Idag, en blindprovad whisky. För ovanlighetens skull satte jag destilleriet korrekt efter cirka fem sekunder. Mer om whiskyn efter smaknoterna; här är mina helt blint skrivna noter.
Doft: oj, hoppla. Jag drack snarare än provade Isle of Lime Roma häromdagen, den doftade såhär. Så, efter fem sekunder: min första gissning är Isle of Lime Roma. Tydligt ung och också klart omogen whisky, bourbonlagrad. Gräs, svårbestämbar citrus (en del grapefrukt), rölleka. Äng, inte ängsblommor utan det gräsiga på en äng. Svag kolasås. Något bråkigt i det gräsiga, som en doft av varma brännässlor eller tistlar. En rått oljig ton som minner om Old Pulteney (men detta är för ungt för Old Pulteney). Efter att näsan vant sig vid att detta uppenbart är väldigt, väldigt ungt blir lättare att också hitta de mer tydligt positiva tecknen under ungdomen. Men visst är detta tydligt ofärdigt, visst är alldeles för ungt. Jag tror detta är singelmalt, men kan också vara en superbillig, dålig blended.
Smak: inleds mjukare än doften, oljigare, eller hellre: smörigare. Tänk rapsolja möter bordsmargarin. Citruskarameller; gräs; päronkompott. Tydligt ungt, igen, men klart bättre än doften. Rabarber, också. En lite vagt smutsig ton som inte är härlig smuts utan mer som new make: som råspriten för whisky. Detta är en mycket ärlig whisky. Vore den bara ett par år äldre skulle man säga att det är destillatdriven, högkvalitativ ung whisky, men nu blir intrycket mer att det är en whisky som inte var redo för flaska, de många kvaliteterna till trots.
Eftersmak: mycket kort, inledningsvis nästan död. Kommer så röda ugnsbakade äpplen; vanilj; torkat gräs; rapsolja. En del lite aggressiva kryddor, oordnade, liksom ettriga. Det finns en fräsch syrlighet här, men mest är det ofärdigt.
Med vatten: doften ordnar faktiskt upp sig snarare än ramlar ihop. Det är fortfarande (för) ungt, men citrusen och gräset lirar bättre ihop nu. I gommen är det ganska likt som innan, minus smutsen: lite småtråkigt, ungt, en lite fadd smak – här känns den mer nedvattnad än i doften. Eftersmaken är klart bättre, med spearmint, lite lakrits, maltsötma. Här är det mer ungt och rakt och ärligt och – faktiskt – bra.
Sammanfattning: det är i princip omöjligt att sätta betyg på detta. Jag tror att det är en ”work in progress”, alltså rejält ung whisky från ett destilleri som kan komma att bli riktigt bra, men som definitivt inte är där än. Så jag behåller min tanke: Isle of Lime Roma. Någonstans över 70 och under 75 poäng, men om det är vad jag tror det är finns det en bra whisky här som ligger och väntar på att få blomma ut.
Denna whisky var alltså den andra så kallade Shareholder’s edition från Gotland whisky, Svaide. Man måste älska att de stolt skriver ut aged 3 years på flaskan. Whiskyn är buteljerad på 47% och buteljerades i januari–februari 2017 i en upplaga av 4500 numrerade flaskor plus 200 till som är märkta med ”Ambassador”. Whiskyn har lagrats på first-fill bourbonfat, rostade fat av amerikansk nyek (medium och hård rökning samt kolade) och fat som innehållit Laphroaig. Allt ingående malt är rökt med torv. För mig är det smått obegripligt, för jag hittar typ ingen rök i Svaide. Allt du behöver veta om whiskyn hittar du på denna förnämligt öppna och detaljerade sida information om whiskyn.
Jag var imponerad av deras allra första släpp, Shareholder’s edition. Andra släpp från dem har varit väldigt mycket mer tydligt unga och ofärdiga, så både Roma (som jag har en flaska av hemma men inte har skrivit noter på än) och Midaik.
*
Tack till Helena S som körde denna som blindskott i Svenska whiskyakademien.
