Jameson har varit en blended whiskey i över ett halvt sekel nu, sedan 1968. Innan dess var Jameson en whiskey specifikt irländska stil som kallas pot still. Under en herrans massa år var det som att Irish Distillers, som hade monopol på den irländska whiskeyscenen, hade glömt det där med pot still. Under de senaste femton åren har whiskeystilen dock fått en rejäl renässans. Det är glädjande, om inte annat för att det är så gott.
Pot still, vad är det då? undrar du. Ett kort svar är att man inte bara använder mältat korn utan också omältat korn i produktionen. Det brukar kännas, kan man lugnt säga. Skulle jag prata smaknoter skulle jag säga att irländsk pot still är som en gateway drug mellan singelmalt och amerikansk ryewhiskey: rätt kryddig, kraftig, maffig.
Man kan också använda saker som råg och havre i mashbillen för pot still-whiskey. Debatten om vad som egentligen är en historiskt äkta pot still är omfattande; historiskt användes betydligt mer varierade recept än vad Irish Distillers satte som standard för irländsk whiskey med de regler som trädde i kraft 2014. För en fördjupning i pot still, vad det är och vad det har varit historiskt, se detta regn av referenser, som om vi befinner oss i shownotes för ett avsnitt av podden En trea whisky:
Aflodal, Henrik, ihop med Carol Quinn, ”WhiskyTV: Irish Pot Still genom tiderna”, 15/4 2021.
Aflodal, ”Irish is back – pot still whiskeyns återkomst”, 23/3 2021.
Aflodal, ”Irish whiskeys storhetstid då alla drack pot still-whiskey”, 29/12 2020.
Crockett, Barry, ”The Evolution of Irish Pot Still Whiskey”, odaterad men tidigt i maj 2019 (jfr Mulryan nedan).
Mulryan, Peter, ”Pot still Irish: our stolen heritage part 1”, 3/2 2019.
Mulryan, ”Pot still Irish: our stolen heritage part 2”, 16/2 2019.
Mulryan, ”Pot still Irish: our stolen heritage part 3”, 3/3 2019.
Mulryan, ”The evolution of pot still Irish whiskey and other myths”, 4/5 2019.
Woodard, Richard, ”Irish pot still laws ’too restrictive’”, 14/3 2019.
Woodard, ”Killowen out to dispel ’Irish whiskey myths’”, 19/3 2019.
Woodard, ”What is the true taste of Irish pot still?”, 14/3 2019.
Extrem överkurs är att införskaffa och läsa en av de bästa men också torraste böcker om whisky som skrivits, alla kategorier, nämligen denna:
McGuire, E. B., Irish whiskey: A history of distilling, the spirit trade and excise controls in England (Dublin & New York: Gill and Macmillan & Barnes & Noble, 1973).
Jajaja men hur smakar det då? Well, den 7 mars kan ni ta reda på det själva. Då släpps Jameson single pot still på Systembolaget, till det facila priset av sexhundra spänn (minus en). Här har ni en batch i whiskybase; exakt vad det är för batchnummer som släpps nu på bolaget vet jag inte. Whiskeyn är lagrad på fem slags fat: bourbon, sherry, och så tre sorters nyek: irländsk ek, spansk ek, amerikansk ek. Den är buteljerad på 46%. Såhär tyckte jag:
Doft: mycket fin. Av de fem fattyperna som finns med i mixen misstänker jag att bourbonfaten dominerar. Honung, citronzest, något som drar åt rabarber. Svarta vinbärsblad som man gnuggat lite. En svårbestämbar härlig kryddighet som jag känner igen från Redbreast också, är det det omältade kornet eller mest något jag inbillar mig? Tonen är sjukt svår att beskriva, men härlig och stark. Saker jag anar: polkagris, nya sneakers och färsk rosmarin. Kanske en touch av halstabletter, spearminten i dem. Det doftar mycket gott.
Smak: härligt oljig munkänsla. Mintig, kryddig, god. Päron; en del spearmint en bit bak. Inte lika många komplexa lager som i doften, men gott.
Eftersmak: polkagrisar, definitivt. Och en smak som är som doften av de där helt nya sneakersarna (!) när man tar upp dem ur skokartongen. Jag menar det på bra sätt. Gråpäron. Härligt, ganska kraftig eftersmak.
Med vatten: lite mer härligt oljiga, råare toner kommer fram; som att någon droppat världens minsta skvätt tequila snarare än vatten i whiskeyn. Gräs och hö låter tråkigt, men här är det gott och kraftigt. Smaken är också den lite oljigare, mycket gott. Kraftigt av omogna hårda päron. Den smakar yngre, på ett bra sätt. Eftersmaken har svagt av kola, den där svaga touchen av tequila och lime.
Sammanfattning: jag är mäkta imponerad av denna whiskey. Single pot still is da shit, det är som ett mellanting mellan single malt och ryewhiskey. Om man nu ska jämföra är Redbreast bättre i min bok, och har mer kraft, men detta är härligt. Säg en 85 poäng kanske. Klart köpvärd.
*
Den här bloggposten bygger på ett sample jag erhållit gratis.
