Tjeders whisky

Bara whisky

High Coast Origins: Hav, Timmer, Älv

Svenska High Coast är mitt i en veritabel explosion av släpp, dessa dagar. Ett par roliga experiment och specialare och inte mindre än tre nya whiskies som ska vara återkommande i serien Origins, med en fjärde på gång i den serien. Riktigt bra priser på Origins-serien: 500 bagis för 70 cl. Som alltid håller destilleriet en mycket god genomskinlighet i informationen om sina whiskies.

Idag handlar det som synes om de tre första i serien Origins. Till hösten kommer den fjärde, Berg, där whiskyn fått slutlagring på sherryfat (PX sherry). Alla fyra är tänkta att vara återkommande buteljeringar, det som på engelska heter core range. När de säljer slut kommer nya batcher göras (givetvis kommer dessa ha batchnummer, det kan man bara räkna med). Visst är det kul när det kommer grejer som 63 (släpps idag 17 maj) och Small batch 10 och annat skojsigt för nördarna – men det är krusningar på vattenytan. Destillerier behöver core range och mer kunder än de som maniskt klickar vid webbsläpp.

Det är därför härligt att se att destilleriet nu börjar kliva ur den lite trånga nördkostymen med många klart begränsade släpp och experimentella fatlagringar, för att sälja sin whisky snäppet mer brett. High Coast är stort i svenska termer, men fortfarande Lilleputt om man jämför försäljningssiffror med Mackmyra. Med Origins, är mitt intryck, vill de nu nå bortom inbitna entusiaster och till de där människorna som gillar whisky sådär i största allmänhet, men som knappt hört talas om dem. Lägre priser, större flaska, whisky som finns mer brett tillgänglig: bara saker att jubla över, alltså.

Okej: Hav, Timmer och Älv, i den ordningen:

Hav

Hav har påbörjat sitt liv i mindre fat av ungersk och svensk ek, för att sedan överflyttas till first-fill bourbon barrels. En fjärdeldel av den ingående whiskyn var gjord på rökig malt. Hav är en rolig skapelse, och en effekt av High Coasts fatförsäljarprogram: när de sålt fat av nyek till kunder har de först fyllt dessa privatfat en kort tid (några månader) för att göra dem något mindre hyperaktiva. Spriten har sedan hällts över på bourbonfat, och det är dessa fat som fått utgöra grunden till Hav. Det är inte så mycket en slutlagring som en startlagring, skulle man kunna säga: det var i denna whiskys första stapplande steg i livet som dropparna låg på de mest aktiva faten. (Receptet är lite mer komplext än så, men detta får räcka.)

Hav är buteljerad på 48%. Den ingående whiskyn är mellan 5,24 och 7,12 år, med ett snitt på 6,26 år. Den första batchen som nu finns på bolaget för 500 kronor (minus en spänn) består av 11 614 flaskor. För än mer information om Hav, se informationen på High Coasts hemsida.

Doft: kraftig, ganska långt ifrån High Coasts ofta ganska städade stil. Mer av metalliska och minerala toner, till en början. Något jag inte vill säga är gräs riktigt, utan…klöver? Rödklöver? Rejäla toner av båtfernissa också, och en svag rökighet. Detta är något helt annat än Timmer och Älv, onekligen. Här finns också en lite oljigare not, och grönt te som dragit länge. En del svårbestämbara kryddor, också. Nog finns här även lite vanilj och kokos, men det är de där faten där denna whisky påbörjade sitt liv som märks mest. Häftigt, betydligt mer spretigt (på ett spännande sätt) än Timmer och Älv. Spännande, men inte lika mycket High Coast över detta – lite galnare, liksom.

Smak: inte alls lika spretigt, till en början i all fall. Vanilj och svag smörkola, sedan kommer andra kraftigare toner: fernissa, rå linolja; kryddpeppar, rosépeppar som kokat länge och blivit mer av ett dovt muller än attack. Igen de svagt metalliska tonerna som jag ibland hittar i Bunnahabhain. Spännande men lite spretigt, tycker jag.

Eftersmak: härlig inledning av vaniljbulle med svag torv och metall; övergår i mild rök, och något sött som är som en blandning av rökelse och söt cigarr. Ganska kort.

