En blindprovad whisky. Som vanligt gäller att mina noter är oredigerade från när jag blindprovade den, men ni vet ju förstås vad det var i glaset.
Doft: stängd, relativt alkoholstark bourbonlagring. Här finns en viss vanilj- och honungston, men längre fram ligger något spännande, svårbeskrivbart: något mineralt som får mig att tänka ”rök som slutat vara rök”, alltså riktigt gammalt (typ 30 YO) rökigt destillat? Men samtidigt finns det unga, nästan bourbonartade toner som av nymosade mörka vindruvor och papperslim. Det finns något här som påminner om typ nylagt linoleumgolv. Det doftar, helt utan alkostick, som alkoholstarkt. Tydligt stängd doft, så nej, inte gammrök, detta är 8–12 YO tror jag.
En Glenfarclas för The whisky exchange, minsann. Bild från The whisky exchanges hemsida.
Med vatten: fortfarande stängt men lite jordigare, också svaga russintoner, som från sherryfat som används för tredje–fjärde gången. Fortfarande svåranalyserad. Gröna winegum. Blött gräs, men med örter i.
Smak: först lite honung, sedan en lite pepprig alkoattack som följs av kraftig beska med toner av trä, starkt lim, spunnet, lite bränt socker och vaniljsås. Det är en brutal best i munnen, men en rätt skön käftsmäll; jag tror detta ligger på över 55%.
Med vatten: fortfarande lite pepprigt, men den kraftiga beskan har backat något (om än det är rejält ”träbeskt”, om ordet är begripligt); urlakad vanilj. Oerhört stängd fortfarande, jag kommer liksom inte åt denna whisky.
Eftersmak: uttorkande, fint kryddig (herbes de Provence-gytter); hänger kvar länge men svåranalyserad. Med vatten: en mer kaotisk och ettrig kryddighet, oljig.
Sammanfattning: nej, detta är inte så gammalt som jag först trodde. En lite för aggressiv dram för mig. Kan det vara så att det är en bourbon, till och med, om än jag inte känner majsighet eller den ”normala” vaniljbomben som brukar medfölja bourbon? En mycket, mycket svår dram att analysera: normalt brukar jag känna olika frukter, eller bär, eller…något. Den ramlade ihop lite i doften med bara lite vatten, men förblev ändå stängd. En mystisk sak. Jag tror refill bourbon barrel, single cask, 12–17 YO trots spritigheten på grund av den där kraftiga beskan. Men destilleriet? Helt omöjligt. Var det gott, då? Mjae…väldigt stängd, väldigt svår. För besk i gommen för mig.
Reflektioner: detta var alltså en 103° Proof (58,6%) 15 YO Glenfarclas för The whisky exchange, som de buteljerade 2014. Länk till whiskybase har du här. Flaskan finns fortfarande att köpa på deras hemsida för £80.65. Med tanke på destilleriet är väl sannolikheten att jag hade rätt med min gissnig på bourbonfat med ungefär 99% sannolikhet helt fel: Glenfarclas är ett sherrydestilleri par excellence.
Att jag inte var överförtjust i denna whisky behöver alls inte betyda att denna whisky inte är att rekommendera. Jag har ofta lite svårt för Glenfarclas alltför vråliga whiskies. De praktiserar de vidaste skärningspunkter jag känner till, vilket ofta leder till ett rejält och brutalt destillat – något jag själv brukar uppskatta. Men jag vet inte, Glenfarclas och jag kommer bara överens när de nått upp i sådär en 18+ år.
*
Stort tack till Marcus Kainen för blindsamplet!
