En imponerande ungwhisky från Nya Zeeland

Idag, ett blindskott där jag bara var nästan 20 procentenheter fel på alkoholhalten och mer än ett decennium fel på åldern. Helt obegripligt men sant: man skriver vad man skriver blint, och så får man stå där med hundhuvdet i efterhand, chockad över facit. Denna whisky ligger på 64,4% och nedan finner ni att jag skriver undrande om denna kanske bara ligger på 46%. Visst tar jag minisippar men vafan liksom.

Men men: gott var det, som fan! Eftersom ni inte lär känna till massor om destilleriet som gjorde denna treåriga skönhet till whisky, här lite information. Cardrona distillery på South Island, Nya Zeeland är världens mest sydliga whiskyproducerande destilleri. Destilleriet grundades av Desiree Reid och kom i produktion 2015. Spriten för whisky produceras i traditionella kopparpannor från Forsyths och man fyller så lite som ungefär ett fat om dagen. Pannorna är små och man har följt den växande trenden att namnge dem: Roaring Meg (mäskpanna, 2000 liter) och Gentle Annie (1300 liter, spritpanna).

Titta hit alla som vill bygga nya destillerier. Såhär ser pannor för whisky ut. Inte hybridpannor, inte grejer byggda för att koka fruktsprit. This is how you do it!

Alla deras rejält unga whiskies är släppta som Just Hatched, ett underbart namn om ni frågar mig. Detta var en sådan Just Hatched. Mer info om den exakta buteljeringen lite längre ned.

Desiree Reid på Cardrona. Källa: Cardrona distillerys hemsida.

Här nedan mina blinda noter.

Doft: why hello there sherry! Svartvinbärsmarmelad, tändsticksplån, apelsinzest. Smör. En lite parfymigt pepprig krydda som får mig att tänka på kalops, men jag kan inte säga vilken krydda det är. Honung eller (farin)socker. Klassisk modern sherryvrålare.

Smak: vrålet fortsätter, bättre och mer liksom enhetligt här. Mer plommon, mosade russin, nästan Drottningsylt, och koppar. Och smör, massor av smör. Man kan hålla denna i munnen länge och belönas då med hur smöret blir mer och med chokladigt. Oväntat bra, inte alls lika spretigt som doften. De där smöriga chokladtonerna är verkligen härliga. Tänk pralin på inte alltför mörk choklad. Jag brukar nästan alltid tycka doften på whisky är bättre än smaken men här är det tvärtom faktiskt.

Eftersmak: kakao, mörka torkade mer än färska frukter nu. Hänger kvar ganska länge. Svårbestämbar alkoholhalt på denna. Är det ”bara” 46%? Min förmåga att gissa alkoholhalt har fan blivit sämre med åren…

Med vatten: en stor förbättring: whiskyn lugnar ned sig lite, de svagt svavliga tonerna backar eller försvinner. Mer fikon nu. Smaken är på liknande toner som innan, kanske att den känns lite gräsigare? Eftersmaken är stor med vatten, en chokladbomb med mörka frukter. Så svår att analysera bortom de ”klassiska” sherryfatstonerna men vad gör väl det? Det här är ju gott, särskilt på smaken!

Sammanfattning: Läcker sherrylagring. Inte bara fatstarkt vrål, här måste det finnas lite ålder med i gamet också. Säg någon bra batch av Glendronach 15 kanske? Skitgott. 89 poäng.

Reflektion vid facit: här är just denna buteljering i whiskybase. Den är tydligen lagrad på både bourbon- och sherryfat. Den är tre år gammal. Vi tar det en gång till, den är tre. År. Gammal. En mycket imponerande whisky. Vad sjukt kul att du köpte en sådan här flaska och använde i Svenska whiskyakademien, Paul! Detta destilleri blir man ju onekligen minst sagt intresserad av…!

(Psst! Lars! Man kan köpa fat hos dem! Men VI SKA INTE HA MER FAT NU! Med tanke på att den här flarran på 375 ml [!!!!] kostar runt 800 spänn lär ju inte faten vara precis gratis, heller. Men ändå!)