Tjeders whisky

Bara whisky

Mackmyra Vinterglöd, blindprovad

Varje tisdag är det blindprovning med Svenska whiskyakademien. Tolv pers sitter och provar tillsammans online. Ibland väljer jag att ta mina smaknoter från dessa tillfällen och lägga upp på bloggen. Nu när mina smaklökar är förvirrade av covid-19 får jag väl lita till sådant jag provade innan, helt enkelt.

Detta var alltså Mackmyra Vinterglöd, men inte visste jag det inte. Vinterglöd är tydligen slutlagrad dels på PX-fat, alltså sherryfat, och dels på fat som innehållit glögg. Tydligen ingår också nyeksfat. Här har du Mackmyras detaljerade info om Vinterglöd. Det är en NAS-whisky, förstås. I whiskybase heter det att ”Calculated age” skulle vara tre år – ett exempel bland många på felaktigheter i whiskybase. Det finns absolut ingenting som skulle tala för att denna whisky bara skulle vara tre år gammal, och extremt lite av all singelmalt-NAS är just tre år gammal. Under tio år, absolut, men tre år? Sällan Stellan.

Vinterglöd släpptes i oktober 2018. Helt totalt slutsåld är den inte, du kan få en för 600 spänn minus ett på Bolaget.

Som vanligt gäller att mina helt blinda noter är fullständigt oredigerade.

Doft: mitt första intryck är: hoppla, vad annorlunda! Är detta ens whisky? Så annorlunda att det blir liksom bortom bra eller dåligt, till en början. Vad doftar det då? ”Syntetiska tallbar”, eller snarare: tallbarskoncentrat som man har till vattnet man ska hälla på stenarna i bastun. Rosor. Barntandkräm med godissmak. Enormt mycket frisk lite syntetisk fruktighet som kan vara…äpplen? Friskt. JÄTTEannorlunda.

Smak: inte alls lika alkoholstarkt som jag trodde, detta kan mycket väl vara 40%, max uppåt en 46 (trodde mycket högre på doften). Tunn munkänsla, mycket syntetiska toner (nästan åt tvål), mycket kryddor i botten och även de är klart annorlunda, som rökelse möter oregano möter färsk mynta. Lite surbesk svårfångad citrus. Så annorlunda; konstigare än doften och här blir det mer i negativ betydelse. Den mycket nätta munkänslan skulle kunna tala för en (JÄTTEKONSTIG) Mackmyra i Momentserien.

Eftersmak: som väntat kort, detta är sannolikt en ung whisky. Tandkräm, ettriga kryddor, handsprit. Men här finns också lite mer djup. Nyek, men vilken ektyp skulle detta vara? Kastanjefat eller något annat crazy? Är det den där syntetiskt ihopsatta whiskyn Glyph kanske? Eftersmaken hänger ändå kvar ett tag.

Med vatten: jag noterar nyfiket att dropparna ger ”floc”, alltså ringlingar i spriten, vilket tyder på att den inte är kylfiltrerad. Nu mer parfym på doften, och svagt av fernissa. Nyhyvlat plank. Tallbarren är borta men barntandkrämen består. Smaken är oljigare men ännu tunnare, kryddigare och mer syntetiskt, och så schizad. Eftersmaken har en ganska najs lite mer dov kryddighet nu, men alltså, jag står förundrad.

Sammanfattning: låt oss säga att detta är whisky, och därför ska bedömas utifrån något slags norm för vad whisky är. I så fall är det jag har i glaset ett misslyckande. Rolig och spännande och annorlunda i doften, men konstig; i smaken ett stort, stort minus; i eftersmaken inget vidare. Samtidigt, om man bortser från smaken, är doften ändå rätt…ball, liksom. Men nej, det måste bli någonstans där just under 70 poäng där den exakta poängen slutar betyda något. Jag har smakat jättemånga whiskies som varit betydligt sämre än denna, och den är mer galen än direkt äcklig.

*

Tack Annelie H för att du körde denna blint i Svenska whiskyakademien!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2021 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén