Tjeders whisky

Bara whisky

Två Springbank H2H

H2H är head to head. Head to head är förstås att ställa två whiskies mot varandra, eller bredvid varandra, och jämföra dem. Den här gången är ingen av whiskyerna sådana att du kan köpa dem från Systembolaget, utan det blir till att jaga på auktioner.

Den första whiskyn är en tolvårig single cask för den japanska marknaden, närmare bestämt för baren Paradees tioårsjubileum och butiken Shinanoya. Den lades på fat (first-fill bourbon) 1999 och buteljerades 2011. Fatnumret är 377 och alkoholhalten 56,8%. Fatet gav 234 flaskor.

Med Springbanks underbara tendens att ickehypa sina släpp designmässigt ser den ut som en helt totalt genomvanlig 12 YO cask strength. Såhär:

Det är bara om en vänder på flaskan och tittar på den bakre etiketten som en anar att hoppla, det här var tydligen en single cask. Här har du den i whiskybase.

Och så vänder vi på flaskan och vad hittar vi väl där.

Den andra whiskyn är en lite lustig historia. Springbank körde förr en serie som hette Wood expressions med lite andra slags tossiga fat, som rödvin, calvados och rom. I den serien finns en som heter Bourbon wood. Där andra i serien getts så lång annan lagring än den första att man inte längre kan tala om en slutlagring utan hellre om något slags double maturation har Bourbon wood lagrats på…bourbonfat. Bara. ”Hogsheads & barrels” står det lakoniskt på den sketasnygga etiketten. Whiskyn är liksom single casken 12 år gammal. Den buteljerades 2004 på en alkoholstyrka av 58,5% och utgåvan är på jämna och fina 5986 flaskor. Här har du den i whiskybase och här en någorlunda högupplöst bild:

Så, två bourbonlagrade tolvåriga Springbank. En single cask och en så kallad vatting (blandning av flera fat). En buteljerad 2011 och en 2004. Låt oss jämföra!

Doft:

Paradee & Shinanoya (hädanefter P&D): kraftig, smutsig, citronig. Väldigt mycket malt. Svagt av maräng. Något jag vill kalla smutsigt hav, men antar att det mer exakt beskrivs som torv tillsammans med typ ostron och dy. Springbanks härliga smutsrök. En stor doft.

Bourbon wood: relativt sett nedtonad. Mild vanilj, torv, grapefrukt, gräs. Absolut förstås också rök, men allt är mildare och försiktigare i jämförelse med Shinanoya, som har en verklig best till doft.

Smak:

P&D: hell yeah. Mycket torv och hav (tång och havsluft); underbart oljig; tydlig maltsötma därunder; kraftig svårbestämbar syra, som en blandning av grape och grönt äpple, men de har smetats med oljig smuts från ett välanvänt grillgaller. Ett mycket bra fat.

Bourbon wood: mer välbalanserad; äpple; mild rökighet. Något ettrig mot gommen, dock.

Eftersmak:

P&D: rejält rökig inledningsvis; mild pepprighet; svaga toner av nylagd asfalt; munk (inte en nisse med pergamentrullar dummer, en donut); grönt äpple? Alltså, wow.

Bourbon wood: här vaknade Springbanks mer brutala sidor: sur rök, mynta, svagt av tjära, chilihetta.

Med vatten (cirka 3 ml ned i typ 1,5 cl, inget droppande):

P&D: faktiskt lite mindre rök, om än kännbar; bitter engelsk apelsinmarmelad. I smaken är det fortsatt underbart brutalt och oljigt. Rökt oljig fisk, men också väldigt fina vaniljtoner mitt i allt. Fernissa. Eftersmaken är på surrök, citron, och de där svårbeskrivbara haviga tonerna: den sortens underbart unken svavel som finns i tung havsluft och som är något helt annat än den från sherryfat.

Bourbon wood: P&D har typ slagit ut systemet. Väntar lite… Okej, så mandarin- och citron- och grapefruktzest och lite övermogen, svagt ruttnande citronjuice (mumma!); nya sneakers; fläder och liksom… ”sommarblomster”. I smaken är den väldigt fin nu, med tydlig väldigt fin vanilj, svagt av havsluft; någon kryddighet som nu drar lite mer åt herbes de provence. Eftersmaken fortfarande det mest brutala i denna whisky, med fulrök, spearmint och grillat äpple.

Sammanfattning: provningen visar med tydlighet varför jag föredrar att prova whiskies en och en, med alla brister det i sin tur innebär. Men nog är det en clean sweep för single casken. Bourbon wood framstår i detta sammanhang som en ganska snäll och nästan lite småtråkig whisky (mind you, med Springbankmått mätt!). Singelfatet för Paradee & Shinanoya är helt underbar: 91 poäng. Bourbon wood landar, med ett försök att ta bort min egen kraftiga preferens för whiskies från Springbank, på 84 poäng.

*

Tack Jörgen N för att du samplade dessa och en stor mängd andra flarror från mitt älskade Springbank för ett par år sedan.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén