Tjeders whisky

Bara whisky

NFTBx3

Nikka from the barrel: en klassisk japansk blended whisky. Den är det nästan obligatoriska svaret i alla Facebooktrådar där någon frågar efter en bra blended whisky.

En känd svensk whiskykonnässör sa en gång för länge sedan om den i ett sammanhang där jag var med att den ”svajar i batcherna”. Det var innan jag visste vad en batch var, och till skillnad från mitt vanliga nyfikna och förhoppningsvis rätt prestigelösa jag frågade jag inte ”vad betyder det du just sa?” utan jag försökte väl typiskt snubbigt se eftertänksam ut och mumla något i stil med ”Mhm…” – som om jag visste vad karln menade.

Att svaja i batcherna betyder alltså att whiskyn inte är likadan från batch till batch – att olika buteljeringar av en whisky är olika bra och skiljer sig mycket åt. Det där med att just Nikka from the barrel – NFTB, som den tenderar att heta på sociala medier – skulle svaja i batcherna var något som fastnade i mig. Någon gång, tänkte jag, borde man prova några olika batcher av denna whisky för att se hur och om den har förändrats över tid.

The time is now.

Min första Nikka from the barrel utgjorde också den allra första gången jag samplade något. Batchnumret på den flaskan är Q4B54D, om det numret är ett batchnummer. Jag köpte den på en resa till Berlin 2012. Låt oss säga att vi vet att den också buteljerades 2012, men det kan ju vara marginellt äldre.

2015 köpte sig min samplehallick Mathias N en Nikka from the barrel. Jag köpte ett sample som har blivit stående.

Sommaren 2019 fick jag ett sample av en Nikka from the barrel från den svenska importören.

Så, tre NFTB, nedan logiskt kallade NFTB12, 15 och 19. Alla är buteljerade på denna blendwhiskys standardstyrka, 51,4%. Dags att ställa dem mot varandra! Vi gör det i en jämförande provning, snarare än i form av separata hela noter om varje enskild whisky.

Samma whisky, olika whiskies…

Doft

NFTB19 doftar betydligt mjukare, mer balanserad, NFTB12 mer maltig månne (kanske mindre grain i blandningen då?), men som helhet vinner 19 över 12. NFTB12 har mycket mer citrusfräschör och känns bourbondominerad. NFTB15 är ganska stum, och skiljer sig en hel del från de båda andra: en ganska fadd historia där allt liksom ”ligger i mitten” och inget sticker ut. 19 är definitivt mjukast men har samtidigt både en tydligare sötma och en liten rökton i sig som de båda andra inte har. 19 skiljer sig mer än 12 och 15, men det blir 19, 12 och 15 i hierarki. Det är mycket klara skillnader mellan dessa tre. Efter att ha smakat på dem doftar de mer (som det alltid är), men fortfarande är mitt intryck att den svagt rökiga NFTB19 är bäst, följt av 12, sist kommer 15.

Smak och eftersmak

NFTB12: mycket citrus här också, visst alkobett, med tid i munnen även ekettrig/ lite kaotisk kryddighet. Det passerar och man får en syrlig/grapefruktig, svagt oljig och maltig upplevelse. Jag upplever den över huvud taget inte som en blended utan den känns som en maltwhisky. God men mer krävande än jag minns den. Eftersmaken är svagt spritig, en del väl intensiv beska (grapefrukt), med en svagt medicinal antydan till rök. Gott och så, men inget direkt speciellt. Sådär en 82 poäng kanske.

NFTB15: Väldig beska efter några sekunder i munnen, förvånande, jag minns denna whisky som mycket välbalanserad. Citrusen är här mer åt mandarinhållet. Den känns, som 12, ganska ung: alkoholen är just spritig. Mer mjuk i sin oljighet. En kusin till 12 i tydlig citrus, mindre krävande. Eftersmaken är som hos 12 ganska spritig och rå, mycket citrusbeska (grapefrukt ja, kanske också citron), svagt medicinal här också: likartad. Mja, säg en 80 poäng, kanske 81.

NFTB19: mer balanserad, mer som en blended, några få sherrytoner eller om det bara är mer bourbonsötma: mer first-fill bourbonfat har helt klart använts till denna utgåva. Tydligare vanilj står upp mot en klart svagare ettrighet. Oljigare än både 12 och M, och mer antydan till rök eller torv också. Ljus fruktighet: vindruvor, Granny Smith. Det finns ett djup i fruktigheten här som saknas i de båda andra. Eftersmaken är inte alls lika spritig som de andra, inte heller samma beska, mer mjuk, snäll, möjligen lite slätstruken: mindre medicinal och mer bara en liten rökslinga. 84 poäng, säg? Kanske mer? 85? (Minns: jag tenderar att vara en low grader.)

Älskar designen och flaskan!

Sammanfattning: well, alla i whiskyvärlden verkar tycka att allt alltid blir sämre. Vad gäller NFTB och pressen på de japanska lagerhusen på grund av kraftig efterfrågan på japansk whisky borde denna whisky rimligtvis ha blivit yngre och yngre över tid. Jag tycker dock som synes snarare att den sista utgåvan är bäst, och med viss marginal. Dessvärre minns jag denna whisky som klart bättre än jag tycker den är: god, absolut, men inte särskilt speciell (förutom den senaste buteljeringen, då). Det handlar också om att den som provar mycket whisky över tid får mer krävande smaklökar: jag känner av och hittar brister lättare än för bara några år sedan, och jag letar numera även efter sådant som så att säga inte ”stämmer”.

En intressant men i sammanhanget omöjlig fråga är om i i vilken utsträckning skotska whiskies också finns med i mixen; en annan, vad sju år i sampleflaska kan ha gjort med NFTB12-samplet.

Slutreflektion: Nikka from the barrel kostar 440 spänn på Bolaget. Flaskan är på 50 cl. Det motsvarar ett helrörspris på 616 kronor. Alltså, jag gillar ju denna blended, men för motsvarande 616 kronor tycker jag nog faktiskt det finns bättre whiskies därute. Ett undantag är just 2019 års buteljering, som jag tycker smakar typ som den kostar: bra.

 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén