Spirit of Hven är tillbaka med en ny serie whiskies. Förut var det stjärnor, nu är det änglar – Seven Angels. Först ut är St Raphael, som släpptes den 16 mars på Systembolaget för 800 kronor minus fem. 1600 flaskor släpptes medan upplagan totalt är på 2302 flaskor på 50 cl.
St Raphael är en vintagewhisky som vad jag kan se inte är utgiven som en vintagewhisky. Det betyder att alla de ingående faten fylldes samma år – 2010 – men att det året inte står på etiketten. Ser man på flaskan ser den ut att vara en NAS, men den är alltså tio år gammal. Sex fat användes, varav fem var fransk ek (quercus petraea) och hade innehållit olika italienska rödviner. Det sjätte fatet av quercus muehlenbergii (en amerikansk ektyp) hade tidigare innehållit Hvens ekfatslagrade vodka.
Hven brukar köra med låga alkoholstyrkor på sina whiskies, med 45% som den allra vanligaste. St Raphael har vattnats ned ända till 40,9%. Henric Molin på Hven är en underbart egensinnig whiskykreatör; 40,9% för en svensk singelmalt är fascinerande lågt.
EDIT: jag glömde säga att St Raphael är en helt orökig whisky och att detta tydligen är Spirit of Hvens enda helt orökiga maltwhisky sedan de släppte Urania 2012. Det finns också en hel story om varför den heter som den heter. Det lämnar jag helt därhän enligt principen att vi som skriver om whisky i största möjliga mån ska undvika att repetera sådant som är marknadsföring av varorna vi skriver om.
Doft: detta är en rejält rödvinsdränkt whisky. Det finns gott om folk som verkligen tycker illa om det – själv tycker jag det kan funka fantastiskt bra. Jag tror utan att veta att den svaga alkoholstyrkan tar bort lite av rödvinsvrålet; det blir försiktigare på detta sätt. Så: dyr köttgryta mer än kalops; fernissa med mycket rå linolja i (förlåt en gammal ägare till träbåt); väl inkokta svartpepparkorn, också lite vitpeppar; någon annan kryddighet jag inte riktigt fångar men som är typ lagerblad möter kryddnejlika. Stearin i flytande form. Gammal sadel på varm häst. Allting är relativt försiktigt, om man tänker sig hur dessa dofter liksom borde skrika. Mer än en del av de senare släppen från Spirit of Hven doftar detta rakt av som whisky, om än rejält fatdriven whisky.
Smak: både kryddigare och fruktigare, eller syltigare: svarta vinbär finns här i enorma mängder. Mycket vitpeppar, svartpeppar, rosépeppar och brödkryddor, men de vrålar inte utan är en balanserad och härligt kraftig matta; mycket av den där fernissan. För den som provat whisky lagrad på fransk nyek är detta bekant territorium. Mångfacetterat; det finns verkligen många lager i denna whisky.
Eftersmak: en touch av färsk ingefära; muskotnöt; ”pepprig spearmint”, om sådant finns. Hänger kvar länge. Mäktig.
Med vatten: vattna något på 40,9% och på rödvinsfat? Vi riskerar tanniner från helvetet här, men okej, som ett experiment, ett par droppar. Doften börjar viska för mycket tycker jag; smaken håller emot bra och uppvisar lite modellim och någon citrus jag inte plockade upp tidigare; eftersmaken är ännu häftigare med lite vatten. Den är svår att fånga i ord, men oljigare, ännu kryddigare. Kanske att lite mer av det där berömda stallet som hör till rödvinsvärlden har hittat hit med vatten.
Sammanfattning: det känns som en klyscha att säga men jösses vad intressant det hade varit att få nosa och smaka detta på Spirit of Hvens lite vanligare buteljeringsstyrka 45%, bara att få se hur den var liiiite mer otämjd. Det hela blir för mig lite för försiktigt på så nära whiskyns undre lagliga gräns 40%. Whiskyn hänger dock ihop väl. Människor som har svårt för rödvinslagringar och som är besatta av fatstark whisky göre sig förstås icke besvär. För mig är det svårt att poängsätta denna whisky. Den är god; den är häftig; den är annorlunda och på ett avsevärt bättre sätt än både Charlie’s Wagon och The Nose. Det finns gott om destillerier som pratar om innovation och hur de gör saker på annorlunda sätt. Spirit of Hven hojtar inte om att de är så himla annorlunda och originella utan bara liksom…är det. Detta är som ingen annan whisky, och det är gott. Hur poängsätter man sådant? Det går ju inte. Men detta är en häftig whisky, en riktigt häftig whisky. Låt oss säga en 86 poäng. Fanns det betyg för hur intressant en whisky är ligger denna på 90 poäng. Alla som intresserar sig för vad whisky kan vara när den tänjer något på gränserna och som är ute efter att verkligen studera doft och smak hos whisky behöver prova St Raphael.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.