Tjeders whisky

Bara whisky

Två nya från High Coast

Vi kör noterna först och informationen sedan, tänker jag. Två nyheter från High Coast:

High Coast Solera 01

Doft: en vrålande och härligt skarp, nästan knivskarp, välmejslad whisky. Mitt första intryck var faktiskt att doften är vacker. Det är så mycket i denna doft och den är så igenkännlig som, well, maltwhisky, och ändå är det…annorlunda. Hur förklara? Kanske med: ren vaniljstång, mandariner, blommande äppel- och päronträd och citronolja. Något parfymigt dyrt träslag. Sedan ligger som en toppnot dofterna hos en kanelbulle, eller om det är kardemummabulle. Någon mintig ton som hos oleum basileum. Päron, ingefära. Färsk kokos. Alltså, detta är en helt fantastisk doft.

Smak: betydligt kryddigare; nästan (rosé?)pepprigt, och med en del toner av kåda i inledningen. Ingefärspäron i sockerlag, syrliga äpplen. Doften imponerade enormt; smaken är mer motvalls, lite bråkigare.

Eftersmak: en hel del spearmint; syrlig fruktighet som drar åt rabarber eller krusbär. Milda kolatoner.

Med vatten: doften får mer av gråpäron och att tonerna av kåda jag kände i smaken kommer till doften. Gröna kulor och gröna winegum också, och fläder, massor av fläder! Smaken är bättre nu, med röda äpplen och krusbär innan de där kraftiga kryddorna kickar in efter ett tag. Det slår mig nu: vattnat i munnen är detta exakt som en ryewhiskey…! Den där lite liksom råa oljigheten och explosionen av kryddor i gommen efter en fem–tio sekunder i munnen är precis vad jag associerar till ryewhiskey. Häftigt. Eftersmaken svagt oljig, härligt pepprig.

Sammanfattning: en krävande whisky i smak och eftersmak, en smekande symfoni på doften. Jag gillar verkligen detta. Det ska bli grymt intressant att jämföra med senare batcher av denna whisky – må de bli många! – eftersom whiskyn dels kommer att vara något äldre om ålder räknas som summan av alla ingående delar, men framför allt kommer slutlagringsfaten, soleran, över tid att bli mindre superaktiva. Som det är nu har faten av svensk nyek satt en kraftig stämpel på whiskyn. En del av stämpeln är fantastiskt (doften!), annat är häftigt och krävande. Senare batcher kommer därför att bli mer sammanhängande från doft till smak till eftersmak. Riktigt bra, riktigt spännande. 87 poäng. För någon som vill att whiskyn i glaset ska smaka som den doftar kommer det betyget framstå som lite högt, men jag gillar dissonansen mellan den insmickrande doften och de mer krävande smakerna.

High Coast Alba

Doft: i djupet anas lite torv, men röken är tydligare: som doften av otända grillkol med en antydan av någon riktigt tjock grillsås. Inbillar jag mig bacon eller finns det här också? Kola, kondenserad mjölk, brynt smör. Men också en ton av frukt jag inte kan identifiera, vad jag än tänker är det inte riktigt den frukten. En korsning mellan apelsin och grapefrukt, landar jag i. Ett härligt vrål.

Smak: torv, smutsrök, läder. Definitivt en av de smutsigaste High Coast jag har smakat. Jord, något rejält saltat kött som kanske spickekorv?

Eftersmak: rök och den där doften när en ger en stor köttbit perfekt bryning inleder; varmkörd motor och ännu mer läder, vi snackar gammalt sprucket insatt läder i någon fåtölj. I eftersmaken är vi till och med på Islay, och så brukar inte High Coast kännas.

Med vatten: kraftigare rökutveckling; kaffe, nästan kaffesump; choklad; ko. (Det känns bisarrt att skriva det, men seriöst, dofta på en ko någon gång. Det är verkligen en härlig doft.) Smaken är snällare nu, men också godare, chokladigare, och den rejäla rökutvecklingen kommer inte om du inte håller whiskyn i munnen lääääänge. Kolatonerna vattnat är banne mig to die for. Eftersmaken härligt salt och rökig.

Sammanfattning: det är svårt att ställa Solera mot Alba och välja whisky – de är för olika varandra. Bara på doften var jag bombsäker på att Solera skulle totalt sopa banan med Alba. I smak och eftersmak vinner dock Alban. Båda whiskyerna visar på ett destilleri som på riktigt kliver ur sin barndomskostym och ger ut bra whisky. 87 poäng även här. Det är otroligt imponerande vad High Coast buteljerar för grejer; ingenting är ju ens tio år gammalt än.

*

Den här bloggposten bygger på samples jag erhållit gratis.

…Och så lite info då

Av dessa två är Solera 01 onekligen mest originell. Det enkla först: upplagan är på 2490 flaskor på 50 cl, priset är 895 kronor,  alkoholhalten är 56%. Receptet är helt orökigt, whiskyn har lagrats i ett Solerasystem av bourbon barrels där sista raden av fat är barriquer (225-litersfat) av svensk nyek.

Solerasystemet då. Det är såhär sherry lagras, och tacksamt nog har High Coast själva lagt upp en pedagogisk bild på sin hemsida:

Överst fylls fat med new make när soleran, det understa lagret, töms. Fast soleran ”töms” aldrig vid buteljering, utan en del lämnas kvar i faten. Det kan man också lätt räkna ut att man inte gjorde för denna den första batchen: tio fat på 225 liter skulle ha gett en betydligt större mängd buteljerade flaskor. Nu efter buteljering har soleran, det understa lagret, fyllts med innehållet från den nedersta criaderan, som inte heller det töms helt och som efter tömning i soleran toppfylls med innehållet från criadera 2. Arbeta dig uppåt i soleran, och criadera 5 som är överst fylls på med new make.

Vad jag vet har inget destilleri gett ut soleralagrad whisky på det här sättet. Glenfiddichs 15 YO heter solera men där är ”soleran” enbart blandningstanken på 50000 liter som inte töms vid buteljering av nya batcher. Som whiskynörd måste man liksom älska High Coast för att de tar sherrytriangelns sätt att lagra sherry och applicerar den på whisky.

Det kaxiga, intressanta och lite galna i High Coasts solera är just solerafaten. Fat av svensk nyek är galet aktiva och ger dessutom väldigt annorlunda dofter och smaker till whisky. Vore jag destillerichef på High Coast skulle bita naglarna i skräck över att whiskyn i de faten skulle bli överekad. Samtidigt kommer faten över tid bli mindre aktiva, vilket förstås också gäller bourbonfaten. Må experimentet med soleran fortgå i många år – i alla år. Det ska bli galet intressant att följa framtida förändringar av whisky från denna solera i senare batcher.

Med High Coast Alba är det lättare med infon. Upplagan är på ungefär 5000 flaskor på 50 cl varav 3600 gick till Bolaget, priset är 800 kronor (minus en), alkoholhalten är 53%. 100% av den ingående whiskyn är rökig, tre fjärdedelar av den har lagrats på fat av amerikansk nyek och resten har legat på first-fill bourbon barrels. Åldern är 8 år (8,3 om man ska vara petig). Det finns en släktskap med den tidigare mycket lyckade buteljeringen Box American Oak. Den var dock en slutlagrad whisky som använt mindre fat: quarter cask bourbonfat i 4,5 år, slutlagring på småfat (40 liter) av amerikansk nyek. Med Alba har man istället alltså blandat fat som legat hela tiden på sina fat, och faten är normalstora.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2021 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén