som andra. De håller priserna nere, släpper ofta fantastisk whisky, och gör det utan pompa och ståt och massiva marknadsföringskampanjer.

De hade tre fat med Ardbeg, Bowmore och Caol ila, som de blandade samman. (Redan här får många maltälskare tuppjuck: they did WHAT, now??!?!) Två av de faten blandades sedan samman och buteljerades 2013. Det tredje fatet hällde de över i en first-fill sherry hogshead och lät ligga tre-fyra år. Fatet buteljerades 2017 som en 25 YO.

Vad gav de då denna single cask för ett maffigt namn, då? En whisky med 25 YO Ardbeg, Bowmore och Caol ila? För det första: den är inte ens utgiven som en single cask. Det står heller inte på flaskan hur många buteljer fatet gav, men det lär knappast vara ens 400. Namnet blev det underbart lågmälda Robust Smoky Embers batch 3, i deras serie Cadenhead Creations. Whiskyn ligger på 46%. Länk till whiskybase har du här. Jag minns inte riktigt vad de tog för denna flaska, men vi snackar typ 1000 spänn. En spottstyver.

Okej, så då vet vi vad vi har: något väldigt, väldigt speciellt, utgivet som något väldigt, väldigt ospeciellt. I love it.

Doft: torv med dov ”gammrök”, alltså den där lite minerala tonen som rökwhisky får när den passerat tjugoårsåldern. Havsluft; rökt eller kanske hellre smörstekt, oljig fisk; stenstrand vid havet. En svag ton av något som är som nagellack, men nagellack doftar jättestarkt och detta är kraftigt nedtonat, var landar vi då? Oljefärg kanske? Under det hela ligger ljusa varma russin. Imponerande doft.

Skitagott!

Smak: den inleds bra mycket syrligare och mer ”bourbonlagrat” än doften, med sotflagor och svag kolasås, om än en del aprikos och russin finns med från sherryfatet; kraftigt minerala toner; cigarraska; en skvätt citronjuice. Gammal läderfåtölj. Torven och röken spelar andrafiol: de ligger som en botten, inte vrålande längst fram.

Eftersmak: inledningen är magnifik: om rök och minerala toner kan mullra och viska samtidigt är det här de gör det. Cigarrtonerna här är som jag tänker mig att det skulle kunna smaka om man kunde äta en cigarr, den där söta tobaksdoften; gammalt läder; syrlig citron; mjuk blommighet, också.

Med vatten: fortsatt himmelskt. Doften är lite syrligare, och det minerala lever kvar, men fisken är borta. Citronen från smaken har hittat hit nu, men det är en marmelad på citron och apelsin; mild, underbar rökslinga. Smaken är rökigare nu, den där underbara, milda röken hos gammal whisky; svaga toner av mynta också. Eftersmaken inleds beskare och med en sotigare rökton, nästan som grillad lakrits (!) – övergår i cigarraska och mild rök.

Sammanfattning: helvetes jävlar, Wm. Cadenhead har gjort det igen. Vi snackar 91–92 poäng. Detta är whisky i en annan liga än vad många andra spelar i. Magnifikt, är vad det är. Jag är lycklig att jag råkade se när denna blev tillgänglig – att jag omedelbart hojtade till Lars Cederbro om att den fanns – att han övertygade mig om att klart du ska en flaska du med – att han öppnade sin ena flaska – att han hällde upp ett sample till mig. Den här buteljeringen är en given aktieraket, men I couldn’t care less: den enda flaskan jag äger, ännu oöppnad, ska avnjutas med andakt. Tack Lars.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

2 Kommentarer

  1. Jonas 20 september 2018

    Låter fantastiskt

  2. Chris 30 oktober 2018

    Kan inte göra annat än att hålla med. Har njutit av min flaska i goda vänners lag. Är nu tyvärr slut, får leta efter en ny 😊

Lämna en kommentar

© 2018 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén