Glencadam 10 YO plus nordiskt whiskybeef

A90 som går norrut från Dundee nära den skotska östkusten är mer av en destilleriernas kyrkogård än ett stråk med kända destillerier. Åk norrut, och i krokarna finns nedlagda Lochside, nedlagda Glenesk, nedlagda North Port (Brechin). Närmare Aberdeen, nedlagda Glenury Royal. Av levande destillerier är det inte direkt legendarer som finns i området: Fettercairn och nya pigga men oprövade Arbikie.

Och Glencadam.

Glencadam är ett ganska litet destilleri helt nära nedlagda North Port. Glencadam ägs av Angus Dundee Distillers, som också äger Tomintoul. Det är inte direkt superkända varumärken. Men jag gillar Glencadam: en habil orökig, snäll, syrlig och ganska naturnära whisky.

För den som gillar Glencadam är Systembolaget just nu inte direkt ett vattenhål; det tycks mig som att varumärket inte längre importeras av TOMP men ännu inte av Symposion, som importerar Tomintoul…? Hur som finns inte deras instegswhisky 10 YO på bolaget. Den är buteljerad på 46%. Den version av Glencadam 10 som jag provar idag buteljerades omkring 2015.

Doft: härligt nära whiskyns råvaror, med en ”modern” touch av relativt stor användning av first-fillfat. Känns det som att jag skrev något och du behöver avkoda det à la Matrix? Såhär: krossad malt, nybakat vitt bröd och svagt av hö; kraftiga citrustoner (färskpressad citronjuice), men också kiwi, päron och matolja. En hel del vanilj. Svag touch av färsk ingefära. Här finns både en whisky som ligger nära destillatet, men också rejält med aktiva fat. För mig, som tycker 10 YO på 46% är en väldigt bra ålder och alkoholstyrka för whisky, är detta härligt. Inte omoget, men klart ungt. Faten har inte hunnit ta över. Fruktigheten är pigg och fräsch. Den där matoljetouchen är lite tråkig, men i övrigt bra balans på denna fint syrligt fruktiga whisky. Kanske lite anonym doft, men trevlig.

Smak: anländer milt och liksom lite kladdigt vaniljigt: som att äta en bulle med gul smörkräm i mitten. Sedan kommer syrligare toner – krusbär, kiwi, men också päronjuice. Riktigt fin syrlighet med frukt i denna whisky. Det finns en godiston här som jag tycker är röd, säg de röda från Gott & blandat kanske?

Eftersmak: härlig, rejäl spearmint inleder. Den övergår i en lite fadd päronton, kanske som konserverade päron? Torkad ingefära, godiset sockerbitar. Röda äpplen. Spearminten hänger kvar, kanske med en touch sötlakrits i sig.

Med vatten: vaniljen kliver fram lite, men också den där doften av gröpe (krossad malt), kanske också björksav (som doftar skitgott, prova om någon månad eller två när våren är här ordentligt). Röda äpplen. Fortfarande lite anonym. På smaken har den kladdiga vaniljen backat, ugnsbakade lite sötade äpplen har kommit också, men så ock matoljan från doften. Mja… Eftersmaken är härlig, igen på spearmint, en lite fetare ton som av smält smör möter nu grönt te (sencha). Well, vattningen drog ned intrycket förutom eftersmaken som fortsatt är härligt. Jag föredrog definitivt denna ovattnad, måste jag säga.

Sammanfattning: Glencadam 10 är en bra tioåring. Jag gillar verkligen den här raka, ärliga stilen av orökig whisky, med en fruktighet som inte vrålar och som har rejält med syrlighet i sig. Det är en stil som har mycket mer karaktär än översnälla och därför tråkiga Glenlivet 12 YO, men inte säg Balblairs lite mer brötiga, kraftiga fruktighet. Här får man leta efter nyanserna, men de finns där. Poäng är skitsvårt. Absolut godkänt, en härlig sipping whisky. 83, kanske? Jag bävar för att ytterligare en gång sätta 84, som börjar bli lite väl mycket av ett standardbetyg av typen ”David Tjeder approves of this whisky” från mig…! Minns att jag är en low grader. Glencadam 10 YO alltså inte på Bolaget för närvarande, men kostar sådär en €35 utomlands. Det är ett bra pris.

Och så det nordiska whiskybeefet från rubriken då. Jag har redan lyft min lans för Glencadam 15 YO i polemik mot Tone Skavhaug på The ladies’ share. Härmed utökas beefet och drabbar inte bara Norge utan även Växjö, där Whiskynörden Johan Borgemo finns. 71 poäng gav han denna whisky för ett antal år sedan. Sjuttioen?!?! Nä nu jävlar asså. Tone, då? 78. Jag tror det är dags för mig att bli whiskyvärldens motsvarighet till Strindberg – en lätt hysteriskt gapande man, övertygad om att alla som inte tycker som jag själv har fel och att jag själv är facit. Eller så ställer jag mig lite fegt ”on the shoulder of giants” och påpekar att Serge på whiskyfun satte 85 poäng. Och säger pilutta Tone och Johan. Eller, kaxar till mig bakom fransmannen och försöker låta cool när jag spottar ”If you go dissin’ the good name of Glencadam, I’m a google your ass and link to your blog posts!”

Så. Nu känns det bättre. Glencadam 10 är bra.