Jag har provat Springbanks senaste 25-åring, buteljerad i december 2016 och släppt 2017. Alkoholhalten ligger på 46% och upplagan är på yttepyttiga 900 flaskor. Det handlar om en blandning av sherry- och bourbonfat som gifts ihop i refill portvinsfat. (Det visste jag inte när jag provade den, och hade nog inte gissat det heller; jag upplevde den som just en blandning av sherry- och bourbonfat, med viss betoning på sherryfaten.)
Doft: en välbalanserad vägg av många dofter; svåranalyserat. Jag hittar mango, vanilj, svag ananasjuice; ”gammrök”, alltså den där speciella svårdefinierade doften av rökig sprit som har legat så länge på fat att röken i sig i princip är helt borta – som en aning av en aning. Om något känner jag mer av Springbanks marina inslag, med tång inte minst, men det ligger långt, långt bak i doften. Färska plommon. Det finns något här också som inte är mynta, men drar åt det hållet – en liksom mintig fräshör. Här finns också, ganska kraftigt, något jag vill kalla lera, tänk drejarlera eller doften av en ansiktsmask av lera. Ljuvligt.
Andra kör på med jätteboxar och specialflaskor när de gör begränsade (eller ”begränsade”) släpp av lite äldre whisky – hos Springbank handlar det om whiskyn i flaskan. No bullshit design. I min bok ger det fem torvmossar av fem.
Smak: inleds runt, tjockt, mycket tjockare i munkänslan än den lättare (men tyngre i smaken) tjugoettåriga single casken for Sweden som jag också provat ikväll (bloggpost framöver). Inte överekat för fem öre. Här finns en djup, tjock kokad fruktkompott av mörka frukter utan att de tar över, en jordig ton, en enorm gräddighet, lättrökt svart te…det är en svår gom att beskriva för det är så många smaker, men de är så välintergrerade med varandra. Till slut landar jag bara i ”ypperligt god, ypperligt komplex whisky”…!
Eftersmak: inleds med ljusare frukter, tänk röda äpplen med päronstänk; följer så oväntat mycket gräddkolor, med bränd torv långt långt bak. Försiktig, fin, kvardröjande i evigheter.
Vatten skitar ner doften, en ton som av bränd jord kommer in; i gommen istället ljusare frukter, med ett stänk av apelsin; och eftersmaken har som doften blivit smutsigare, här anas den mer dolda röken tydligare än tidigare; nya inslag av kaffe har kommit in här också. En enorm utveckling med vatten, från en redan underbar bas.
Sammanfattning: detta är, helt enkelt, mycket välgjort och mycket gott. Med tanke på vad whiskies i den här åldersklassen betingar för priser nu för tiden, är det prisvärt? Jag vet faktiskt inte, men så är jag heller inte en god auktoritet när det gäller äldre whisky; jag brukar tycka att whisky är som bäst från ordentligt ung ålder och upp mot en 21 år ungefär. Jag har dessutom ofta svårt för att lägga med än 1500 spänn på en flaska whisky. Jag gör det, ibland, men det ligger fortfarande någon mental spärr där vid 1500. Det gör att jag får svårare att avgöra en whiskys prisvärdhet när vi är någonstans däröver. Det är en enormt bra whisky, detta, med en komplex vägg av dofter och smaker. Trots sin ålder är denna whisky inte överekad, det finns inte tillstymmelse till att den börjat bli för gammal och trött, och den är heller inte besk som (för) gammal whisky ofta kan bli, utan den är fortfarande härligt pigg och fräsch.
Springbank 25 YO släpps på Systembolaget om en dryg vecka, den 9 juni, för det jämna priset 5205 kronor. Jag köpte faktiskt en på Cinderella whisky fair tidigare i år för 700 spänn mindre än så. Det är mycket pengar, visst, men det är också mycket whisky.
*
Ett tack till det sympatiska folket på Symposion som försett mig med ett sample av denna whisky. Den här bloggposten bygger alltså på ett gratissample från ”industrin”. Jag har inte fått betalt för att skriva denna bloggpost; jag kommer aldrig ta betalt för att skriva smaknoter för den här bloggen. Jag kommer heller aldrig skriva att något jag inte gillar är bra, och jag kommer aldrig välja att inte skriva om en whisky om jag inte gillar den.
