Tjeders whisky

Bara whisky

Världens mest sålda whisky och fem till ungefär lika dåliga

Jag gjorde för ett tag sedan det något tokstolliga att köpa ett paket samples med riktigt, riktigt billig blended whisky från Indien. Vi snackar långt under hundralappen per flaska. En av dem är, som du ser av rubriken, världens mest sålda whisky. Det är mycket troligt att du inte vet vad den heter.

I Indien, tycks det, är 42,8% standardstyrka för whisky, för alla whiskies här nedan är buteljerade på just 42,8%. De två första provade jag vid ett separat tillfälle, utan att sätta poäng på dem; de fyra sista vid ett annat tillfälle. Här är mina noter.

Seagrams Royal Stag

Doft: inte illa alls ju, inte heller liksom död: ganska dundrande, skulle jag säga. Kraftig vanilj, ugnsbakad fruktkompott med äpplen och päron, licuorice allsorts (det svarta och det vita på dem). Visst doftar det blended whisky, men absolut utan tvekan godkänt.

Smak: inte lika bra som doften, men äppelmos, en del vanilj, svårfångade andra frukter, lite kokos. Helt okej, måste jag säga. Smakar yngre än doften men definitivt bättre än vanlig billig Scotch blended whisky, som bara viskar och smakar och doftar i princip ingenting.

Eftersmak: okej, nästan död. Följer så en kraftig sötma som är om inte syntetisk så i alla fall lite åt hermesetashållet. Handspritig; som en billig blended, vilket den ju är.

Sammanfattning: seriöst chockerande bra givet vad det är jag provar. Smakade denna mer än djupprovade, som synes av de ganska korta noterna, men detta passerar definitivt som en billig helt okej whisky, tycker jag. Detta är en whisky man ska ge till någon blint och fråga vad de tycker att de vore villiga att betala för den. För min del tycker jag faktiskt att det här är, tja, 200 kronor gott? Kanske till och med 250? Definitivt att jag skulle föredra denna framgår en Famous Grouse, och de kostar 279 på systembolaget. Men så skulle jag heller inte tycka att en Famous för 279 vore ens i närheten av begynnelsen till prisvärt. Jag vet inte varifrån de indiska komponenterna av whiskyn har lagrats, men generellt är där ju varmare än i Skottland så sprit hinner dra ur bra mycket mer dofter och smaker ur ek på kortare tid där än i Skottland.

Jag trodde detta skulle vara hemskt och omoget, men det smakar som en helt okej billig blended. Visst, det är ungt, visst, det är ju ingen kanonvirre det här, men den kostar ju typ ingenting.

Bagpiper whisky

Doft: nätt, lätt: gräs, lite vanilj, sötlakrits. Det doftar mer ung single grain än blended. Absolut OK, tycker jag.

Smak: tjockare i munnen än väntat, men väldigt tråkigt och liksom dött. Svag vanilj; lite konstig kryddighet i botten som efter ett tag i munnen blir mer besvärande; handsprit; kanske lite matolja. Nej, det här var verkligen inget vidare. Börjar okej men går käpprätt åt helvete, faktiskt.

Eftersmak: inleds med alsolsprit, går vidare på päronjuice och någon svag citruston. Ordentligt omoget, kaotiskt, lite ton av varm plast som är klart obehaglig.

Sammanfattning: godkänt på doften, helt klart, smaken är bara okej om man har den i munnen mycket kort tid. Detta är ju mer av en mixer, tänker jag. Att avnjuta detta ensamt är att inte avnjuta utan handlar mer om att stå ut.

Hayward’s fine whisky

Doft: handsprit, nagellack, syntetisk äppelsprit. Viiiiiiiiiidrig.

Smak: unken, smutsigt socker, smutstvätt, en vaniljton som har börjat ruttna.

Eftersmak: sötkladdig, vaniljbulle som börjat bli dålig, matolja.

Sammanfattning: helvetes jävlar, att så neutral whisky kan smaka så illa; det brukar mest smaka lite och tråkigt.

Poäng: 30? Om jag är generös? Ett riktigt rejält bottennapp.

Officer’s Choice

Denna kräver lite mer av en introduktion: detta är nämligen världens mest sålda whisky. Du trodde det var Johnnie Walker? Think again, Officer’s Choice säljer nästan dubbelt så mycket som Johnnie Walker. Vi snackar att det i alla fall 2014 såldes mer Officer’s Choice än Smirnoff vodka. Vi snackar att det 2017 såldes 31,5 miljoner lådor Officer’s Choice. (En låda är tolv flaskor, så 378 miljoner helrör.) Alltså, en sådan försäljningsprestation tarvar ju modell större på bilden på flarran, så att det underbart skrattretande ordet ”Rare” verkligen syns:

Doft: vanilj, stängd, kanske rött äpple. Mycket tunn.

Smak: matolja, konstiga kryddor.

Eftersmak: handsprit, nyhyvlade plankor.

Sammanfattning: menlös, men inte direkt äcklig. Sätta betyg så som skalan faktiskt används blir runt 50.

Imperial Blue whisky, superior grain, 42,8%

Doft: neutral sprit, päron. Extremt stängd/tyst.

Smak: igen bara neutral sprit, sedan kommer matolja, stänk av handsprit. Smakar nästan ingenting.

Eftersmak: kort, död.

Sammanfattning: detta är som att försöka skriva smaknoter på en vodka nedvattnad till säg 30%: jag hittar ingenting. Det är sprit, inte whisky.

Poäng: så som skalan används? Säg 40.

Director’s Special whisky, 42,8%

Doft: äppelpaj med vaniljsås.

Smak: samma: vanilj, sött pajskal, efter en tid ettriga kryddor.

Eftersmak: tunn, kort, bråkig.

Sammanfattning: ”bra” doft, okej start på smak. Resten tråkigt snarare än direkt äckligt, den klart bästa av de fyra sista av de sex jag betar av i denna bloggpost.

Poäng: well… 55?

Generellt gäller att dessa whiskies, med undantag av den rent av horribla Hayward’s, är tråkiga snarare än äckliga. Hayward’s fine whisky var verkligen riktigt ordentligt genomrälig. Det vore kul att ställa Director’s mot säg Famous Grouse för att se hur den står upp.

Det kan noteras att dessa saker jag har provat bara är whisky om vi har en generös tolkning av termen whisky: utanför Indien skulle de inte få kallas whisky. I Indien kan man koka sprit på melass, blanda med neutral grainsprit och kalla resultatet whisky. En del av de ovanstående har Scotch maltwhisky i sig som blandats med indisk grainwhisky, men majoriteten är helt producerat i Indien. I de fallen skulle dessa drycker alltså inte få kallas whisky i EU.

*

Med stort tack till Magnus B som tog sig tid att inköpa dessa asbilliga whiskies och sampla upp hela klabbet för att kunna sprida gracerna från flaskorna bland de svenska whiskyentusiaster som har det där tossiga liiiiiiite diagnosmässiga intresset som säger att allt är roligt att prova, även det som är dåligt…! Så tack, Magnus.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén