Tjeders whisky

Bara whisky

Paul John Bold

Som så ofta kommer jag allra sist på bollen. Mina ursäkter: smaklökar har varit något i oordning, och boken tar mycket av min whiskytid dessa dagar. Men nu så, äntligen dags att prova Paul John Bold (igen)!

Den indiska whiskyn Paul John görs på ett av de destillerier som företaget John Distilleries har. Det är ingen liten operation, kapaciteten ligger på 1,5 miljoner liter ren sprit per år. För två år sedan fanns deras rökiga whisky Bold på Systembolaget till ett pris av 618 kronor. Jag gillade den när jag provade den 2018. Nu är priset ett helt annat: 439 kronor. Nog är det härligt att det i denna värld där priserna på whisky blir alltmer absurda för varje dag som går, när en whisky blir billigare istället för dyrare? Och inte så lite billigare, heller.

Paul John Bold lanserades på Systembolaget den 1 september. Den finns nu på hyllorna i ett stort antal butiker, och är dessutom här för att stanna. Så skönt att kunna skriva om en whisky som inte är en one-off, eller som redan har sålt slut överallt…!

Nog talat, hur doftar och smakar den då?

Doft: så Islay, och ändå inte: fascinerande. De medicinska tonerna som finns hos särskilt Laphroaig och Caol ila, men röken är mycket mer tillbakahållen här på doften. Torv; varmkörd motor/varm metall; svagt av diesel; gasbinda och gips. Samtidigt inte alls så (enkelspårigt?) brutalrökig som det kan vara från Islay. Här finns mycket mer än så. Något jag vill kalla söt citrus, som att någon gjort en likör på apelsin och mycket citron, och ändå lyckats behålla de där zestiga citrontonerna; honung; inte egentligen blommigt och inte heller gräsigt, men ändå finns här den blandade gräsblommiga sötman i en sommaräng. Hostmedicin. Nyupphälld doftade den ung, med tid i glaset har den fått lite mer ålder i sig. Det doftar gott.

Smak: mer vanilj här i inledningen, och härliga toner av dyrt lite parfymigt träslag; går vidare på en helt suverän kryddblandning ihop med saltlakrits, rök och mild cigarr. Kanske läder. Kryddorna då, vad är de? Svagt av rödpeppar, kanske muskot, definitivt kryddnejlika, kanske kanel. Vi är långt ifrån Islay och rätt långt ifrån doften. En tydligt rökig whisky utan att vara en best. Mycket välbalanserad. Kvalitetswhisky, detta, om än den inte smakar alls som den doftar. Om man nu tycker det skulle vara något en whisky måste göra – jag tycker det inte.

Snyggt destilleri.

Eftersmak: tydligt rökig i inledningen. Svagt av både den där speciella söta citrusen och av de medicinska tonerna. Kanske att någon mintighet har kommit hit också. Bränt trä. Mycket gott, mycket liksom karaktärsfullt.

Med vatten: kanske något oljigare, och mer läder, men ingen stor omvandling. Smaken har tappat lite av de där kraftiga kryddorna och har fått mer torv, men mindre rök. Eller om det är någon rökt korv jag känner? Eftersmaken fortsätter på det tydligare röktemat, men är lite plattare. Jag brukar tycka det mesta blir bättre med vatten, men denna föredrog jag ovattnad.

Sammanfattning: för över 600 kronor som den kostade tidigare var detta mer en ”vidga vyerna och prova Paul John, det här är gott”. För 439 kronor kan detta verkligen anbefallas som en stilig och bra rökare. Typ en 86 poäng, eller kanske 87. Absolut kvalitet. Paul John vet vad de håller på med.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén