Tjeders whisky

Bara whisky

Glen Garioch 1994 cask strength

Glen Garioch – luringsdestilleriet som heter ”Glen Geerie” när du säger det – är ett destilleri vars whiskies jag brukar gilla. Jag provar dem lite för sällan. Min upplevelse är att de tillhör den kraftigt minskande skaran destillerier om vilka man kan säga ”whiskyn är bättre än priserna”. De brukar vara hyfsat billiga, och smaka klart bättre än svidet i plånboken.

Idag, en 1994 Vintage som buteljerades 2011. Det betyder att whiskyn kan vara 17 år, men också 16 år. Varför det, undrar du? Well, all ingående whisky måste ha lagts på fat 1994 för att ett vintage ska få sättas ut, och den buteljerades någon gång 2011. Om en del ingående fat fylldes senare på året 1994 än buteljeringen gjordes 2011 är den 16 YO. (För mer om detta med vintageutgiven whisky, kolla här.) Det är föga viktigt om whiskyn är 16 eller 17 år gammal förstås. Whiskyn har också ett batchnummer, 32, är lagrad på bourbon barrels och är buteljerad på fatstyrka, 53,9%.

Batchnumret är lite förvirrande, det finns de med högre batchnummer buteljerade före 2011 och de med lägre buteljerade efter 2011. Men men, inga oklarheter i informationen om själva whiskyn hur som.

Glen Garioch 1994 finns att få tag på för runt €80 från utlandet, men verkar landa på klart lägre än så på auktioner. Ett annat bra drag hos Glen Garioch: väldigt lite hype och låga priser på andrahandsmarknaden.

Doft: åh, härliga värld av orökig Scotch på bourbonfat. Kraftig doft, och så vacker: en liksom blommig citrus, som mandariner i blomform; salt smör; vanillinsocker; rabarber; äppelblom; päronjuice. Här finns också svaga toner av lakrits – av någon anledning tycker jag det doftar torr lakrits – och grädde. Helt. Amazing. Doft.

Smak: syrligare inledningsvis (citronzest), och frukterna är här mer färsk frukt än fruktblom. Mer päron och gult äpple. Mindre söt och blommig än doften. Lite tråkig och liksom kaosig kryddighet i botten som inte riktigt lirar med frukterna för mig.

Eftersmak: gräsig, halmig inledning, med en hel sötlakrits; övergår i maltiga toner, antydan till ljus chokladkaka, svag vanilj, och fruktsallad med ljusa frukter (även en del honungsmelon här).

Med vatten: mer malt och äpple och lite koppar; inte lika bra som ovattnad. I munnen är den avsevärt bättre än tidigare, en veritabel päronbomb med vanilj och smör och med bara mycket lite kvar av den tidigare kryddigheten och som lirar bättre nu. Eftersmaken är gräsigare än tidigare och sticker av lite väl mycket mot resten av whiskyn. Det blir en lite torrt maltig historia där jag saknar den underbara fruktigheten från doften och smaken.

Sammanfattning: doften är helt otroligt underbar. Hade resten av whiskyn levererat på samma nivå hade jag legat på runt 90 poäng. Nu säger jag: god whisky. Mitt intryck efter ganska lite Glen Garioch innanför västen är att de är stabila, alltid bra, ibland jättebra, och på det stora hela något underskattade (om jag går på vilka whiskies som passerar revy i mitt feed på sociala medier, något som knappast är representativt för hur mycket en viss whisky säljer; i så fall skulle jag kunna kalla Glenfiddich underskattat). Klart god whisky, men överlägset bäst på doften. 86 poäng.

*

Tack till dig jag köpte sample av, vem du nu var.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén