Tjeders whisky

Bara whisky

Mackmyra Moment Skogshallon

Denna gång kör vi smaknoterna på en gång, och informationen i efterhand.

Doft: (nyupphälld): oj, denna behöver tid i glaset, det är alldeles uppenbart. Så vi väntar i femton–tjugo minuter. Så… Avsevärt bättre, inte lika kaotiskt: dofterna har fått ”sätta sig”. Många sorters äpple: torkade äppelkuber, rött äpple, gult äpple. Ett stänk Champis. En antydan till fernissa, eller om det är träolja. Det finns faktiskt ganska kraftiga toner av hallongodis här: typ de röda båtarna. Det kommer säkert gå hem hos många andra, men för mig blir denna doft lite för apart – nästan som att det inte är whisky jag doftar på, utan någon annan slags aperitif. Den syntetiska hallontonen är för mig för kraftig, parfymig. För mig lirar den där hallontonen inte.

Smak: lättare, ”ljusare”, syrligare än doften: äpplena är bara gröna och gula, här finns rabarber, lime, och kalkiga toner som hos många vita viner. Mackmyras mycket lätta stil i deras orökiga recept är tydligt här. Blommande äppelträd (eller är det päronblom?). Detta är en klassisk, snäll och mild ”myra”, där jag inte känner hallonen (och är glad för det).

Eftersmak: väldigt försiktig; för försiktig. Kanske fläder. Gula äpplen. Svagt inslag av spritighet, vilket är förvånande med tanke på den låga alkoholhalten. Nätt, lätt.

Med vatten: hallonen backar (tack!), den svaga fernissan blir svagare (just fernissan/träoljan tycker jag om). Ängsblommor. Jag tycker mycket mer om doften såhär. I smaken är det lite ekigare, vilket antyder en ålder på säg över tio år som jag inte alls kände av tidigare: beskare, som grönt te som dragit länge. I smaken svarade whiskyn inte bra på vatten, som en del whiskies i säg trettioårsåldern och uppåt kan göra. Eftersmaken är inte heller den så kul vattnad: grönt te med försvinnande fruktighet, ganska fadd.

Sammanfattning: en whisky som inte riktigt hänger ihop. I smaken och eftersmaken är det klassisk Mackmyra – lätt, snäll, ljusfruktig, lättdrucken – medan doften drar åt ett annat, kraftigare och samtidigt parfymigare håll. I min bok räddar smak och eftersmak en lite märklig doft. För andra kommer det snarare vara tvärtom, att löftet om hallon inte riktigt infrias. Med vatten blir doften som synes bättre, men smaken och eftersmaken backade rejält med bara ett par droppar. Jag får inte grepp om denna whisky. De bitar jag tycker om är när man verkligen känner att detta är en klassisk orökig Mackmyra, men det har dribblats bort – tycker jag. I poängtermer är vi där någonstans runt 79 i min bok.

All whisky är absolut inte bättre på högre styrka, men jag undrar varför man numera buteljerar denna och många andra i Momentserien på så låg alkoholhalt. Okej att Mackmyra har en hel del äldre whisky i sina lager, men det finns inte en sportmössa att denna whisky inte har blivit rejält nedvattnad före buteljering. Under 46% är ordentligt svagt, och många av de senaste i Momentserien har legat där. Men men, de kanske var bäst på denna sin lägre styrka, vad vet jag.

Mackmyra Moment Skogshallon lanserades på Bolaget den 18 juni och kostar 1200 kronor (minus två spänn). Upplagan ligger på 1511 flaskor, alkoholhalten på 44,4%. Länk till whiskybase här. Mackmyra fortsätter att dansa på den slaka lina där de ger information, men rätt långt ifrån inte fullständig information. Det heter på deras hemsida att whiskyn har ”delvis mognat på ex-bourbonfat mättade med vin på svenska vilda hallon, med tillägg av några kryddiga amerikanska ekfat”. Kryddiga amerikanska ekfat låter som fat av amerikansk nyek (som inte direkt är kända för att ge just kryddighet), men det är inte alldeles tydligt, right? Och ”delvis mognat” låter som ”slutlagrat”; eller är det ”delvis” som i ”också vanliga bourbonfat har ingått och en del av whiskyn har legat hela tiden på fat som mättats med vin gjort på vildhallon”?

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén