Jag ligger som vanligt efter. Låt oss därför jämföra Mackmyras splitternya säsongswhisky Limousin med deras halvnya Stjärnrök, vars sample stirrat på mig alltför länge.
Mackmyra Limousin
Mackmyra Limousin har inte med avlånga bilar producerade för skitnödiga människor med problem och för mycket pengar att göra. För ceux qui parlent français eller gillar geografi eller ek eller har förmågan att googla eller kolla wikipedia är det ett område i Frankrike som är känt för sina ekar. Limousineken är känd i fatsammanhang. Nu när Mackmyra kör en säsongswhisky delvis lagrad på Cognacsfat får namnet en helt logisk klang.
Upplagan är på 16000 flaskor. Här är den i whiskybase. Mackmyra Limousin släpptes igår 9 mars på Systembolaget till ett pris av 600 kronor minus ett. Dock, ett litet aber: med den inbyggda inkompetens som ofelbart följer av monopolsituationer, vare sig de är statliga eller privata, har SB sedan runt ett par veckor nu problem med alla lanseringar i beställningssortimentet. På Bolagets hemsida står att inga flaskor finns att få någonstans i någon butik. Jag har ingen aning om det stämmer, jag vet bara att lanseringen var igår.
Som vanligt ger Mackmyra bra information om vilka slags fat som ingått om än jag likt en trasig skiva måste påpeka att en än högre grad av transparens vore önskvärd. Hur många av ditten eller datten-faten? Åldrar på ingående whisky? Låg whiskyn först i ditten-faten och slutlagrades i datten-faten? Hur lång var slutlagringen i så fall? En ren fatlista är jättemycket bättre än ingenting men mer information vore onekligen möjligt.
Som vanligt med Mackmyra är det också en mångfald slags fat som har använts. Här är fattyperna som ingår:
Cognacfat, 350L (Fransk ek), elegant recept.
Amerikanska ekfat mättade med Oloroso, 200L & 128L
Amerikanska ekfat, 200L & 128L
Hallonvin 100L
Fat av Svensk Ek 30L
Ex-Bourbonfat, 200L
Alkoholhalten är på Mackmyras närmast obligatoriska 46,1% och numera när så många svenska destillerier kör med 50 cl kanske man behöver påpeka att en flaska är på 70 cl.
Förlåt, en sista grej innan vi ger oss in på själva noterna. Någon på Mackmyra fick feeling à la Rimbaud när de skulle presentera whiskyn på hemsidan. Igen är jag den där trasiga skivan men snälla kan vi låta Highland Park bli allt ensammare i att gå såhär all-in när det gäller märkliga beskrivningar av whisky en ger ut:
”När solen befinner sig strax över horisonten och dess strålar färdas lågt, uppstår ett magiskt ljus som bara moder natur kan frambringa. Tiden stannar och du tänker inte längre på räkningar som ska betalas, sociala medier eller vad du ska laga till middag. Du är helt närvarande samtidigt som du nästan glömmer bort din existens. Du är en liten pusselbit i ett fulländat ögonblick.
Det vi pratar om kallas den gyllene timmen och det är i det magiska ljuset över den Franska landsbygden som vi hittat vår inspiration till Mackmyra Limousin. En fruktig, lekfull, len, balanserad single malt whisky som huvudsakligen är skapad med exklusiva franska ekfat som tidigare lagrat Cognac gjord på solmogna druvor.”
De gjorde alltså inte ett samarbete med en producent av Cognac utan lät sig inspireras av det magiska ljuset endast moder natur kan frambringa under den gyllene timmen i området Limousin? Kom igen liksom. Vi skakar av oss de besvärande ordmassorna och kollar in whiskyn istället. Det är ju liksom den det handlar om:
Doft: väcker klämkäck göteborgare i mig som glatt ropar ”hallå, eller?!?!” Översatt till normalspråk: mycket trevligt. Söt, på obestämt sätt – kanske smör och socker som vispats ihop. Varm sand. Någon sådan där ljus stenfrukt, om det är aprikos eller mango. Det borde liksom inte funka med såhär många ingående fattyper men här har Angela D’Orazio verkligen lyckats. Välbalanserad och söt utan att bli kladdig. Nygräddade våfflor. Riktigt behaglig, otroligt somrig. Kanske att lite härligt oljig fernissa kan anas där i bakgrunden.
Smak: balanserad svårbestämbar fruktighet inleder, mer markerat men ändå lagom kryddig (vilket torde vara mycket svårt att få till med både fransk och svensk ek med i mixen!): stjärnanis eller anis, framför allt. Svagt smörig. Mer motvalls och krävande än den smeksamma doften. Men den håller för att hålla mycket länge i munnen, vilket är ett kvalitetstecken.
Eftersmak: inleds med massor av sötlakrits/anis, men det funkar faktiskt. Omoget äpple. Kryddmuller av lite mer ettrigt slag. Det är som att whiskyn blir yngre för varje steg: doften är 12 YO, smaken 9 YO, eftersmaken 7 YO – typ så.
Med vatten: avsevärt mer anonym, det är som att den ramlar ihop. Mer milt fruktig och kanske svagt svagt blommig. Från riktigt härlig till väldigt – alltför – viskande. Smaken även den plattare och mer ”utsmetad” som jag brukar kalla det när alla smaker hamnar på samma styrka och därför blir svåra att urskilja. Eftersmaken också den superanonym. Inte en simmare, detta.
Sammanfattning: bedömd utan vattningen är denna whisky ett styrkebesked från Mackmyra, alldeles särskilt på doften. Kryddigheten i smaken efter några sekunder i munnen kommer inte att passa alla, men jag gillar det. Gott! 85 poäng.
Vidare!
Mackmyra Stjärnrök
Här är upplagan lilla snäppet större, 17000 flaskor. Länk till whiskybase har du här. Mackmyras egen Rimbauds fläskiga hyperboler har du här:
”Djupt under berget, 50 meter under jord vilar det som senare ska ta sig upp i himlavalvet, explodera och bli ett fenomen. Så börjar berättelsen om Stjärnrök. Sprungen ur handgjort rökigt recept, omsluten av Oloroso, ex-bourbon och Amerikansk ek. Tiden byggde kropp, mild sötma och komplexitet. De djupa underjordiska tonerna av mörkröd mogen Oloroso och den närliggande naturens enris- och magiska hjortronbär förenades slutligen i en fulländad explosion…”
(Alltså på riktigt: jisses! För många öppna mål att skjuta bollen i, jag blir alldeles vimmelantig. Bli fenomen? Handgjort recept? Explodera? Magiska bär? Hugaligen!)
Ex-Bourbon rökigt recept. 200 L
Rökig Fresh Oloroso. 30 L
Rök och extra rök, amerikansk ek & ex-bourbon. 30 L
Smoke svans, ex-bourbon. 100 L
Oloroso new och first fill. 128 L
Amerikansk Ek förlagrat elegant recept. 128 L
Svenskt ekfat mättat med hjortronvin. 100 L
Ex-Bourbon elegant recept 200L
Liksom med Limousin gäller att priset är 600 minus en och här är länken till Systembolaget. Stjärnrök släpptes i september förra året. Vi kan alltså vänta oss en rökig whisky och som det låter en hel del sherry. Mot smaknoterna!
Doft: spontant…lite märklig. Varm vedeldad bastu och rökt skinka. Grillkol. Något här påminner mig om den italienska spjälka-maten-spriten (likören) Averna: (alltför) örtigt och lite vagt medicinalt. Blint skulle jag gissa att hybridpannor varit inblandade vilket för de som läser denna blogg noggrant vet betyder att spriten i glaset för mig är…märklig. Med tid i glaset mer balanserat och milt rökig men det drar åt många håll.
Smak: mindre disparat, tack för det. Mild lite askig rök; grillkolen igen; saltat torkat kött av något dyrt slag. Avsevärt bättre än doften.
Eftersmak: här händer det härliga grejer! Saltlakrits och förvånansvärt kraftig rökutveckling. Svag mynta. Tjärpastiller. Om Limousin doftade riktigt härligt och sedan stegvis blev svagare är Stjärnrök omvänd: doftar supermysko och skärper upp sig rejält. Denna eftersmak räddar upp whiskyn.
Med vatten: bättre. Nu känner jag mig mer hemma: jag doftar på whisky. Det där saltade torkade köttet från smaken har kommit till doften och fått sällskap av hav och någon oljig stekt fisk. Det är fortfarande en rätt mysko doft, men avsevärt bättre än tidigare. Smaken är på samma noter som tidigare men en något metallisk smuts som av industrilokal har kommit in i mixen – tänk Bunnahabhains rökiga whiskies. Eftersmaken är som tidigare denna whiskys bästa kort: massiv rök, tydlig torvsmuts, nästan lite bränt/överbakat bröd. Härligt.
Sammanfattning och reflektion: Mackmyra borde göra mycket mycket mycket mer rökig whisky än de gör. Deras extrarökiga recept är sketagott och whiskyn Svensk rök är (bland superentusiasterna) grymt underskattad. De har hittat en egen ingång på vad rökig whisky kan vara och deras rökiga och extrarökiga privatfat är ofta imponerande. Just den här gången tycker jag tyvärr att de dribblat bort sin rök. Särskilt i doften blir detta märkligt för mig. Före vattning hade jag den på 79–80 poäng för doften men den spottar upp sig till säg en 82. En okej whisky.
*
Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis.
