Tjeders whisky

Bara whisky

Martin Ahlquist gästbloggar om Box whiskyakademi: Dag två – destillering och sampling

| Inga kommentarer

Här fortsätter Martin Ahlquists reportage från hans vecka på Box destilleri under deras whiskyakademi. Om du missade berättelsen om den första dagen hittar du den här. Håll till godo, maltvänner! / David.

Under slutet av gårdagen kom vi i gruppen överens om att jag och Anders idag skulle köra destilleringsprocessen, vilket även innefattar att smaka av hjärtats 20–30 delar. Bäst att få i sig ännu en bra frukost, eller kanske snarare en rejäl en. Eftersom servicen och frukosten på Länsmansgården är fenomenal så var det dock inga som helst problem att bli både mätt, nöjd och belåten denna morgon heller.

Anders och Agneta på underbara Länsmansgården. En eloge till Agneta och hennes fantastiska frukostar!

Anders och Agneta på underbart charmiga Länsmansgården. Det är inte alltid lätt att laga vegansk mat, så en särskild eloge till Agneta och hennes fantastiska matlagning! © för alla bilder i reportaget, om inte annat anges: Martin Ahlquist.

Väl på plats på Box gällde samma visa som igår – igång direkt. Vi gick igenom alla detaljer med Roger och efter att rätt ventiler vridits i fas var det dags att börja pumpa alen från jäskaret över till spritpannan. När pannan var fylld skulle den übertunga Forsythe-luckan igen. Ja, det är förvisso namnet på företaget som tillverkat hela spritpannan, men namnet står enbart på luckan. Fördjupningen av namnet i luckan kanske gjorde att den blev några milligram lättare, så tacka vet jag dagarna på gymmet under våren; man slappar sig inte igenom dessa dagar, det är uppenbart. Roger påpekade att man ogärna vill ha fingrar eller knän i vägen och jo, då skulle det inte vara så mycket kvar av dem. När det var igenskruvat och klart både på lågvinspannan och spritpannan samt ventilerna vridna tillbaka i fas var det dags att öppna värmeventilen för att värma pannan och börja koka new make!

Lägg inga fingrar emellan!

Försiktigt skruvade vi på varsin kran för att släppa fram ångan till ledningarna i sprit- och lågvinspanna. Ja, nästan fånigt försiktigt då vi fick veta att om man vred för snabbt kunde det smälla i ”hela huset”. Roger som så många gånger smyger in sin humor i all fakta vi behöver känna till får oss att skratta gott och mycket – och plötsligt *BOOM* – en rejäl smäll! Sedan hör vi ett skratt från mäskkaret. Det var Calle som dundrade på med en hammare på silon så det sista av gröpen skulle trilla ner i ”näsan” och vidare ned i mäskkaret. De hade hört och sett var i processen vi var och tyckte det var extra kul att jävlas lite. Härligt! Humor och glädje var det gott om i denna lilla grupp.

Vi fortsatte att sakta vrida på ventilen och då ingen ville bli syndabock gällande smällar i huset blev vi klara med momentet först efter nästan dubbelt så lång tid som en van ”stillman”. Snart gjort ändå och tillbaka ut till jäskaren där det var dags för rengöring.

Med risk för att ta död på eventuellt romantiska bilder av whiskytillverkning (även om jag fullkomligt älskar det jag får göra här) innebär det i dessa roller på destilleriet en hel del tungt arbete. Återigen kan jag tacka de senaste månaderna på gymmet för att dagens göromål var hyggligt lugnt för min del, medan min kurskamrat slet så svetten lackade. Det är mer städning och rengöring än jag kunnat föreställa mig. Ju mer jag tänker på det desto mer självklart är det. Min fint romantiserade bild av whiskytillverkning har förändrats. Både på gott och ont.

Jag tänker att arbetet eller ja, vissa moment, säkert kan bli rätt tradiga med tiden. Min respekt för detta gedigna hantverk fortsätter dock att växa. De som tillverkar whisky förtjänar i sanning en gedigen dos respekt för allt slit de lägger ner på att ge oss denna livets dryck.

Efter rengjort jäskar var det lite senare dags att börja kika på dagens göromål: sampla hjärtat, den del av den destillerade spriten som läggs på fat. För att lära oss så mycket som möjligt av skärningsprocessen var en del av dagens moment att inte bara skära och utvinna hjärtat vid rätt tillfälle till rätt tank, utan även ta sisådär en 25–30 samples med regelbundna intervaller från strax innan hjärtats inträde till strax efter dess utträde.

