Någon gång för länge sedan köpte jag ett rejält sample på 10 cl av den här whiskyn av någon. Hujedamig vad jag saknar tiden då vi whiskyentusiaster enkelt kunde dela på flaskor och sampla i grupper med hur många tusen medlemmar som helst helt som vi ville utan att Facebook brydde sig ett skvatt. Vilket jättebibliotek av whiskies jag arbetade upp under de där åren! Tack du som samplade back in the days of gruppen Maltskyltfönstret. Nu tar vi och hyfsar detta sample.
Det handlar om en bara sju år gammal Springbank lagrad på en first-fill sauternes ”hogshead” (säger Springbank; barrique, säger jag att det sannolikt var men skottarna verkar tycka att allt som är större än barrel under 300 liter heter hogshead). Den buteljerades för Springbank Open Day 2015. Springbank Open Day är en årligen återkommande tillställning då destilleriet har en massa organiserade provningar, specialvisningar av destilleriet, livemusik med mera. Det är en pilgrimsresa jag ännu inte gjort.
Hur som, detta fat gav 309 flaskor på fatstyrkan 56,9%. Här är den i whiskybase. Springbank har även en annan buteljering för Open Day 2015 så namnet på den här whiskyn skulle behöva bli något i stil med Springbank Open Day 2015 7 YO fresh sauternes hogshead.
Well well, oavsett namn: såhär tyckte jag om whiskyn.
Doft: detta kan inte vara en sju år gammal Springbank, deras sprit är ju härligt omogen efter ett decennium på fat? Här hittar jag aprikos, rost, blöt metall och smuts i underbar förening. Den där aprikosen är någonstans mellan torkad, färsk och inlagd i sockervatten. Ingefära också. Jag kan nosa på detta i timtal. Det finns en lite sur rök där bakom, typ som när blöt ved brinner ihop med höstlöv. Kanske att här finns röda äpplen också men mest dominerar rosten, fulröken och så den där aprikosen i dess alla möjliga varianter. Länge känner jag bara detta, och njuter massivt. Med tid och när jag letar finns också en underbar smutsdoft i botten som lite löst kan kallas torvig; jordigt smutsig och lite svagt ruttnande, som en havsstrand på hösten när tången luktar (härligt) illa. En doft som visar varför Grythyttan när de körde på mellanrökig malt var Sveriges Springbank – detta skulle kunna vara ett av alla mycket bra släpp av Grythyttanwhisky som gjorts av både Bergslagens destilleri och Svenska Eldvatten. Med tiden också lite kola och nybakat bröd. Men detta är inte en doft att djupanalysera, det räcker med att säga att detta doftar fantastisk fruktsmuts.
Smak: amen härregud. Industriell smuts i episka proportioner (rost, järn, smutsig gammal maskin) möter frukttuggummi av det mest supersyntetiska slaget. Jag tror tuggummina smakar päron. Fulrök i bakgrunden. Jag håller kvar länge och cykelkedja (ja som sådana doftar, jag har aldrig ätit dem) möter dessertpaj med en blandning av ananas och, ja, de där tuggummina. Fantastiskt.
Eftersmak: syltad ingefära möter lätt bränt bröd och stall. Eller är det ingefärsmarmelad kanske? Och vilka frukter har vi här? Varför är inte sauternesfat ännu vanligare i skotsk whiskyindustri…
Med vatten: tydligt yngre och faktiskt mer ensidigt smutsig. Här finns torv och en fruktighet som nu mer drar åt (grillad) apelsin eller lime. Jag gillar detta men här avslöjar sig de sju åren tydligt – den var mer komplex på fatstyrka. Smaken är fortsatt underbar, kanske faktiskt fruktigare än tidigare och ordentligt söt. Smutsen och fulröken – nu med små inslag av torrt gummi – kommer först efter längre tid i munnen. Förtjusande brist på elegans, jättegott. Eftersmaken är rökigare och smutsigare än tidigare. De säger att Springbank ligger på runt 12 ppm eller så men jösses vad mycket rök de klämmer in på den lilla rökningen…
Sammanfattning: alltså, vilken whisky. Ett underbart exempel på hur egensinnigt destillatet Springbank är. Jag är ju en sucker för deras stil – hallå förresten Skottland, ni borde köra mycket mera mid-peated! – och denna whisky var verkligen inget undantag. 89 poäng, kanske kanske 90.
