Den 5 maj släppte Mackmyra en tioårig whisky, Ten Years, i begränsad upplaga. En åldersangivelse, det gillar vi! En tioåring, det gillar vi! En ny svensk whisky, det gillar vi! En flaska på 70 cl kostar 698 kronor, vilket får anses vara ett väldigt bra pris för en svensk whisky i den här ålderskategorin. Den är buteljerad på Mackmyras klassiska alkoholstyrka, 46,1%.
Upplagan på Ten Years är 20000 flaskor, varav 12000 släpptes för den svenska marknaden. Översatt i lekmannatermer: upplagan är begränsad men ganska ordentligt stor. Fatblandningen höjer ett halvt ögonbryn: ny amerikansk ek, olorosomättad ny amerikansk ek och bourbonfat har ingått i blandningen till Ten Years. Man får nästan utgå från att faten av amerikansk nyek har använts för något slags finish, då tio år på fat av nyek tenderar att leda till, låt oss säga, lite väl kraftigt resultat. Och vad är olorosomättad amerikansk ek egentligen? Fat av nyek som mättats med oloroso, eller fd bourbonfat som mättats med olorososherry? Hur länge mättades faten? Men nu ska vi inte vara kitsliga, Mackmyra har gett mer info om de ingående faten i den här blandningen än vad vi vet om mer än hälften av Skottlands officiellt utgivna 10 YO.
Nog snackat, nu provar vi!
Doft: här finns ett litet spritigt alkostick inledningsvis, men sedan kommer en mycket somrig, skir fruktighet: pigga granny Smith-äpplen; (vita? lätt omogna?) krusbär; päronjuicekoncentrat; fläderblom; ett litet stänk av terpentin/lösningsmedel. Jag menar det sista i positiv mening: utan den hade detta varit ljust fruktigt, lätt blommigt och somrigt men småtråkigt. Nu finns här något som bryter av doften på ett spännande sätt. Det doftar yngre än tio år, tycker jag: inte omoget, men tydligt ungt.
Liquid summer.
Smak: anländer med klar och ren vanilj ihop med en tydlig beska från faten; röda äpplen; torkade äpplen; rabarber; fläderblomssaft; en svårdefinierad syrlig ton som inte riktigt är citrusig: syrligt apelsingodis? Det är en mycket ”ljus” whisky, åt det lätt fruktiga hållet. Riktigt trevligt!
Eftersmak: uttorkande först och lite spetsigt spritig med en lite tråkigt träig ton, men det ordnar snabbt upp sig: en hel sommaräng av blommor ihop med vita vinbär, kanske några röda vinbär också; fläderblommen som jag tycker går som en röd tråd genom denna whisky är här rejält utspädd fläderblomssaft; även en smak som är lite som doften av maskrosor, den speciella sötbeskan som maskrosdoft har. Försiktig oljighet.
Med vatten, då? Doften blir sötare, mer vaniljig eller vaniljkrämig, nästan lite parfymig, och med ett inslag av lite blött trä; i gommen minskar syrligheten och ett bakverk med citronkräm har dansat in; eftersmaken är nu fri från det första spritstänket men har också tydligare tanniner i sig. Jag föredrar helt klart denna whiskys somriga charm ovattnad.
Sammanfattning: en mycket lätt och mycket somrig whisky, särskilt ovattnad. Den är klart bäst i gommen, men även doften och eftersmaken har mycket trevliga inslag. Det är en mycket konsekvent, ljus och skir whisky: en av de bästa ”myror” jag har provat. Den smakar och doftar mer som en sju–åtta-åring än en tioåring, men vad gör väl det när resultatet blir såhär lätt och sommarfräscht? Hatten av!
*
Detta är den åttonde dagen i juni. Hittills har jag hållit mitt löfte om en bloggpost om dagen hela månaden, med en ny whisky varje dag. Alla tidigare poster i juni hittar du här; annars kan du följa länkarna för enstaka whiskies här: Springbank 25 YO bottled 2016 (1 juni), Sherry darling lightly peated (2 juni), Bowmore 1990 15 YO Old malt cask (3 juni), Longrow Red 2017 release (4 juni), Old Pulteney 17 YO (5 juni), Bowmore 9 YO (6 juni), Hibiki 17 YO (7 juni). Framöver kan du bland mycket annat räkna med recensioner av till exempel Old Pulteney 21 YO, Hven Seven Stars Megrez och en jämförelse mellan AnCnoc 22 och 24 YO. Stay tuned!
*
Den här bloggposten bygger på ett sample jag oombett erhållit från ”branschen”. Ett stort tack för möjligheten att få prova denna whisky!
