Tjeders whisky

Bara whisky

En usel whisky, omprovad

Jag blindprovade en gång en whisky som jag inte alls gillade. Det var en 14 YO single grain som fått slutlagring på burgundyfat av märket Goldlys (destilleriet är belgiska Filliers). Mina ganska korta smaknoter på den hittar du i sin helhet här. Min slutsats då var följande:

alltså, nej nej nej. Rejält under 70 poäng, detta. Utan tvivel under 60.

Man kan väl lugnt säga att detta inte direkt var något jag tänkte att jag skulle behöva prova igen.

Men sedan dök samma jävla whisky upp som ett blindskott från en helt annan person. En single cask grain från Belgien, och jag får den blint två gånger – what are the odds??? Jag gillade den inte nu heller, kan man lugnt säga. Här nedan mina blinda noter från blindprovning nummer två, med mer noggranna noter denna gång.

Doft: intensiv, ganska ung och…annorlunda, är första intrycket. Den har en hel del konstiga noter som jag inte vet om jag ska gilla för att de är annorlunda, eller om jag ogillar dem för att de är ”fel”. Jag lutar hårt åt att jag inte gillar detta alls, men ska försöka hålla mig neutral och beskriva. OK, here goes: torrt gräs, kraftigt medicinala toner utan vare sig torv eller rök (tänk apotek och sjukhuskorridor), också inslag av handsprit. Vaxiga toner ihop med citrus – typ som ett honungsvaxljus minus all honung men gjord på citron istället. Här finns också rätt mycket konstigt unkna toner: en stor hög smutstvätt som blivit liggande lite för länge. Oregano och en hel del salvia (!). Något vagt metalliskt. Jag tror mer än en fattyp har använts. Kanske att det finns någon torv i botten här. Nej, nu lämnar jag det deskriptiva: detta är mycket disharmoniskt och osammanhängande och doftar helt enkelt rätt ordentligt illa. Det brukar betyda Jura eller Penderyn. Jag tror på det senare.

Den här behöver man inte köpa.

Smak: äpple, jordkällare, kanske en aning av torv. Unken tvätt. 43%? Bara 40? Matolja, handsprit. Med tid i munnen kommer de medicinala tonerna – märkligt att känna dem utan att känna rök. Ganska enkelspårig, ganska konstig, men inte lika illa som doften. Jag trodde det var många fattyper (minst två) inblandade, men här känns det inte så, mer som en klart ung bourbonlagring, kanske att något fat som snabbspolats med sherry varit med.

Eftersmak: typ inget alls, nästan. Matolja, kanske lätt härsknat smör. Sura kryddor långt bak. Otroligt viskande. Mycket mycket ung.

Med vatten: surare, svaga toner av mögligt bröd, och lite russin, så kanske sherryfat med ändå. En aning av bebiskräks får mig att gissa att detta är Jura Superstition. Riktigt hemsk doft. Smaken är matolja, lite trött vanilj, inget mer. Dog hårt även med bara lite vatten, vilket torde betyda 40%. Eftersmaken har kanske en aning lakrits, kryddor i botten.

Sammanfattning: ett bottennapp av episka proportioner. Där den inte viskar utan visar något alls visar denna whisky att den aldrig borde ha buteljerats. 60 poäng, så som skalan faktiskt används. En styggelse som jag misstänker är en entry-level maltwhisky för under 300 spänn. Huvudmisstanken är Jura Superstition.

Reflektioner: det är alltid trevligt när en har ungefär samma intryck av samma whisky vid olika provningar; skillnaden mellan ”under 60 poäng” och ”60 poäng” är ju mest akademisk, liksom. Och det är oftast intressant och lärorikt att prova riktigt dålig whisky, även om det är föga njutbart.

*

Tack – förresten, ”tack” – för att du använde denna i en av våra ständiga tisdagsblindprovningar i Svenska whiskyakademien, Frida. (EDIT: det var tydligen inte Frida som var den skyldiga, utan Helena S. Så ”tack”, Helena!) Må detta bli sista gången just denna whisky inmundigas av mig. Två gånger räcker mer än nog.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén