Nyligen provade jag ett blindskott från kloka och kunniga Anki Ulvmåne (blogg här, företagssida för provningar här, intervju med henne här, lajka sidan för hennes veckovist uppladdade filmer på FB här). Whiskyn visade sig vara en rätt kul och klurig rackare. Här är mina noter, följt av en liten undersökning av buteljeringen.
Doft: intressant. En orökig bourbonlagring med några tydligt råa, lite unga toner. Eller vänta, här finns både sherry- och bourbonfat med i mixen. Vaniljtoner, vagt torkade blommor. Samtidigt, under den ytan, en köttighet som får tankarna att skrika ”MORTLACH!” Ganska maffig sötma, en liksom tjock, nästan sirapsliknande sötma. Mortlach, eller kanske Old Pulteney 17 YO? Jag gillar verkligen den här doften. Svagt och långt bak, citrustoner; toner av bränt trä som är som världens minsta strimma av rök. Nej, inte Old Pulteney.
Smak: anländer tjockt sött med rejäla toner av grädde; en oljighet som är svårbeskrivbar. Följer så en smeksam kompott av ugnsbakade frukter och rejält sötade citrusfrukter (typ sockrade apelsiner), men väldigt svåra att plocka ut. Någonstans anar jag svarta vinbär, och någonstans under alltihopa finns något mothårs: en lite unken blommighet, som vattnet i blombuketter som stått lite för länge. Jag gillar det: det är inte alltid som off-notes är dåliga. Annars är det väldigt medhårs utan att alls skrika.
Eftersmak: inleds med en mindre puff av kryddor och världens minsta touch av svavel; följer så grädde, också något sött blommigt, som doften av rosor. Oväntat kort. Denna whiskys klart svagaste kort.
The last hole 12 YO. Bild från Anki Ulvmåne.
Sammanfattning: jag gillar det här. Det finns något karaktärsfullt under ytan, något som får mig att tänka just Mortlach, men är samtidigt väldigt smeksamt och snällt och lättdrucket. Jag provade inte vad som hände med vatten; den känns som rätt så perfekt där den är, vilket jag misstänker är 43%. Asch – en sista gissning: Mortlach 15 YO från Gordon & MacPhail, även om jag minns den whiskyn som bättre.
Jag kollade med Anki vad detta var för något, och fick bilden till vänster skickad till mig på messenger. En whisky som som synes heter ”The last hole” och är tolv år gammal. Hon pröjsade drygt 20 pund för en flaska på auktion. Whiskyn är buteljerad ett snäpp lägre än vad jag trodde, på 40%. Tydligen gav ett visst ”Alexander Blending Co Ltd” ut den. Det står varken blended, vatted eller pure malt på etiketten, men online verkar de få som nämner den ta för givet att detta är blended whisky. Jag kände för min del inte av några toner av grainwhisky i glaset; kan det kanske vara det som numera heter blended malt, alltså en blandning av enbart maltwhisky? Det verkar lite långsökt; kanske hade graintonerna kommit fram tidigare om jag hade vattnat lite?
När buteljerades den här whiskyn, då? Googlar man runt lite står det bara löst ”1970s” i olika auktioner av flaskan; se till exempel här. En person tror de köpt den här ”from a golf book in the early 60s”, vilket verkar minst sagt märkligt – vadå från en golfbok? Gräver man snäppet djupare kan man gå till s. 155 i den mycket auktoritativa boken med den märkliga titeln Schweppes guide to Scotch whisky av Philip Morrice som gavs ut 1983. Där kan man läsa att detta bolag grundades 1956 och var verksamt under namnet Alexander Blending Co Ltd under åren 1957–1981. The last hole anges som ett av de märken som de gav ut. (Tack till Billy Abbot på The whisky exchange som tipsade mig till denna källa i en tråd på Malt maniacs forum på Facebook.) Så, 1970-talet verkar rimligt, men det är ju heller inte omöjligt att flaskan är en skvätt äldre än så. Nåja, hur som: en blended buteljerad på 1970-talet verkar mest sannolikt. Som avslutning på detta lilla minigräv bjuder jag er på en bild av den riktigt, riktigt horribla förpackningen som medföljde The last hole när den såldes, med sin uppenbara koppling till golftema:
Smaken är som baken. Får min del får denna inte ett designpris.
*
Stort tack till Anki som valde denna för den lilla whiskyakademin Blindskottsklubben. Roligt val!
