I mars i år släppte Spirit of Hven den femte whiskyn i sin serie Seven Stars, Alioth. Upplagan är på 3167 buteljer (inte 2970 som det står i whiskybase). Den är buteljerad på 45%, givetvis utan kylfiltrernig och färgtillsatser. Den är också ekologiskt certifierad. Alioth finns fortfarande att köpa på Systemet för 795 kronor för en flaska på 50 cl. Här är mina noter:
Doft: kraftigt söt, fruktig. Jag hittar en blandning av ljusa russin och torkade plommon. Här finns också tobak, vanilj (eller hellre en riktigt gräddtjock vaniljsås) och en svårbeskrivbar vaxighet. Det är en maffig, mycket liksom in-your-face-mässig doft. Ett stänk spritighet. Sjögräs, när man suttit med den ett tag. Ett visst litet alkostick ihop med någon kraftig fernissa, men långt långt bak. Lätt bränt råsocker; sirap, eller om det är flytande honung.
Alioth, den femte av de sju stjärnorna i Seven stars-serien.
Smak: inleds mycket sött, nästan sötsliskigt, med det där lätt brända sockret ihop med honung; en hel del sjögräs även här, mer än i doften. Här kommer också torv och en försiktigt spetsig rökighet, men också ljusare toner (men hur beskriva dem?). Längst fram ligger dock vaniljen, de torkade frukterna och sockret från doften.
Eftersmak: inleds härligt med tydliga toner av fernissa och suröl (!); följer så en oljig torvighet. Efter en tid kommer markerad rök ihop med haviga toner (jag tänker som havsvatten doftar, inte som det smakar); långt bak i halsen, sköna toner av rödpeppar.
Med vatten, då? Doften förblir samma stabila, sammanhålla vägg av dofter, men med en mild mjölchoklad med i mixen; sjögräset har nu torkat i solen och anas bara som en något saltare doft; smaken är klart mindre söt, vilket är bra tycker jag, med tydlig ekbeska jag inte kände tidigare – vi snackar sådana tanniner man får många rödviner, något av en attack på gommen; kraftig vanilj ihop med…kanel? Någon söt krydda är det. Eftersmaken har blivit mer mineral, nästan metallisk, och klart rökigare (om än vi är långt ifrån Islay!).
Sammanfattning: en spännande whisky: den spretar åt många håll, men på det stora hela gillar jag hur den spretar. Jag vet inte om jag inbillar mig detta, men Spirit of Hvens kreativa fatexperiment och receptblandningar gör att de blir som Amruts lite snällare kusin. Amrut vrålar; Spirit of Hven pratar högt. Men det finns någon släktskap dem emellan som jag gärna skulle undersöka djupare. Alioth är en bra whisky särskilt med tanke på hur ung whiskyn måste vara. Det är dock lite för mycket av ett ”gytter” av dofter och smaker; jag var mer imponerad av Megrez, måste jag säga. Vi befinner oss i det där omöjliga spannet av ”absolut utan problem över 82 poäng” och ”men inte uppåt en 87”, så som skalan används (och minns då att jag är en low grader).
*
Med tack till teamet från Spirit of Hven som skickade mig ett sample på denna whisky.
…ja, förresten, du kanske ville veta vilka fat som ingår, hur receptet ser ut för Alioth? 8% chokladmalt, hela 48% rökt malt (det hade jag inte trott!), 44% pilsnermalt. Fatblandningen är 10,8% fransk quercus petraea, 25,6% fransk quercus robur, 63,6% amerikansk muehlenbergii (om den eksorten, jfr lite korta resonemang här). Whiskyn har sedan slutlagrats på oloroso sherry butts av spansk quercus robur. Detta handlar alltså om en whisky som i princip uteslutande lagrats på nyek: kaxigt och häftigt! (Information om buteljeringen hittar du här.)