Med vatten: bättre; mer integrerat. Fernissan är underbar nu, lite lugnare och den möter vita vinbär och…honungsmelon, kanske? Betydligt mindre spretig med vatten, det gillar vi. Smaken är även den lugnare, finare, inte riktigt lika crazy – smör, svag vanilj, ugnbakade äpplen. Med rejält med tid i munnen blir den ”yngre”, lite smutsigare, på ett härligt sätt. Eftersmaken är ljusfruktig – ljusa äpplen, kiwi, vita vindruvor – och härligt smårökig och lite oljig. Det är som en nedtonad Trocadero med en skvätt symaskinsolja i, och vem gillar inte det? Avsevärt bättre med vatten, denna whisky.

Sammanfattning: jag gillar denna whisky, men de två som följer nedan är klart bättre för mig. I termer av poäng är jag på 82. Whiskyn ger ett något spretigt intryck. Är man ute efter destilleriets egen karaktär ligger som vi snart ska få se både Timmer och Älv klart närmare till hands.

Timmer

Timmer, då. Enklare recept denna gång: en helt rökig whisky lagrad uteslutande på first-fill bourbonfat (quarter casks och barrels). Timmer är buteljerad på 48%, är nästan sju år gammal, och utgåvan ligger på 12 764 flaskor. En butelj på 70 cl kostar dig 500 spänn (minus en). Som alltid, mer info på High Coasts hemsida.

Doft: blint hade jag aldrig trott att det enbart var rökig whisky som ingick i denna blandning: det är rökigt, men härligt milt rökigt. Sot och mild rökighet, visst, men längst fram ligger snarare ett giftermål mellan vanilj, harsyra, päron och refreshers. Kanske en antydan av helt ny lädersoffa. Härligt.

Smak: härligt försiktig, och ett fint möte mellan mild fruktighet och svag rök. Med tid i munnen växer den milda röken och väcker både torv och lite gammalt, sprucket läder. Men visst finns här både svag apelsin och fläderblom, och grillade äpplen. Det är stramt och stiligt, och väldigt långt ifrån Islay.

Eftersmak: okej, här kommer röken, i inledningen: röken från en brasa med torrt virke möter Wrigley’s och Champis. Som så ofta med High Coasts whiskies är det välgjort, och väldigt befriande att verkligen smaka en någorlunda rak whisky från dem, utan nyek, utan fatexperiment. Deras rökiga recept är milt och försiktigt, inget extremt – jag vet faktiskt inte alls vad man skulle kunna jämföra det med i skotska termer.

Med vatten: något torvigare, men också mer kolasås och rejält mycket mer maltigt. Motsvarigheten från vardagslivet kanske är en hemmagjord, lätt bränd müsli? Härligt möte av maltighet, svag läder och mild svårfångad frukt. Jag hittar också något som jag vill säga är regnvattentunna, men vete fan vad annat det skulle kunna beskrivas som…! Smaken har nu mer av torv och stall, men igen, det är försiktigt, inte dundrande: det balanserar mot en lite smutsigare kolasås, svagt sotiga toner och rumsvarmt smör. Med tid i munnen (rejält med tid) kommer något grövre toner: asfalt kommer in, inte minst. Eftersmaken är oväntat brutal nu: asfalt, torv, spillolja, men också omogna päron och en helt ren kolaton. Nyskuret äpple, mynta.

Sammanfattning: en bra, välgjord whisky. En rökig whisky för de som inte snöat in på Islay, utan som gillar ett stänk av rökighet. Ruskigt imponerande i ljuset av sin ålder och säkert för många något som de kommer tycka är bättre än Älv. För mig är som du kommer se nedan Älv totalt överlägsen. Timmer är ett styrkebesked helt utan omogenhetstoner i sig, en perfekt whisky att avnjuta kanske skvätten mer tanklöst än den provning jag just utsatte den för. Men visst är detta bra – om det är 83 eller 84 poäng låter jag vara osagt.

Älv

Detta har jag väntat på från High Coast: en 100% orökig whisky lagrad enbart på first-fill bourbonfat. Detta är High Coasts husstil: det recept och den typ av fat de gör mest av. Quarter casks och barrels, runt sex år gammal, 46%. Den första batchen består av 8259 flaskor. Ni har vid detta laget hängt med på priset, 499 spänn, och att High Coasts hemsida har mer info.