När pannorna skötte sig själva och vi var klara med vår sampling satte vi oss med våra 29 glas och gick stundtals smått in i en bubbla fylld av fokus och nyfikenhet av att dofta av Box egna new make.

Det är precis detta man kan göra om man har Box Advanced Masterclass No 2. Vi gjorde det bara med lite tätare steg. Våra tolv första samples togs varannan minut varav de tre första togs i slutet av huvudet (förspriten som går till omdestillering; på engelska heads eller foreshots). Följande sex samples togs var tredje minut och de sex efter dessa togs var femte minut. Avslutningsvis fem även de var femte minut och den absolut sista togs 15 minuter in i svansen (efterspriten som även den destilleras om; på engelska tails eller feints).

Vi hann dofta igenom hela backen, skriva ner doftnoter och även börja smaka på de första stegen. Spriten var 71–75% så det fick bli små munnar. Ändå var man snart lite extra glad i hågen och arbetet fick lite extra solglans denna stund.

Doft- och smakprovande av newmake. © för just denna bild Peter "Barrel rider" Söderlind på Box.

Doft- och smakprovande av newmake. © för denna bild: Peter ”Barrel rider” Söderlind på Box.

Vi bröt för mat och efter lunchen kom tröttheten ikapp. Något rusig, skönt mätt och med på tok för lite sömn i kroppen var jag nu nära på att somna stående, men istället var det bara att gå på new maken igen. Bästa kombon. Snart åter djupt inne i dofternas och smakernas värld där vi fick ytterligare en uppgift. Vi skulle utse ett av de 29 glasen som vi, om vi kunde klona, skulle fylla på fat. För min del blev det glas nr 12 som innehåller min favoritdel av hjärtat hos Box. Räknat i tid, 16 minuter in i hjärtat.

Dagens bränning var sedan snart klar och det var dags att rengöra lågvinspannan ordentligt, men att ta på mig någon form av heltäckt gummidräkt och krypa in genom luckan landade i en klart kluven känsla av klaustrofobi och nyfikenhet. Jag valde att avstå…denna gång.

På slutet av dagen var det dags för lite teori och framförallt matematik. Vi räknade lite kort på hur mycket vatten vi skulle kompensera dagens spritbatch med. Den sprit som kokas räknas i LPA, litres of pure alcohol. Batchen vi kokat skulle spädas från 71,3% till 60%. Vi behövde räkna om alkoholmängden men också ta hänsyn till den låga temperaturen i sprittanken för att komma fram till rätt mängd vatten (132,76 liter). Dessa fick jag förtroendet spola i genom att öppna ventilen. Dagens sista övning på destilleriet och jag kan säga att jag blev rätt nöjd när jag satte den utjämnade vattenmängden exakt på decimalen.

I väntan på vår chaufför ställde vi oss ute mot väggen på destilleriet. Trots kylan i luften värmde solen och medan jag bjöd på en liten sample från Braunstein njöt vi av utsikten över älven.

Väl tillbaka på Länsmansgården fick vi en liten stund för oss själva innan det var dags för kvällens provning i bästa Brasse-stil: ”En ska bort”. Vi provade fyra olika whiskies och vi skulle alla motivera varför just den vi valde skulle tas bort. Intet ont anande satt vi med en whisky från Frankrike och tre från Islay. Inte nog med att de tre som hörde ihop var från Islay, de var dessutom från samma destilleri, Caol ila. Det hade jag verkligen aldrig kunnat gissa. För det första hade jag ingen aning om att de gjort orökig whisky och för det andra kändes inte den fjärde whiskyn ens som en whisky. Det kunde vara whisky, men jag sa att det högst troligt inte var en whisky, medan Gillis tvärsäkert hävdade att detta inte var någon whisky. Den fjärde whiskyn visade sig vara en 27-åring från den oberoende buteljeraren ”The Golden Cask”. Anders, vår provningsledare för kvällen, menade att många tycker denna whisky är väldigt bra. Så är det säkert – vi tycker alla olika, vilket är en charm med just whisky. Mig tilltalade den dock inte, varför jag avslutar denna dag med att upprepa det jag så många gånger skriver på min Instagram: ”Age isn’t everyting!”

Vem ska bort?

Vem ska bort? Svaret är inte givet.

*

Imorgon fortsätter Martin Ahlquists reportage med vad han fick göra under akademins tredje dag. Du får då läsa om fatkunskap, olika fatlagringar och ta en tripp in i Box lagerhus.


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.