Tjeders whisky

Bara whisky

En tjugotvååring från Tamdhu

Jag tror bestämt att jag köpte denna flaska i Berlin, men jag är lite osäker. Jag trodde den var slut, men hittade ett halvtömt tiocentiliterssample häromdagen, och provade. Det handlar om en 22 år gammal Tamdhu buteljerad 2014 som lagrats på bourbon hogheads. Utgåvan är på 522 flaskor, alkoholhalten ligger på precis 56%, och du kan få tag på en flarra för runt hundralappen. Om det står € på lappen vill säga.

Doft: alltså hur många gånger ska jag säga detta med att refillfat och lite mer gott om tid och inga slutlagringar är da shit. Nu har denna whisky tappat en del efter lång tid öppnad i flaskan, så alla noter får tas med en liten nypa salt, men detta är en whisky som varken viskar eller vrålar, utan mumlar. Försiktigt av marsipan och torrt gräs; päron kokade i sockerlag med lite ingefära i.

Man måste älska denna enkla design.

Smak: citrussyrligt (apelsin, citronolja, men också kiwi); varmt blött gräs på sommaren; försiktiga toner av honung. Inga konstigheter, inga överaktiva fat, bara smaker som sitter perfekt och som en smäck. Denna whisky passar perfekt in i engelskans ”quaffable”: detta kan man dricka tanklöst och njuta av.

Eftersmak: krämig och mjukt kryddig på samma gång; kakan drömmar; någon bara milt sötad marmelad på rabarber med små inslag av citron och vanilj.

Med vatten: svagt blommigare (torkad blombukett) och mer mild vanilj och fin mild fruktighet. Ingen stor omvandling, bara enkelt, vällagrat, balanserat. Smaken är smörigare och sötare till en början, innan den där syrligheten kickar in ihop med nyväckta kryddor. Gott, men till min förvåning föredrog jag nog denna på fatstyrka. Eftersmaken är mintig, väldigt mycket på gräs och gröna winegum som sticker av lite mot hur denna var innan. Vi kan ta vattningen som en randanmärkning, minns att whiskyn jag provat kan vara något överoxiderad efter en längre tid öppnad i flaska.

Sammanfattning: så klockren, så rak, traditionell och omodern whisky. Inget otroligt bra, men bara helt enkelt bra. Jag önskar att destillerier kunde göra egna släpp som drog åt det här hållet, utan alltför aktiva fat och helt utan slutlagringar. Numera skulle många destillerier ha dränkt denna sprit i något slags slutlagringsfat som skulle ha gett whiskyn mer av en kick, med kraftigare dofter och smaker. Jag är glad att så inte har skett här. Någonstans där på typ 86–87 poäng. Vi säger väl 87.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén