nakenchock! clickbait! vad som helst för dessa Armagnac de Montal!

Nu blommar asfalten: David avsmakar annan sprit än whisky. Och spriten är så bra att jag måste tramsa med både bilden och rubriken ovan.

Min okunnighet på andra destillat är förbluffande stor. Det beror på att alkohol är en drog och att det knappast är ofarligt att låta (konsumtionen av) alkohol bli en alltför omfattande hobby. Att hålla rent mot Cognac, rom, gin, vodka, brandy med mera kan därför vara klokt. Av samma anledning har jag valt att inte gräva ned mig i öl, eller vin.

Men vad gör man när det gives möjlighet att prova riktigt gammal sprit? Då får en lov att bredda sina knastertorra attityder. Därför: idag i glasen, fyra Armagnac de Montal.

Armagnac är brandy gjord i Armagnac i Frankrike. Det produceras i kolonnpannor, men sådana som ger bra mycket mer karaktär på spriten än de monsterpannor som kokar den råsprit som blir grainwhisky. Du kan läsa mer om Armagnac här.

Produktionen är liten och familjebaserad snarare än industriell och ägd av stora spritjättar. Eftersom destillatet är mindre känt än till exempel Cognac är priserna betydligt trevligare. Och spriten lagras ofta lääääääääääääääänge.

Idag provar jag fyra Armagnac från de Montal. Du kan läsa mer om dem här. De är buteljerade i år och lagda på fat – håll i dig nu – följande år: 1966. 1976. 1986. 1996.

Den yngsta är alltså en trettioåring, den äldsta en sextioåring. Alla är buteljerade på 40%. 1966:an släpps den 9 april och kostar 3689 kronor för en helflaska. 24 flaskor kommer till Sverige. 1976:an, 86:an och 96:an släpps tillsammans i en box kallad Collection de Millésimes. Man får tre flaskor à 20 cl. Boxen kostar 1599 kronor och släpps den 10 april.

Kan vi stanna upp en sekund och ta in det? 3670 för en sextioåring. Den dyraste whiskyn på Systembolaget idag är en femtioårig Fettercairn som kostar 272 000 kronor (för övrigt så skrattretande dumt att jag dör men det är en bloggpost för en annan dag). En fyrtioårig Balvenie kostar 89 000; byt ned dig till Benriach och det blir halva priset av det. Så, en sextioårig sprit för 3700 är ju löjligt billigt.

Så har vi då möjligheten att köpa 20 cl femtioårig sprit, 20 cl fyrtioårig sprit och 20 cl trettioårig sprit till priset av 1700 spänn. Det räcker inte ens till en flaska Johnnie Walker Blue Label. För runt 1700 spänn på Systembolaget idag kan du få bland annat trettonårig Daftmill, en tolvårig Clynelish, Tamdhus officiellt utgivna artonåring, Bowmore 18 eller sextonårig Royal Brackla.

Exemplen visar både att Armagnac är för billigt och att whisky, med råge, har blivit för dyrt.

Jag hittar inte någon av dessa kommande Armagnac på Systembolagets web när jag söker efter dem, men Symposions direktlänkar som jag har använt ovan fungerar. Ett lite halvhemligt släpp alltså, vad det verkar.

Jag provade dessa i ordning från ”yngre” till äldre.

Armagnac de Montal 1996 vintage

Mest vinös på doften, spontant härlig doft. Jordkällare, svamp, koppar, apelsinchoklad. Svamp låter dåligt men är bra. Russin också. Mycket fin doft. När jag går tillbaka till denna efter att ha doftat mig igenom linan är russinen jättestarka, ihop med mycket kraftig vanilj som jag inte alls kände innan.

Smaken är inledningsvis mild, välbalanserad, många russin. Med tid en del torkad mörk frukt. Kött, kanske till och med lite stall.

Eftersmaken har svag vitpeppar, kaffe, svagt av fernissa eller kanske kåda. Jävlar vad gott.

Armagnac de Montal 1986 vintage

Spontant bäst, överlägset, i nosen, av de fyra, när jag nosar mig igenom linan. Eller så är det kanske bara att denna ligger närmast whisky, riktigt vällagrad blended whisky? Jag tror nog jag hade kunnat gissa gammal sherrylagrad singelmalt blint. Fernissa, ett stänk svartpeppar, parfymiga dyra träslag. Mörk choklad. Mörka frukter, torkade. Suverän doft. Väldigt kraftig för att vara på 40% och så många år på fat.

Smak: samma inledande mildhet som 96:an, som vällagrad grain. Svagt av fernissa, svart te, choklad. Mindre fruktig än doften. När jag kommer tillbaka till denna hittar jag hur mycket honung som helst i smaken, och en mjuk fin fruktighet: mango, apelsin, ananas… Ingen överdriven ekbeska, fina kryddor som liksom ”borde” vara ett alltför kraftigt muller efter såhär många år.

Eftersmaken är stor och oväntat lång för så gammal sprit: kaffe, mörk choklad, de där svaga apelsintonerna som återkommer i de här glasen. Härligt oljig munkänsla. Som doften av dyr träfernissa. Skitgott. Smak och eftersmak kan inte riktigt leverera på doftens nivå, men så är också doften helt otrolig.

Armagnac de Montal 1976 vintage

Också amazing doft. Lite blommigare; torkade lite citrusiga blommor. Även svart te som dragit länge. Faktiskt hittar jag kaffe också. Och rejält mörk choklad. Denna är mer viskande är 86:an, fin. När jag kommer tillbaka till detta glas hittar jag också mer blommande fruktträd i doften. Jättebra doft.

Smak: mer ekig, mer fernissa och kaffe och det där svarta teet har kanske dragit någon minut för länge. Gott som tusan, men jag föredrar de båda andra, såhär långt. Det är inte för beskt som i överekad whisky, men de båda andra glasen var mer mångfacetterade i smaken.

Eftersmak: köttgryta som kokat i ett dygn, med en mullrande pepprighet. Kanske att det finns någon ton av mynta i mullret faktiskt. Gott.

Ska du köpa någon sprit på hela året ska du köpa denna box.

Armagnac de Montal 1966 vintage

Avsevärt mer tillbakadragen än de andra glasen. Näsan som vant sig vid ett visst vrålande hittar först mest att det viskar, bara. Men nu så: smält stearin. Honung. Antydningar av rejält intorkade apelsiner. Men också faktiskt friska vaniljtoner. Om jag skriver tuschpenna låter det kanske konstigt eller dåligt, men det är det inte tvärtom: tonen ligger långt bak och gifter sig perfekt med övrigt i doften. Även en ton som av mycket svag terpentin eller nyöppnad färgburk finns också med i mixen, och även de noterna är bra i sammanhanget. Den som letar hittar massor härligt i denna till en början mer anonyma doft.

Smak: oj. Mer än jag hade väntat. Choklad, kakao, päron (!), kanske också ananas långt långt bak. Den känns ”yngre” (allt är relativt) än den lite ekiga 76:an. Många fina fruktiga toner här, till och med fläder och äpple. En del koppartoner också. Jättegott.

Eftersmaken har mildare chokladtoner än de andra, kanske är den något kortare men klart mildare än 76:an. Kvar hänger väl inkokta peppartoner, umami, men också faktiskt lime och en svag…rökighet? Svär jag i kyrkan nu? Sådana där vaga och svaga röktoner som kan komma från faten. Jättefint!

*

Jag kan inte riktigt sätta exakta poäng på Armagnac; jag kan inte spriten och mina erfarenheter är löjligt begränsade. Är detta de första Armagnac jag smakar på i hela mitt liv? Det kan mycket väl vara så.

Oavsett: den här linan är fantastisk. Vi befinner oss sådär runt en 90 poäng, 76:an ligger klart under det och 86:an med råge över. Efter att ha nosat lite snabbt trodde jag 66:an skulle komma ”sist” även om det var tydligt att jag hade högkvalitativ sprit i alla glasen. Men det blir såhär: 86, 66, 96, 76. Alla fyra är rejält bra. Tänk att Armagnac var så gott! Den där 1986:an är en enorm upplevelse.

*

Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis.