Att vara vän med den underbara Frida Birkehede är fantastiskt. Ingen kan matcha henne i levnadsglad entusiasm och positiv nyfikenhet. Men… Det har också sina baksidor. Att bli utsatt för whisky blint från henne är riskfullt. Det kommer inte att vara något slätstruket och menlöst i glaset. Då och då händer det att det en får avsmaka är roligare att analysera än gott att avnjuta. Den senaste upplevelsen är inget undantag. Satan i gatan vilken äcklig whisky du bjöd på, Frida! Jag ger er: Fading Hill, en ryewhisky från tyska Birkenhof buteljerad på 45%.
Det var detta i glaset, men jag visste inget.
Här nedan mina blinda noter.
Doft: oj, här står reglagen på för fullt! Väldigt kraftigt fat som använts, first-fill eller nyek. Syntetiska toner också: de där gröna grodorna-godiset, men med en touch lite syntetisk jordgubbe i. Lite gräs också. Och svagt metalliskt: en varmkörd gammal tvåtaktsdiesel men utan det oljiga i den doften. Lite gummi också, men inte gummistövel, mer som gamla däck? Det är en ganska weird doft detta. Torrfoder för akvariefiskar har en speciell, unken och inte alls god doft. Den ligger någonstans där långt bak.
Smak: ännu konstigare. Aldrig i livet att detta är kokat av malt i en pot still. Lite gummi, sura toner som är svåra att liksom pinpointa. Obalanserat beskt också. Touch av nagellack. Svagt av malkulor. Detta skriker hybridpanna. Riktigt, riktigt horribelt.
En pot still fram till att ångorna kommer genom lyne arm, då åker den in i…ja vad är det där ens? En kolonn av något slag, right? Så då hade jag rätt om hybrdipanna…? © Robin Winblad 2022, tack för att jag fick använda fotot!
Eftersmak: anis, och en ton jag inte kan beskriva bättre än ”avslaget öl”. Såhär är det att andas ut om man tagit en klunk ljummen avslagen Pripps blå 2,8%. På ett bra sätt? Nä. Efter att ha smakat och genomlevt eftersmaken doftar whiskyn himmelskt i jämförelse, sjuuuuuuukt roligt!
Vatten tar fram en lite sur ton som är rätt speciell, typ blött hö möter citron. Jag är grymt nyfiken på vad råvaran för denna whisky är. Jag hittar väldigt lite maltighet. Den känns väldigt tunn i munnen, som grain brukar göra, men det känns inte som grain heller. Riktigt rolig whisky [att analysera alltså], detta!
Reflektion: Ibland hittar man en off-note i whisky man provar. Det händer inte jätteofta. Här är det tvärtom, man får leta efter något enda rimlig doft- eller smaknot att liksom klänga sig fast vid medan man drunknar i ett helt hav av off notes. Sjukt roligt att analysera men kvalitetsmässigt är detta ju ett riktigt lågvattenmärke.
Jag gissade att det som var i glaset kom från schweiziska Säntis Malt. Vad säger vi i poäng? Låt oss säga 40. Den enda anledningen att prova sådan här whisky är för få uppleva doft- och smaknoter av unika slag. Det är tusen mil från gott och som avnjutning är det ett massivt misslyckande.
Whiskyn i fråga kom alltså från det tyska destilleriet Birkenhof. Det är en ryewhisky som lagras på bourbon- och sherryfat och som buteljeras på 45%. Om du behärskar tyska eller gillar att direktöversätta sidor på nätet till engelska har du mer info här. Där lär man sig att de kör på galet långa jäsningstider på runt en vecka och att deras ryewhisky är minst åtta år gammal. Vidare, att den har ”ein bemerkenswertes Geschmacksprofil”, alltså ungefär en anmärkningsvärd smakprofil. Jag tackar Duolingo och min flit under nästan 700 dagar för att jag numera faktiskt kan åtminstone grundläggande tyska. Och ja: den här whiskyn har en anmärkningsvärd smakprofil. Kanske bara inte riktigt på det sätt som destilleriet hade hoppats på.
*
Tack för samplet, Frida. Tips från din gamla kompis i Stockholm: kom nu ihåg att du inte måste köpa obskyr tysk och österrikisk whisky varje gång du piper över för att spendera tid i de där vackra bergmassiven.
