Gotländska Isle of Lime har just släppt en tioåring. Den heter Bläse och har lagrats på first- och second-fill bourbonfat. Enligt information jag fått skickad till mig men som jag till min oändliga frustration inte hittar nu vill jag minnas att flerparten av de ingående faten var 11 år gamla – och stod det inte något om ett orökigt recept? Som ni kommer se hävdar jag bestämt att detta är en rökig whisky, om än röken ligger i bakgrunden.
Hur som, Bläse är buteljerad på 48% och med en upplaga på 3300 flaskor (50 cl förstås) kostar den bara 700 kronor (minus en). Den släpptes på Systembolaget rätt nyss, den 2 december. Whiskybase säger 3200 flaskor men hey, destilleriet lär veta bättre. Tiderna då vi konsumenter gladeligen hostade upp typ 1300 kronor för femårig svensk whisky är förbi. Det är lite lustigt att nu när whiskyn börjar komma upp i åldrarna sjunker den i pris. 700 kronor för en svensk tioåring får lov att sägas vara förbluffande billigt.
Då kör vi!
Doft: väldigt mycket citrus, inte så mycket färsk som torkad och i godisform. Framför allt citron, men också mandariner. En bit bak finns mycket tydliga röktoner, mer som tjärpapp ihop med saltlakrits. Torkat gräs och den svaga blandade blommigheten hos en sommaräng. Marshmallows. En liten dutt vinäger. Den är som synes lite mysko, lite krävande, lite annorlunda. En maltig, lite gräsig stil som nästan helt saknar frukt. Jag gillar det, dock. Vid första nosningen blir det mycket av ett oj vad är det här nu då? men när en vant sig blir det intressant och även angenämt.
Smak: mild, försiktig, till en början. Torkat gräs och torkade blommor, även en del örtiga toner. Smaken hänger ihop mer än den lite spretiga doften. Tydliga röktoner halvlångt bak, angenäma sådana: koldamm, svagt av rost, den där tjärpappen. Salta toner, nästan lite som Djungelvrål. Örtigheten ihop med rökpuffarna och torven långt bak funkar jättefint ihop. Avsevärt bättre än doften. Originellt: jag tror aldrig jag har smakat en whisky i den här skolan. Det i sig är värt en stor applåd.
Eftersmak: tydlig rökpuff, men lite torvigare än rökigt nu; allt detta ligger en bit bak. Tobak. Mynta, och nästan medicinalt örtiga toner, som små antydningar av saker som italiensk Averna. Det kan omöjligen ha varit 0 ppm på malten för denna whisky?
Med vatten: de gröna, gräsigare, höigare tonerna får sällskap av gröna winegum. Den rökta tonen backar, men blir samtidigt mer spännande – som en knappt märkbar ton av rökt fisk. Smaken har fått toner av päron, kanske också äpplen? Med tid i munnen en underbart smutsig rökton, nästan som dieselångor. Eftersmaken har också den rökpuffar, svagt av tjära. Det dominerar smaken, men ligger samtidigt långt bak. Häftigt.
Sammanfattning: detta är det överlägset bästa från Isle of Lime som jag har smakat. Det är svårt att sätta poäng på originalitet och på något som spretar, men nog är detta bra. Det känns som att de gör ett kraftigt och härligt fult destillat på destilleriet för jag upplever denna whisky som några år yngre än tio år. Detta är sprit som fat kommer kunna gnugga på i tio år till, minst, och spriten kommer fortfarande stå upp mot eken. Jag gillar det råa, det som är motvalls, det ickesmickrande. En whisky för de som provat mycket whisky. Men poäng? Nästan omöjligt. Vi säger 85.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