Doft: det här, mina vänner. Mild, fin vanilj; smält smör (skirat smör); så många saker som du kan hitta på som slutar med ”blom” såhär i försommartider: äppelblom, päronblom, fläderblom. Den där söta syrligheten i typ harsyra. Färska hårda päron; äppelpaj. Färskt kokoskött, svagt. Kanske en hint av lakritspulver långt bak. Den här skulle kunna passera som en lätt, mycket välgjord 10 YO japansk whisky. Rökskadade och sherrybombsfanatiker göre sig icke besvär. Men de missar något stort i sin bestämdhet över att whisky måste vråla för att vara bra. I denna den svåraste av whiskyskolor, orökig whisky på bourbonfat, är detta bara så. Jävla. Bra. Den här liksom utsmetat smöriga tonen och den fina, försiktiga fruktigheten kan jag nosa på i en timme. Halleluja.

Smak: väldigt nätt och lätt, än mer viskande än doften. Mycket mild vanilj, kokos. Päronjuice (utspädd), Trocadero (minus sockret). Fläder, igen. Röda äpplen, svagt. Den levererar verkligen i gommen, men doften är än bättre. Den smakar inte på något sätt för ungt, men doften lovade än mer.

Eftersmak: inleds med mycket mild kolasmak, övergår i äpplen, kiwi (?), någon lite syrlig marmelad på krusbär.

Med vatten: doften blir ”försomrigare”, nästan parfymigt blommig, om det som blommar är träd. En touch av de där krusbären. Alltså, doften på denna whisky är så imponerande. I gommen är det fortsatt än mer viskande, mer på gråpäron, svårbestämbar svag citrus och flädersaft. Eftersmaken har växt med vatten, med en härligt ung lite rå oljighet och all den där försomriga blommigheten från fruktträd.

Sammanfattning: jag är gränslöst imponerad av denna whisky. Quarter casks och barrels och en snittålder på 6,5 år. Det är faktiskt galet. Det är så integrerat och skirt och just välgjort, detta. Jag tror att precis ingen skulle gissa under 8 YO på detta blint. Om poängskalan gjordes relativ ålder på whisky skulle jag sätta 91 poäng – alltså, ”91 poäng för att vara typ sex år gammal på stora fat”. Men jag jobbar inte så med skalan. Nu blir det 86, med häng på 87. 500 spänn för en sjuttis… Gillar du orökig whisky och whisky lagrad på bourbonfat är detta en no-brainer: det är bara att köpa.

Ska man vara ärlig ingår det alltid mer än 0% patriotism när jag köper svensk whisky, ofta bra mycket mer än 0%. Svensk whisky håller absolut hög kvalitet, men den kostar ofta nästan fyrsiffrigt eller mer, ofta för flaskor på 50 cl. Älv är den första whiskyn från ett svenskt destilleri där jag inte behöver tänka att någon liten del av mig också köper detta med hjärtat. Det finns svenska whiskies som är ännu bättre än Älv, men ingen där utgåvan är så stor. Och det finns definitivt ingen svensk whisky som är mer prisvärd.

Så, tre bra whiskies från High Coast. Åldrarna på deras släpp börjar sakta krypa uppåt. Det märks: numera kan de blanda till bra mycket större batcher av sin whisky, och ändå imponera. När jag provade The Messenger för drygt två år sedan skrev jag att whiskyn var imponerande, att den var mycket bra i sig själv och skitbra med tanke på sin ålder. The Messenger, skrev jag, var ett slags gesällprov för vart företaget var på väg. Älv är om inte slutstationen – ge det ytterligare några år till – så i alla fall resultatet av hur väldigt långt resan har gått mot en fullfjädrad, helt färdig produkt. Ett rejält styrkebesked och en riktigt bra whisky. Hav är kärv och häftig och inte sämre än sitt pris; Timmer är bra och utan tvekan värd en femhundring. Älv, däremot, spelar i en helt egen liga för mig.

*

Den här bloggposten bygger på samples jag erhållit gratis. Jag tror att jag många gånger om nu har bevisat att jag skriver precis vad jag tycker ändå.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén