Tjeders whisky

Bara whisky

High Coast Silent Mills 01 – Marieberg

Silent stills. Så kallas nedlagda destillerier på engelska. På High Coast är man med rätta stolt över sin lokalhistoria. Vad bättre sätt än att göra det genom att hylla de lokala nu nedlagda sågverken, genom att fyndigt skapa en serie som heter Silent Mills?

Jag brukar inte bry mig nämnvärt om namn på whiskies (när jag inte skriver om hur dumma namnen är), men de norrländska sågverken utgör faktiskt kärnpunkt för den svenska industriella revolutionen. En stor del av det svenska välståndet byggdes genom timmerflottningen, sågverken och trävaruexporten. Här rådde till en början en nästan oreglerad och hejdlöst hänsynslös kapitalism; det är ingen slump att flera av de som gjorde sig grymt rika på timmerflottningen och pappersframställningen kallats robber barons. Men sågverken och industrierna som växte upp är också helt centrala för framväxten av den tidiga svenska arbetarrörelsen.

Det där hämtar jag inte från någon pressrelease eller från High Coasts hemsida, utan från mina år som historiker. Och kanske att jag blir lite extra hjärtnupen av att jag minns timmerflottningen från min egen barndoms somrar – så länge flottade man faktiskt timmer på älvar, in på 1980-talet – längs Faxälven som rinner ut i Ångermanälven.

Jag som brukar avsky hur destillerier skriver om hur whiskies inspirerats av drakar och demoner och fan och hens moster anser alltså just denna gång att storyn är adekvat. Dock, beskrivningen av denna whisky på hemsidan, om än i ett par meningar väl fantasifull för min smak, hade gärna fått hylla arbetarna än mer. Serien är ”en hyllning till de många sågverk som en gång kantade Ångermanälvens stränder i området där vårt destilleri nu ligger”. Hur man än står politiskt i Sverige 2020 borde en sådan hyllning också omfatta de röda fanorna, arbetarrörelsen och fackföreningarna. Hur otroligt mycket frågan om klass spelade roll vid just Marieberg kan man förresten få en snabb inblick i genom att läsa här och här.

Det är folket som bygger landet. Arbetare på Marieberg.

Ska man vara noggrann heter denna whisky inte som i rubriken, utan Silent Mills Collection 01 – Marieberg. Det är en helt rökig whisky som nästan uteslutande lagrats på bourbon barrels (21 barrels, 10 100-litersfat av amerikansk nyek där whiskyn först spenderat nästan tre år på just bourbon barrels). Som vanligt råder fullständig transparens: här har du fatlistan. Allteftersom åren går blir High Coasts whiskies långsamt äldre. Silent Mills 01 – Marieberg har en ålder av sju år. Den släpps idag den 27 mars på Systembolaget, men bara i de butiker som har den i lager, inte som webbsläpp. Den var tänkt att släppas som webbsläpp, men covid-19 och Systembolaget gjorde att man nu får ta den från butiker som har den i lager.

En flaska på 50 cl kostar 800 spänn och den är buteljerad på 51%. Upplagan är på totalt 10087 flaskor.

Nuff said, hur är den då?

Doft: mycket, är min första tanke. Som vanligt doftar High Coasts whiskies äldre än sin ålder – ge mig en officiellt utgiven 7 YO skotsk whisky (som inte är super small batch eller single cask) som doftar såhär moget, och jag äter upp min hatt. Balanserad men mycket tydlig rök, malt, svårbestämbar citruskombo – citron möter mandarin? Rejält med läder en bit bak. Någon krydda som är ja vad den nu är, färsk oregano? Med tid i glaset väldigt mycket mer torv, och mindre rök.

Smak: avsevärt sötare inledning (sockervatten eller godiset sockerbitar med touch av apelsin), övergår i rejält med torv/torr jordkoka; svagt av citron, men torven dominerar. Sötlakrits, efter längre tid i munnen.

Eftersmak: rejält rökig inledningsvis; choklad (typ tänk kexchoklad med lakrits i), och mycket härliga fina kryddor: som pomerans, kanel och något som drar åt de där tonerna lagerblad ger. Hänger kvar länge. Eller, länge för en sjuåring.

Med vatten: rökigare, om än röken är försiktig; kolasås med sotflagor i; väldigt svårbeskrivbar, fin kryddighet. ”Kryddig” brukar i skotska termer betyda ungefär det, ett lite gyttrigt intryck av, tja, ”kryddor”. Här är det mer färska kryddor med en nästan lite parfymig touch i, som säg färsk rosmarin kan ge. I smaken är det mindre distinkt, mer utsmetat till en början; torven backar till förmån för rätt kraftiga toner av choklad. Gott, men faktiskt lite plattare än före vattning. Eftersmaken har mildare rökighet nu, en touch kakao, en liten klick tjära och fin, mycket ren vanilj. Lakritsen hänger kvar.

Sammanfattning: High Coast gör elegant whisky, även när de kör med rök. Smakerna är nästan alltid distinkta, liksom rena. För mig är det en skola som funkar bäst när det är orökigt, eller bara lätt rökigt. Här tänker jag att jag vill ha mer rök, mer smuts. Å andra sidan, det är som att kräva att High Coast skulle smaka Islay, och det är knappast åt det hållet de siktar. Detta är gott, väl sammansatt, stiligt. Blint gissar jag att ett snitt av vana provare skulle gissa att detta var ungefär en 12 år. Jag märker dock att jag liksom beundrar hantverket mer än whiskyn, om det är begripligt?

Poäng: nästan allt jag provar hamnar ju fan på 83–86 poäng, jag kanske måste sluta upp med poängen efter att ha provat på det ett tag. Jag är i det spannet även här. Säg 83. Klart najs, men efter att de släppt Origins för 500 spänn i flaskor på 70 cl skulle jag nog hellre hugga mig en Älv till före denna. Jag får se upp så mitt inre mantra ”High Coast är bäst orökigt” inte blir något slags utgångspunkt framöver, men generellt imponeras jag mycket mer av deras orökiga än deras rökiga whiskies. Som alltid gäller att smaknoter säger hysteriskt mycket mer om en whisky än poäng.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén