Jag blindprovade för något år sedan GlenDronach cask strength. Den gången var den batch 4 jag provade. Nu har turen kommit till batch 1, som buteljerades 2012 i en stor upplaga av 12000 buteljer. Alkoholhalten är 54,8% och faten var av typen oloroso och PX sherry. Vid snabb titt verkar man behöva slanta upp över €100 för en flaska om man vill åt just precis denna batch. Det är bara för att det är den första i en serie, senare batcher kostar annars ofta snarare sådär en €60–70.
Doft: ge den ordentligt med tid i glaset: till en början var det stängt och lite surt och konstigt, men efter någon halvtimme har det blivit bättre. Rejält med mörk frukt (dadlar och fikon är ju sherryklassiker, men här är de verkligen); en del sura toner hänger kvar, lite gammal disktrasa är det allt. Här finns också gummi. Farinsocker, bränt socker i stekpanna, svarta vinbär. Det här är alldeles för mycket för min smak, men jag vet att det är en populär whiskystil särskilt i Sverige.
Smak: oj, här var det surt: väldigt mycket diskrasa i inledningen. Svartpeppar, svartvinbärsblad som i ett riktigt vrålande rödvin på Cabernet sauvignon. I bakgrunden en del peppar, kakostark chokladkaka. Mörk sirap.
Eftersmak: honung och svarta vinbär. Tydlig svavlighet (tändsticksplån), svagt av gummi. Nej vet ni vad, det här var verkligen inte kul.
Med vatten: mer honung. Mjölkchokladkaka. Faktiskt också lite marsansås. I smaken är det fortsatt ganska aggressivt mot gommen, men lite mindre vrål i smakerna. Mycket blött krut tyvärr. Eftersmaken är bättre än tidigare, med winegum med svartvinbärssmak, kanske också lite chilihetta.
Sammanfattning: detta är i min gom en direkt dålig whisky. Obalanserad, orena sherryfat av ”modernt” snitt, men bara skrik och vrål. Om detta verkligen är fatstyrka och 54,8% borde whiskyn vara minst i femtonårsåldern, men så smakar det verkligen inte alls, snarare som helt klart under tio år. För mig är detta ett tydligt exempel på det som kan vara dåligt med moderna sherrylagringar: surt, lite äggigt, lite svavligt, alltför skrikigt. 75 poäng.
Notera att det är ordentligt under poängsnittet på whiskybase. Om sherrystinna fatstarka whiskies är din grej kommer du nog tycka denna är avsevärt bättre än så. Å andra sidan, ska man nu köra på racet ”NAS sherrybomb fatstarkt” finns det ju minst tre andra sådana serier där enligt min erfarenhet whiskyn är överlägset mycket bättre: Aberlour a’bundadh, Glengoyne cask strength och Tamdhu batch strength. I en sådan lineup står sig åtminstone de två batcher GlenDronach cask strength jag har provat minst sagt slätt.
*
Tack till dig som samplade; jag är något osäker på vem du var, men Roy Å är en möjilghet.
