Det franska destilleriet Glann ar Mor, som jag skrivit om och provat upprepade gånger på den här bloggen, ger bara ut whisky i små batcher. Det är ett litet, hantverksmässigt destilleri. Typiskt, då, att de gör experiment med en kornsort som för länge sedan i princip övergivits i den skotska whiskyindustrin, Maris Otter. Glann ar Mor Maris Otter barley 15 buteljerades 2015 på 46%. Då kör vi!
Doft: här finns en fin, ren vanilj; fuktig jordkällare; röda äpplen; nagellack; hallon, eller hallontuggummi. Under dem, en bit bak, en lite ”funky” ton jag inte är alldeles förtjust i. Det är…violgodis, är det! Violgodis är inte en dålig doft i sig själv alla gånger, men den skär sig mot jorden. Med vatten: massor av (honungs?)melon; lite mer försiktig vanilj. Violen försvann, det tackar vi för.
Smak: inleds mycket rent, sött och vanljigt; kommer så päron(juice), i massor; gräs (eller, lätt bränt gräs); en frisk, syrlig ton som av syrligt apelsingodis. Under det hela viskar den där jordigheten på ett sätt som inte är helt lyckat. Med vatten: jordigheten bortblåst: bättre såhär. Syrligare, jag tänker på ljusa sugfruktgodisar täckta i vitt pulver från barndomen men kan inte för mitt liv minnas vad de hette.
Eftersmak: den inleds lite mysko, liksom buljongigt, men det ordnar upp sig; en försiktig blommighet med tydliga jordtoner följer. Med vatten: avsevärt bättre, en friskare, lite mer bränd, nästan knäckig ton kommer in, om än en kvarvarande spritighet pekar mot ung ålder på denna NAS-whisky.
Sammanfattning: detta är en whisky där ungdomen inte spretar på ett skönt sätt, utan är mer avslöjande: den var inte helt redo för att buteljeras, tycker jag. Absolut maximalt 7 YO är detta, sannolikt ett par år yngre. Den där jordigheten skulle kunna vara den sköna smutsen i det i övrigt fina maskineriet, men det krockar på något vis. En annan Glann ar Mor jag provade var jag klart förtjust i; den här övertygar inte på samma sätt, om än jag tycker det är gott. Det är helt enkelt lite för ungt.