Redbreast är en irländsk single pot still whiskey som görs av Irish Distillers på deras stora destilleri Midleton. Vad betyder den irländska stilen pot still? Man har helt kort beskrivas som whiskey som produceras i pannor som brukar användas för singelmalt, men där man förutom mältat korn också har en hel del omältat korn med i mixen. Även andra grödor kan förekomma, ofta i mindre mängder. Nyss (den 7 februari) släpptes för första gången i Sverige en tolvårig Redbreast på fatstyrka. Eftersom jag råkade ha en flaska ”vanlig” Redbreast på 40% hemma tänkte jag det kunde vara kul att jämföra dem.
Flaska och sampleflaska på mitt skrivbord. Inte så mycket en fråga om ”vem vinner?” som ”hur doftar och smakar de här då?”
Redbreast lagras på en blandning av bourbon- och sherryfat. Min erfarenhet är att de brukar luta ganska hårt åt sherryfat och att de gör kraftig whiskey. Tro nu inte att trippeldestillering betyder att man gör lätt och snäll whiskey.
Då kör vi!
Redbreast 12 YO, 40% (2018)
Denna flaska buteljerades 2018. Dess L-kod är L819231274, en batch som inte finns i whiskybase. L-koderna är inte längre alldeles lätta av att avkoda, men skrivet med laserkod på glaset kan lätt utläsas att denna flaska buteljerades 11 juli 2018. Jag köpte den på Whisky show i London för ett gäng år sedan, och öppnade den för ett par veckor sedan.
En aktuell batch av Redbreast 12 YO på 40% finns på Systembolaget och kostar 849 kronor.
Den vanliga tolvåringen.
Doft: alltså, sherrykraft möter balanserade toner av mynta. Lite svarta vinbär, nötkött, en aning varm häst. Smält halvmörk choklad. Nya läderkängor. Så många saker här, så bra.
Smak: oljig trots den låga procenten, nästan köttig. Massor av sherryfatstoner, med mörk frukt och choklad längst fram. Den där känslan längst fram på tungan som på engelska heter ”prickly”, är det mynta? Lite peppar och en sötma som får mig att tänka på lagen till smörgåsgurka. Det låter inget vidare men är jättegott. Svagt både jordisk och metallisk långt bak. En förunderligt bra och mångfacetterad whiskey. Möjligen något pepprig på sina 40% men det kryddiga är också något som hör stilen till (single pot still alltså).
Eftersmak: hasselnötskräm, nötköttet igen, svagt av mynta, svarta vinbär.
Med vatten: jag provade inte denna med vatten.
Sammanfattning: alltså, Redbreast är helt enkelt skitgott. 86 poäng. Den är till och med uppe och nosar på 87. Mycket imponerad.
Redbreast 12 cask strength, batch B1/24, 57,5%
Det brukar buteljeras ett par batcher om året av den fatstarka Redbreast, så de heter saker som B2/2021. Vi tackar Irish Distillers för att de tydligt sätter ut sina batchnummer på etiketterna!
Denna batch, som alltså är 2024 års första. finns ännu inte i whiskybase. Den släpptes helt nyss och kostar 1195 kronor.
Doft: på fatstyrka både underbar och kraftigare, men också betydligt mer stängd än sin vattnade kusin. Mer vanilj, lite ljusare choklad, härligt murriga men mer dämpade sherryfatstoner. Den har mer av ladugård. Koppar, nästan lite rost också. Hårt grillat kött. Doften på den fatstarka är bättre än den på 40%, men oj vad jag tror den kommer förbättras ännu mer med lite vatten.
Smak: lirar hur bra som helst på fatstyrka. Det är extra allt i gommen, ändå vet jag att vatten kommer ge ännu mer bara på hur liksom ”tajt”, stängd den är. Kryddighet som hos en ryewhiskey, här med peppar och anis och mynta; oljig munkänsla; rostat grovt bröd, nästan åt surdegshållet. Mindre uppenbart sherryfatsdominerad än 40-procentaren här på fatstyrka.
Eftersmak: massor av mynta, snarare spearmint nu. Nötkött, kanske åt köttbuljonghållet. Jag går tillbaka till den på 40% och tror att den bara ska smaka vatten men den ger fortfarande mycket, dock ger alkoholen en tyngd åt smakerna som gör den fatstarka till vinnaren. Särskilt som jag hoppas mycket på…
Med vatten: ah. Sherryinfluenserna ökar kraftigt. Vattnet tar också fram toner av gröna oliver och hö, samt en ton jag oproffsigt bara kan identifiera som en hint av tequila. Underbart. Fulare än den fyrtioprocentiga, på ett bra sätt. Några droppar till, och vi landar på ännu mer sherryfat och det höiga försvinner helt. Att vattna är inte en exakt vetenskap. Smaken är underbar med vatten: digestivekex med choklad, det ständigt närvarande hårdstekta eller grillade nötköttet, de där svåridentifierade härliga mörka frukterna. Alltså tjenare. Eftersmaken har massor av svarta vinbär, mynta, någon köttgryta. Skitgott. Jag fortsätter att vattna i flera steg, och i varje steg fortsätter den fatstyrka att slå fyrtioprocentaren.
Sammanfattning: jag behöver tratta mer Irish single pot still. Det är bara att njuta, en underbar whiskeygenre. Redbreast har gjort det igen. 88 poäng.
*
Den här bloggposten bygger på ett sample jag erhållit gratis och, som framgår, en flaska jag köpte för några år sedan.
