Cinderella whisky fair är här igen. Jag har åkt på den många många gånger, men uteblir i år (igen). Efter att ha provat kvällens whisky är det inte utan att jag ångrar mig.
Ombord på båten har Symposion plockat med sig en single cask Arran, från destilleriet som numera kallar sig Lochranza. Det är en first-fill bourbon barrel som med två veckor till i fatet skulle ha hunnit fylla 22. Fat 879 från 2001 fylldes 13 december och gav vid buteljering 166 flaskor. Varenda en av dem släpps på Viking Line. Priset är 2300 kronor minus ett och alkoholstyrkan är 50,1%. Då kör vi!
Doft: mild och liksom intorkad citrus: som torkade apelsinskal, även torkade citronskal. Också torkad aprikos. De där engelska kakorna som heter shortbread, men försiktigt, inte smör- och kolavrålande. Riktigt söta krusbär, sådana som blir röda vid rejäl mognad. Även en del mango hittar jag i denna doft. Just fruktigheten och att frukterna alla harmonierar utan att skrika är så härligt. Jag blir lycklig av att dofta på detta. Jättelång lagring och relativt trött ek: detta var vanligt förekommande för tio år sedan men nästan ingen whisky släpps längre i den här skolan. Enligt informationen jag har fått ska detta ha varit en first-fill barrel, men det är som att de många åren har suddat bort sådant som first-fill bourbon kan ge: vaniljskrik och massor av fudge. Detta är så mycket mer nyanserat och milt och fint. Underbart.
Smak: mer vanilj och inledande mer äpple: ugnsbakade gröna äpplen. Massor av gröna winegum. En bit bak ligger en vaxighet nästan à la Clynelish och lurar bland en hel drös med perfekt avvägda frukter och bär: torkad ananas, torra päron, mandarin, också någon svårbestämd citruston. Underbart.
Eftersmak: en del kryddor i botten, kan det finnas både anis och kanske vitpeppar där? Mycket krusbär, mandarin. Honungkakor, även smält smör.
Med vatten: alltså, denna fina milda perfekt balanserade fruktighet bara ökar. Fint skivat äpple med citronsaft och ett stänk vaniljsocker på; kanske att kiwi tillkommit. Smaken har vuxit också, honungsvaxljus och mild citrus möter de där syrliga frukterna man köper som har bladen kvar omkring sig och vars namn jag fan aldrig kommer ihåg. (Physalis, hälsar vännen Mathias i pm i efter att jag lagt upp denna bloggpost! Tack Mathias!) Eftersmaken är både syrligare och mintigare nu.
Sammanfattning: det går inte att slå ålder. Whisky kan bli skitbra på bara några få år, men den här stilen av whisky kräver lång lång tid på fat. I en tid när whisky ofta vrålar är det en lisa för själen att dricka sådant här, där dofter och smaker har hunnit bli perfekt balanserade och där inget längre går på knockout. Istället är det viskande och fint och bara så härligt att avnjuta. I den trångbebodda skolan som heter orökigt på bourbonfat lirar det här fatet i en klass för sig. Riktigt, riktigt gott. 91 poäng. Dä bar å köp.
*
Denna recension bygger på ett sample jag erhållit gratis.
