Tjeders whisky

Bara whisky

Teerenpeli PRKL

| Inga kommentarer

I glaset idag, en PRKL. Inget du känner till? Det är okej, det gjorde inte jag heller, helt nyss. Det handlar om finsk whisky från Lahti, närmare bestämt finska Teerenpeli. Teerenpeli började i en restaurangkällare i Lahti på små pannor redan 2002 och är sedan 2015 är ett något större, fortfarande hantverksmässigt destilleri. PRKL är en relativ price fighter från dem, en NAS-buteljering på 40%. Etikettens baksida anger fatblandningen: 80% har lagrats på first-fill sherryfat, resterande 20% har legat på bourbonfat. Den har funnits i några år i Finland men lanserades precis helt nyss (igår, om du läser detta samma dag som jag postar denna text) på Systembolaget genom den svenska importören Clydesdale. 2400 flaskor har gjorts tillgängliga i det tillfälliga sortimentet. En flaska på 50 cl går loss på 498 kronor. För ett litet nordiskt hantverksdestilleri är det absolut okej pris, tycker jag.

Doft: hej på dig du, sherrysötma. Det här doftar riktigt bra, om än det är som en indistinkt vägg där få saker till en början kan liksom ”plockas ut”. Apelsin, grapefrukt och dadlar (torkade), med en liten touch av starkt lim som för att klistra modellflygplan; om jag till detta lägger tapetklister låter det dåligt, eller hur? Det är det inte. Det finns en kraftig fräschör här också, som varm, torr granskog med ett litet inslag av kåda. Någon söt krydda jag inte hittar; inte kanel, inte nejlika, absolut inte curry; kryddpeppar, kanske? Med tid i glaset djupnar sötman rejält: rårörsocker och en skön vaxighet har nu tillkommit. Härlig doft!

En god whisky i snygg flaska i den lagom komplicerade skolan.

Smak: mindre sherrydränkt än doften; inleds mer försiktigt med viskande kryddor och indistinkta torkade frukter, innan en lagom motvalls, kådig beska tar över. En knivsudd gummi och krut; med tid i gommen definitivt just kryddpeppar.

Eftersmak: försiktig, mer viskande; inleds faktiskt med en tydlig rökstrimma och, lite längre bak, cigarraska; följer så någon dyr typ av matlagningsolja (inte olivolja), kanske linfröolja? Kakao. Kryddpeppar, igen ( nöjd att jag hittade att det var den kryddan!) Ganska kort.

Med vatten ramlar whiskyn inte sönder (något som lätt kan hända med något buteljerat på 40%). Doften blir dock mindre distinkt och spännande, mer vaniljig; smaken har fått en chokladigare ton, och den lilla gummi- och kruttouchen är försvunnen; eftersmaken är kortare och kanske något kryddigare. Jag föredrar denna ovattnad.

Sammanfattning: en aboslut godkänd virre. PRKL viskar och är inte våldsamt mångfacetterad, men det den levererar levererar den väl (särskilt på nosen). Den som letar brister i denna whisky har inget vidare att hämta: här finns inga konstiga off-notes, ingen ungdom som besvärar, ingen spretighet, ingen karaktärsfattighet. Jag säger det eftersom motsvarande price fighters för lägre pris från Skottland faktiskt har tydliga brister, många gånger. Särskilt på doften tycker jag denna whisky levererar fint. Bra där, Teerenpeli!

Ett tack till Clydesdale som skickade ett sample på denna intressanta whisky – mitt första möte med finsk whisky!


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.