Tjeders whisky

Bara whisky

Ben Nevis Traditional

…om den nu ska sägas heta det? Rimligare vore nog att säga McDonald’s celebrated traditional Ben Nevis. Mer om whiskyn och lite om destilleriet efter mina noter. Som framgår av noterna provade jag denna blint.

Doft: lite märklig rök. Eller gammrök? Det är liksom mer torv än rök, egentligen. Torr jord, salmiak, läderjacka och ”ny bil”…! Smör och svaga inslag av stall/gödsel. Rejält med syntetiska kolatoner också – kolabönor. Den känns alkoholsvag, under 46%. Det känns som att denna något enkla doft kan visa sig vara en äldre whisky vid avsmakning. Let’s see…

Smak: oj, klart bättre än den lite anonyma doften, om än den inte känns alls gammal.  Pencil shavings, tydlig rök, torv, choklad, och en härlig blandning av godis med fruktsmaker. Kanske 46% ändå. Lite galen och ung, men en god whisky.

Eftersmak: mycket torv i starten: rök, pulverkaffe, läder en masse. Kvar hänger smuts, järn. En ganska enkel whisky, detta, men liksom rak och ärlig. Vi är där omkring 82, kanske 83 poäng: klart godkänd. (Reflektion och tillägg i efterhand: detta var ett slafsigt satt betyg, som är i alla fall en två–tre poäng lägre än vad jag tyckte om det som var i glaset. Jag genomförde provningen liiiiite för fort, men efteråt satt jag och verkligen njöt av minnet av vad jag hade avsmakat, på ett sätt som tarvar ett klart högre betyg.)

Med vatten: mja, den redan lite anonyma och försiktiga doften dog här. Det doftar nästan ingenting, hallå? Fast jo, nog finns det saker här: läder, inte minst, och mer än en antydan av motorolja. Smaken är fortsatt häftig och smutsig, med de där syntetiska frukterna. Detta är ett skitigt destillat, inte bara för att här finns rök utan här finns en lite old school smutsighet som jag gillar. Säg Benromach (fast de brukar vara rökigare) eller, om det hade varit utan rök, Speyburn. Eftersmaken har fått lite spearmint mitt i torven och smutsen. Jag gillar detta: det är lite ”whisky från förr” över den här smutsen. 

Sammanfattning: jag tror detta är en NAS med skotsk whisky från icke-Islay eller ett alkoholsvagt rökigt privatfat från Mackmyra (ambassadörsfat). Mer sannolikt det första. Jag tror det är en whisky som kostar klart under 800 kronor. Jag gillar det här, och hade kanske gillat det än mer med lite mer djupdykning. Sannolikt är detta en whisky från ett destilleri jag tycker om.

Reflektioner och presentation: ja, det var ju en whisky från ett destilleri jag tycker om, och NAS från icke-Islay! McDonald’s celebrated traditional Ben Nevis är en rökig NAS (whiskybase säger att stated age är fem år gammal, men vad jag förstår är detta bara taget ur luften) som i nuläget kostar 793 kronor på bolaget. Det känns spontant som oproportionerligt dyrt, med tanke på att den ligger på £43 utomlands. För £43 skulle jag säga att detta är en prisvärd whisky att införskaffa; för nästan 800 kronor, inte så. Denna whisky har kusiner i Benromach och Kilkerran samt som framkommit ovan Speyburn; kanske att även Springbank är en släkting. Alla de namnen betyder kvalitet. Ben Nevis är i normalfallet inte en rökig whisky, men som så många andra destillerier gör de en del rökig whisky.

Banne mig om inte detta faktiskt är ett fall då storyn kring en whisky är rimlig med tanke på vad som finns i glaset. Whiskyn ska utgöra ett försök att rekonstruera McDonald’s Traditional Ben Nevis, en singelmalt som var populär på 1880-talet. Vid den tiden var Ben Nevis (förstås, det var i princip alla skotska whiskies utan undantag vid den tiden) rökig. Den torde ha lanserats 2010 eftersom den gjordes för att hylla att Ben Nevis funnits i 185 år. Jag är inget mattesnille direkt, men 1825+185=2010.

Det jag älskar med denna whisky är den ju faktiskt smakar old school. Det är som med Benromach, där ägarna sagt att de inspirerats av en äldre stil av whisky, och där de inte basunerar ut detta med pukor och trumpeter – och det stämmer. Där andra skotska destillerier skulle låta denna story om att återskapa den gamla stilen skulle vrålas ut över hustaken skulle många av dem mest bara se till att kartong och etikett verkligen är så underbart old school som på denna whisky. Ben Nevis, däremot, skrev det där i något pressmeddelande när whiskyn släpptes, men gör ingen grej av det. Det står faktiskt inte något alls om detta med återskapande av gammal stil för just denna whisky på Ben Nevis underbart minimalistiska hemsida, som ser ut som något som en trettonåring knåpat ihop på en lunchrast.

Namnet, då? Varför har destilleriets japanska ägare Nikka valt att samarbeta med en hamburgerkedja? Det har de förstås inte. Ben Nevis grundades av ”Long” John McDonald, därav namnet.

*

Tack till Jonas E för blindsample. Sist vi skickade pm till varandra var 2016, så en får anta att versionen jag smakade var buteljerad sådär 2015/2016.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén