För den som läser denna blogg ofta kommer det inte som någon stor överraskning att jag gillar Craigellachie. Sedan destilleriets undebart kraftiga whiskies lanserades som singelmalt 2014 har deras produkter seglat upp som något av ett nytt älsklingsdestilleri i min bok. Jag har hyllat deras 13 YO, jag gillade verkligen 17 YO, och deras 19 YO som jag inte har recenserat för bloggen ännu är en kanonwhisky. (För några fler Craigellachie som jag recenserat, klicka här.)
På Cinderella whisky fair här för leden var det därför helt logiskt att vi var några vänner som suktat efter att dela på en flaska Craigellachie 31 YO. I infon som gått ut hade den ett bra pris. Tyvärr var priset ombord högre. Vi var sju som ändå gick ihop och till sist valde att dela på en flaska: tio centiliter magi per person. Craigellachie 31 YO tillhör det där absoluta toppsikt av whiskies jag har provat.
Men så var det den där jävla 33 YO, med sitt totalt ohemula pris…klart man ville prova den. Köpa den var det ju inte tal om. Efter visst lock och pock bestämde sig Bacardis Erland Gunnarsson plötsligt för att rycka folien av en flaska och erbjuda möjligheten att prova för 300 kronor centilitern. Låter det dyrt? Well, centiliterpriset hamnade då faktiskt under priset för en flaska delat på 70, så priset var riktigt schysst.
Det var ju bara att springa till kassan och bränna 600 spänn på kuponger, få det hela upphällt i en sampleflaska och jubla över att ha införskaffat möjligheten att få prova trettiotreåringen. (Och kanske också i efterhand tänka att ja, jag har nog blivit helt tossig. Det där hade jag inte gjort för fem år sedan, kan jag lugnt säga.)
Nu har tiden kommit för att prova den.
Craigellachie 33 YO buteljerades i februari 2017 i en upplaga av 1700 flaskor. Den är buteljerad på 46% och alla de ingående faten fylldes 1983. När den släpptes var riktpriset 2000 pund. Jepp, tvåtusen pund. Jag återkommer till den frågan längre ned. Här är mina noter.
Doft: vaxad trämöbel: sådant där lite tjockt möbelvax och doften av just en gammal trämöbel (jag måste börja sniffa på träslag för att precisera mig framöver…). Det finns en torkad fruktighet här någonstans, utan att det doftar fruktigt: som torkade röda äpplen som du doftar på i en jordkällare…! Riktigt dyr vaniljglass djupt i botten; ett stänk motorolja, verkligen bara ett stänk. Om Craigellachie 31 YO, som jag ville prova igen ihop med denna men inte hittade mitt sample på, har en djup och fortfarande dundrande doft är detta avsevärt försiktigare, mjukare och, tycker jag, faktiskt för viskande. Detta doftar gott, men också lite trött.
Smak: oj, så mjuk och fin. Inleds med en pigg men försiktig sötma, sedan radar noter som låter brutala upp sig, men allt är i så väldigt fin balans med varandra: havsstänk, koppar, lite sjögräs, rejält med vaxljus, och ljus honung. Här finns också en underbar underton av svavel (inte som i svavliga sherryfat, utan som i Craigellachies svavliga destillerikaraktär) och en något rå oljighet som bryter av på ett härligt sätt.
Eftersmak: mycket försiktig, liksom ”ljus”: fin, mild vanilj ihop med en försiktig oljighet. Ganska kort, ändå, svår att liksom bena ut.
Med vatten: oh yes my friend. Bortblåst är den dyra glassen i botten och fram träder kraftigare oljighet, granskog och vaxljus. I gommen är det lika underbart som svåranalyserat: lite mer ekbeska nu, en syrligt smutsig ton som av verkstadsgolv som möter…grapefrukt? Jag älskar smaken med vatten, men den är ju helt omöjlig att fånga i ord, tyvärr. Eftersmaken blir betydligt längre och piggare: en fräsch kryddighet, en touch av just grapefrukt, smutsig oljighet och härligt trött vanilj i botten. Oj, vad denna piggnade till med en skvätt vatten!
Sammanfattning: man måste börja med det helt sanslöst löjliga priset, 2000 pund. I termer av prisvärdhet är detta inte ens en whisky, och knappt ens en aktie (om det inte finns folk som är så knäppa att de är villiga att betala ÄNNU mer för denna whisky; på auktioner har den dock landat på runt 1700 pund). Denna whisky är väl som många andra galet dyra produkter mest ett sätt för ägarna att se till att det pratas om varumärket. Mycket riktigt är det också så att en googling på Craigellachie 33 years old leder dig till en stor mängd så kallade puff pieces där whiskyjournalister agerar copyskrivare åt branschen. Innehållet överallt är ungefär nu släpps denna hyperexklusiva whisky. Maximal exponering för varumärket.
Det är faktiskt löjligt att be folk om så mycket pengar, även om detta är en bra whisky. Det är ett sjukdomstecken för hela whiskybranschen och whiskymarknaden att man tar 2000 pund för en 33 YO.
Men 1: det är klart, i jämförelse med det rikspucko (eller destilleriet själva för att skapa uppmärksamhet för sitt varumärke?) som valde att kasta bort 7900 pund för flaska nummer 1 av en 3 YO från Lakes distillery på auktion, ja, då är ju 2000 pund för det här riktigt väl spenderade pengar. (För en härligt arg artikel om det spektaklet, läs här.)
Men 2: i en marknadsekonomi är något bara för dyrt om det inte säljer slut eller om nettoeffekten av en viss buteljering blir negativ. Om folk är villiga att betala 2000 pund för detta är de ju det, liksom. Och man ska inte underskatta hur många fler Craigellachie 19 YO som säljs av att folk står och dreglar efter 33 YO för att sedan ta flaskan som står brevid.
Dock: någonstans på någon punkt når branschen en nivå som blir så absurd att majoriteten av kunderna reagerar med att sucka och himla med ögonen. Med priset 2000 pund för en 33 YO är Craigellachie fyra gånger dyrare än den 35 YO som Old Pulteney släppte för några år sedan.
I relation till pris, är det så gott som den kostar? Frågan är felställd och svaret föga förvånande: inte på en fläck; inte ens i närheten av någon fläck, någonstans på planeten, faktiskt. Är det en bra whisky, då? Ja, detta är en kanongod whisky. Blint skulle jag säga att den är kanske 2000 kronor god. Det är gott, det. Lägg till ett par tusenlappar för den lilla utgåvan, och du har ett rimligt riktpris. Lägg till ett par tuselappar för att göra utgåvan exklusiv, och vi hade fortfarande varit på den planhalva där det icke-absurda utspelar sig.
Craigellachie 33 ligger där någonstans runt 90 poäng, kanske till och med 91. Men, ska man välja mellan Craigellachie 33 YO och den avsevärt billigare (när den släpptes…!) Craigellachie 31 YO är 31 YO helt överlägsen.
*
Med tack till Erland som ryckte folien på Cinderella.
