Idag släppte Gammelstilla sin senaste kreation med det underbara namnet 2021. Den är tänkt som en återkommande buteljering, så gissa vad nästa års buteljering kommer heta? 867 kronor, buteljerad på 53,6%. Upplagan är totalt 1125 flaskor, varav 996 släpptes i webbsläppet. Såhär tyckte jag.
Doft: kraft och karaktär out the wazoo som han den där polska polischefen i The Wire Stan Valchek skulle uttrycka saken. Alltså, mycket karaktär. Om jag får gissa på receptet för 2021 skulle jag säga att här måste ingå någon form av nyek. Kanske slutlagring på svensk nyek eller att sådana fat ingår? Jaja skit i det nu, såhär doftar det: ingefärspäron. Marsansås och något jag vill kalla parfymig vanilj. Prunkande sommaräng, så både det gräsiga och blommiga i en sådan. Ingefäran har också lite mint i sig, och någon kryddighet som är…kanel…? Också långt bak de där dundrande kryddorna som finns i ryewhiskey, och någon oljighet. Jo, måste finnas svensk nyek här. Detta är sommar i ett glas. Doftar jättegott. Den mest ”High Coast-iga” Gammelstilla jag har nosat på: det är väldigt clean, väldefinierade dofter, kraftiga toner. Det lite parfymigt blommiga som det fanns gott om i High Coasts Solera möter den välbalanserade High Coast Älv, ungefär så.
Smak: mer krävande här: en parfymigt blommig inledning, kraftig kryddighet följer (peppar, kanske anis, något åt herbes de Provence-hållet). Kryddigheten är besvärande kraftig. Håller man kvar ett tag till så kryddorna klingar ut kommer röda äpplen, grapefrukt och svag honung.
Eftersmak: så mycket ryewhiskey här. Härligt motvalls oljighet, underbart välintegrerat kryddgytter med anis och mynta som tydliga toppnoter, och torkade blommor. Om kryddorna blir för mycket i smaken är de fantastiska här.
Med vatten: på doften mindre av allt, tyvärr. Den doftar gott, men jag saknar kraften på buteljeringsstyrka. Smaken är istället jättemycket bättre med vatten: man slipper kryddbomben och får en äpple/grape/torkade blommor/gröna winegum-upplevelse som är riktigt härlig. Eftersmaken är fortsatt härlig.
Sammanfattning: doften är fantastisk, smaken ovattnad för motvalls för mig och eftersmaken härlig. Det är tre olika whiskies i glaset och jag gillar två av dem… Vattnad blir smaken bättre, men doften var ju så mäktig ovattnad att jag ändå tycker denna var bäst utan vatten. Detta är en tydligt ung whisky med tydliga ungdomstoner särskilt i smaken. Gott. Har du provat whisky som varit i kontakt med svensk nyek och haft lite svårt för de dundrande och ganska annorlunda tonerna bör du nog hålla dig undan. Jag snålar något och säger 83 poäng, men doften är mer åt 88-hållet. Gammelstilla fortsätter imponera.
Jag provade denna ”receptblint”, alltså jag visste att det var Gammelstilla 2021 jag provade, men inte hur den är sammansatt. Lite småstolt får jag nog lov att säga att jag blir när jag nu i efterhand tittar på informationen från Gammelstillas hemsida:
Tanken från oss är att detta skall bli en årligt återkommande buteljering med små justeringar.
Årets buteljering innehåller två 200-liters bourbonfat och något 30-litets dito som sedan legat sex månader på 225-liters svensk ek och sedan tillbaka på bourbonfaten. All sprit är minst 4 år och nio månader, alkoholhalten är 53,6 vol. %.
Svensk ek, minsann! Länge leve detta amrutska recept (det där ”sedan tillbaka på bourbonfaten” är väldigt liksom Amrut). En bra svensk whisky!
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag fått gratis.
