Ett till blindskott från vännen Marcus – mer välsmakande denna gång! Här är whiskyn i whiskybase. Som vanligt gäller att mina blinda noter publiceras oredigerade.
Doft: sherrybomb. Drejarlera, apelsin, viss touch av den där disktrasan som sherryfat ibland kan innebära. Känns som rätt hög alkoholhalt. Svag pepprighet. Känns kraftigt vinös men hur jag ska beskriva det i bättre ord vete håken. Någon kraftig spearmint också.
Smak: kakao och smält smör i massor. Peppar och lime mitt i sherrybomberiet. Håll kvar länge och den växer: kokos, kanel, vilka mer kryddor det nu finns mer av i glögg. Inte så alkoholstark som jag trodde; kanske en 50–55 procent? Maffig, om än det känns som att det 95% är fatet/faten som vrålar här.
Eftersmak: mynta inleder, romerska bågar. Någon mörk bärig marmelad.
Med vatten: lite mer tändstickor, annars väldigt lik doften från före vattningen. I smaken har limen backat till förmån för en härligt fet blandning av kokos, mjölkchoklad och smör. Detta är en rejält fet whisky. Glengoyne? Eftersmaken är som tidigare lite kort och inte allför komplex.
Sammanfattning: Jag tänker mig sådär en 8–12 YO, kanske skvätten mer. Härligt. Gillar man sherrybomber är detta säkert sådär en 90 poäng. För mig är det gott…och så. Jag föredrar mindre vrål i mina sherrylagringar, men visst är detta gott. 86 poäng kanske? Jag stannar vid att gissa på Glengoyne men med sådana här sherryvrålare kan destilleriet nästan vara vad som helst.
Reflektioner vid facit: detta var alltså bra mycket äldre, en 24 YO single cask från en first-fill sherry puncheon och på hela 56,7%, buteljerad av ärevördiga Gordon & MacPhail. Jag hade verkligen aldrig trott att den var så gammal! En schysst sherrybomb. Givet dess ålder hade jag förväntat mig mer än såhär men hey, ibland vill man ha en sherrybomb med vrål i glaset och då passar ju denna som hand i handske. Tack för samplet Marcus!
