En tolv år gammal Craigellachie på 46% från underbara oberoende buteljeraren Cadenhead’s. En reflektion innan vi går vidare: är detta en ny trend från Cadenhead’s? Normalt ger oberoende buteljerare ut en whisky och det står när fatet (faten?) fylldes och när de buteljerades, med eller utan fatnummer. Att bara köra en 12 YO och vattna ned till 46% ”känns” liksom något ägare gör, inte oberoende buteljerare. Är det ett enda fat? Hur stor är upplagan? Om de ger ut en 12 YO med Craigellachie år 2024 eller så, hur kommer vi se skillnaden mellan de olika flaskorna annat än med krångliga flaskkoder.
240 flaskor kom till Sverige och sålde slut häromdagen, till priset 688 kronor. Om smaknoterna nedan skulle locka: enligt whiskybase finns den fortfarande tillgänglig i nio olika butiker utomlands. I informationen jag har fått från importören Symposion framgår att denna whisky är lagrad till 65% på refill sherry butts och 35% på madeirafat. Det är alltså inte en single cask utan en typisk small batch-buteljering, även om det inte står något sådant på den klassiskt Cadenheadsmässigt nedtonade etiketten:
Då kör vi med noterna då.
Doft: well smack my ass and call me Judy! Rumsvarmt kött och hårt brynt kött; fikon och otända tändstickor; grapefrukt. En elak och underbar doftbomb som skriker CRAIGELLACHIE!!! för full hals. Helt underbart.
Smak: härligt svagt pepprig (tänk Talisker minus röken), med de där lite unket svavliga tonerna som är typiska för destilleriet. Apelsin eller grapefrukt möter honungskaka, svagt stänk av kakao och någon frukt som kan vara plommon? Ett underbart smutsigt vrål.
Eftersmak: småsten (nej jag äter inte småsten, som de doftar på en strand vid havet). ”Vitt vin” – jag kan inte vin längre så ni får nöja er med den breda referensen. Den där maltsötman som innebär en kraftig sötma som också har toner av spannmål, inte honung eller socker.
Med vatten: jag njöt för mycket av ett litet sample som helt enkelt tog slut – det hade annars varit kul och intressant att se vad som hade hänt med vatten med denna whisky. Jeroen, du som högg en flaska av den här – jag ser fram emot nästa träff IRL…
Sammanfattning: jag och Craigellachie är ju normalt en match made in heaven. Craigellachie och de här faten var även det en sådan perfect match. Gillar man den smutsighet som på engelska i whiskykretsar ofta går under den breda termen ”funk” kommer man älska det här. Och bevis igen för cirka n-te gången att whisky är bäst mellan 43 och 50% alkoholstyrka, nästan jämt: denna sitter perfekt på sina 46%. En underbar best. 89 poäng.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
