Springbanks hårt rökiga, dubbeldestillerade sprit heter Longrow. Sedan 2008 har det nästan varje år kommit en artonåring. Har jag bara fått för mig att det är stopp nu ett tag framöver? Att det dröjer några år tills den återkommer? Jag blir osäker.
Hur som: i morgondagens mastodontsläpp av whisky på bolaget kommer 2024 års Longrow 18. Den senaste i raden har en mer sherrydominerad profil i lagringen än vanligt: 90% sherryfat, 10% portvinsfat. Springbank gör lite som de vill och gillar om olika års utgåvor skiljer sig rätt rejält från varandra. Du hittar den på whiskybase här.
36 flaskor kommer till Sverige, alkoholhalten är som vanligt 46%, priset är 1639 kronor.
Doft: ja bara ja. Longrow 18 brukar vara mineraliga, lite metalliska i rökigheten. Detta är mjukare, mildare; sherryfaten känns rejält. Tjärpapp, vitpeppar, mossa och en mild, fin och jättetydlig sherryton: mörk frukt, choklad, kakao. Också saker som körsbär och jordgubbar i sig. Vilken doft. När jag kommer tillbaka till denna [alltså från linan av whiskies jag provade ihop, bara rökwhiskies] är det nästan rökfritt, och så starka sherrytoner.
Smak: här kommer röken. Och det metalliska. Massor av mossa, jord, förmultnande skog. Röken under är tydlig men klart nedtonad. Hårt saltade charkuterier, viltkött. Alltså håhåjaja vad bra.
Eftersmak: inleds med en rejäl men balanserad rökbomb; följer så cigarr, choklad, svartpeppar. Ligger kvar hur länge som helst. Upprörande gott.
Med vatten: jag provade inte denna med vatten.
Sammanfattning: det var ett tag sedan sist jag tog en Longrow 18 YO. De brukar vara skitbra. Denna sherrydominerade profil misstänker jag starkt står ut i positiv betydelse. Hugg en flaska, ge snälla fan i att sälja den på en gång, det är så tröttsamt att se all den där kommersen på sociala medier kort efter släpp. Vill du inte samla den eller smaka av den på en gång, snälla ge fan i att klicka. Det här förtjänar att drickas, om nu eller om lång tid är mindre viktigt, bara du inte flippar. Don’t be that guy. 90 poäng.
