Tre indiska single malt whiskies från John Distilleries under namnet Paul John i glasen idag: Edited (596 kronor, first-fill bourbonfat, liten mängd rökig malt), Bold (619 kronor, 100% rökig malt) och Brilliance (579 kronor, orökigt på bourbonfat). Alla tre har buteljerats utan kylfiltrering och färgämnen, på en alkoholstyrka av 46%. De släpps på Systembolaget idag den 11 juni.
John Distilleries grundades 1992 och har idag tre olika destillerier. Det destilleri som gör maltwhiskyn Paul John byggdes 2007; redan fem år senare kunde Paul John lanseras som singelmalt (lagring går snabbare i varma klimat).
Jag har provat flera whiskies från Paul John tidigare. På fatstyrka och single cask är de underbara, ofta kärva – de brukar ligga på runt 60% – medan whiskies från dem som är nedvattnade till 46% brukar vara härligt välgjorda och med mycket dofter och smaker som verkligen poppar ut ur glaset. Liksom Amrut gör Paul John inte diskreta whiskies. Det har sannolikt något med det mycket heta klimatet under lagringen att göra. Medan Amrut äntligen börjar få ett rejält och brett erkännande för sina whiskies är Paul John den mindre kända kusinen som alltför få känner till, och som gör bra whiskies. Bra, inte riktigt magiskt bra, så ungefär ser mina erfarenheter av destilleriet ut.
Jag gillar egentligen inte riktigt att prova whiskies i linor, åtminstone inte när jag ska blogga om dem. Jag föredrar att prova whiskies en och en för att kunna gå då på djupet. Denna gång är ett undantag. Jag valde också att lägga upp presentationen av min provning på ett lite annat sätt än det vanliga – mer som hur provningen faktiskt gick till, där jag gick mellan glasen för varje steg i analysen. Såhär:
Doft
Edited: fernissa möter djup fruktighet (apelsiner, brända/stekta röda äpplen, sådana där liksom ”mosiga” som frasar sig när man tuggar på dem); i botten igen lätt bränd kolasås. Fernissan – eller fan, det är linolja faktiskt – dominerar. En rejäl doft, härlig som tusan.
Bold: här är vi mer på rostiga spikar och bandage/plåster ihop med grapefrukt. Det är absolut ingen dundrande rök, utan mer mediumrökt och liksom…torrt. Mycket tydliga toner av inlagd och torkad ingefära också, samt varmt stearin. Även här hittar jag äpplen, men snarare torkade än färska.
Brilliance: linoljan från Edited har här fått sällskap av rumsvarm vispgrädde och sockersöt kola. Kokostoner, också, och röda äpplen. Jag finner denna, i relation till de båda andra, väl fatdominerad – inte som i överekad, mer som i att alla dofter står på fullt reglage. Det borde inte vara så, eftersom Edited är lagrad på first-fillfat. Men men, det är så jag upplever det.
För mig är det jämnt skägg mellan Edited och Bold, där Edited till sist vinner på större djup. Gillar man rök kommer man tycka Bold är överlägsen Edited. Brilliance hamnar en bit efter de båda andra på doften.
Smak
Edited: inleds mjukare än doften, silkeslent och gräddigt med vanilj; sedan vaknar lakritstoner i djupet (sötlakrits), kola och (sura?) hallonremmar. Skirat osaltat smör också. Mild, men långt ifrån mjäkig.
Bold: Torrare, nästan som torrt vitt vin inledningsvis; ljusa frukter (aprikos? nästan krusbär tror jag); kommer så en syrlig rök, men långt bak, ihop med vitpeppar. Stekta eller lättgrillade toner, typ lite bränt kycklingskinn och soja. Bandagen från doften finns här, men också de långt bak.
Brilliance: klart fruktigare än de båda andra, med röda äpplen i mängder. Kolasås, kokosflingor och långt bak spearmint, nästan som världens minsta dutt tandkräm.
På smaken vinner Bold, följd av Edited, med Brilliance på sista plats. Jag vill betona att det är ingen skam i detta sammanhang, för alla tre whiskies befinner vi oss på helt klart godkänd nivå.
Eftersmak
Edited: försiktig mynta; kryddor av svårbestämbar art; igen lakritstoner, faktiskt också en touch av tobak.
Bold: gräddrökig, med toner av brasa, salt/havsvatten/kust. En bit bak finns syntetiska godistoner, typ tutti frutti.
Brilliance: röda äpplen, rabarber (!) och en mullrande ek därunder, med kryddor som kryddpeppar och vitpeppar; mjuk, neutral oljighet, också.
Även här tar Bold hem priset, följd av Brilliance och Edited.
Jag genomförde denna provning utan vatten, inte för att jag inte tror att dessa whiskies skulle förvandlas eller kunna bli bättre med vatten utan för att det redan med tre whiskies sida vid sida var svårt nog att nå någorlunda på djupet med analysen. Som sagt, jag tycker det är svårt att verkligen på djupet prova whiskies om jag provar mer än en.
Ingen av dessa tre whiskies har några off-notes eller saker som stör. Att få tredjeplaceringen på doft, smak eller eftersmak betyder alltså inte att man blivit underkänd. Bold blir overall winner rent matematiskt, men jag är nog egentligen mer imponerad av Edited; det är lättare att ”vinna” en lina med en helt rökig whisky. Alla tre är härliga whiskies, klart köpvärda. Det blir en annan stil på whiskyn när man lagrar i intensivt varma klimat: dofter och smaker verkligen springer ur glaset med just intensitet. Tre härliga whiskies, alla över 83 och under 87 i termer av poäng. (Jag påminner de av er som läser denna blogg: jag är en low-grader, sätter jag 89 befinner jag mig i himmelen.)
Är det köpläge, då? Det beror alldeles på. De är inte dyra i relation till doft och smak, och har man inte provat Paul John tidigare är det förstås bara att tuta och köra. Den tid då man trodde att bra whisky bara kunde göras i Skottland och kanske också Japan är sedan länge, länge förbi. Bold är nog den bästa av de tre. Samtidigt, vill man lära känna destilleriet Paul John är Bold en ganska udda fågel, olik annat som släppts från dem. Edited är en bättre introduktion till att förstå deras husstil. Alla tre är helt klart värda att inhandlas.
*
Dessa recensioner bygger på samples jag erhållit från importören.