Tjeders whisky

Bara whisky

Kilkerran Heavily peated batch 2

Campbeltowns nyaste destilleri Glengyle, vars whiskies heter Kilkerran, är bara igång några månader om året. Det lilla företaget som byggt, äger och driver Glengyle har fullt upp med att producera whisky på sitt andra destilleri, det kanske månne något bekanta Springbank. Huvudparten av den begränsade produktion som genomförs på Glengyle är orökig, men ibland brassar de på med rejält rökt malt.

Innan Kilkerran 12 YO släpptes 2016 hade man en serie som heter Work in progress: buteljeringar som syftade framåt mot släppet av en 12 YO. Nu har de gjort något liknande med sin hårt rökiga produktion, och de kallar istället serien Peat in progress. Batch 1 buteljerades i februari 2019, och denna andra batch i september samma år. Den är lagrad till 55% på bourbonfat och 45% på sherryfat. Alkoholhalten ligger på hisnande 60,9%. En tredje batch har just buteljerats.

Denna whisky, alltså batch 2, skulle släppas på Systembolaget den 2 april, men just nu är webblanseringar inställda med anledning av covid-19 (läs mer här); det kommer visa sig när denna blir tillgänglig på webblansering – håll koll på denna sida. Priset är 750 kronor. Man vet varken storlek på utgåvan eller ålder på whiskyn, men det sägs att batch 1 bara var tre år gammal. I så fall borde denna inte gärna vara mycket äldre utan sådär 3–4 år.

Jag f**king ÄLSKAR denna no-bullshit design.

Doft: OJ! Det är inte rök och inte heller torv, spontant, utan du har gått in i en butik som enbart säljer femtio år gamla lädersoffor där lädret är torrt och sprucket. Lägg till det att butiken inte har dammat på länge, och högar av torra jordkockor samsas med komposter med blöta löv i olika grader av förmultning på golvet. Se där, i ett hörn står en dunk diesel med locket avskruvat. Och några öppnade hinkar med gammal vitfärg (inte starkdoftande, du vet sådan för lister, utan matt färg). Och Inotyol, salvan som jag som litet barn kallade kosalva, så säg varm kossa. Mina förväntningar på denna var låga – detta är rejält ung sprit – men alltså jösses. Nu har den stått upphälld ordentligt länge vilket säkert har hjälpt, men att detta ligger på över 60% och är ung whisky är inte möjligt: det går hur bra som helst att doppa ned näsan djupt i glaset och andas in rejält utan att störas av någon som helst alkohol. Hur är det möjligt? En doft som är underbar enbart om du har provat en massa kraftfull whisky; för fem år sedan hade jag sagt att detta var jättekonsigt, nu säger jag bara halleluja.

Smak: jord i trädgårdskompost, gammalt läder; enorma mängder smuts/torv/järn; en del av sherryfaten anas här faktiskt, säg smutsiga fikon; päron; ”fulrök”, alltså smutsrök, tänk typ en rejäl brasa i vilken någon galning har slängt in en cykel bland allt annat. Här i smaken känns alkoholen betydligt mer, den är lite för kraftig och besvärande, men oj så karaktärsfullt. Om doften är amaaaaazing för att den är så häftig är den ovattnad för mycket av en smutsig best till och med för mig i smaken.

Eftersmak: ganska stum/kort; torv, svagt av tjära, tallbarr. Ordentligt med sötma, vi snackar mörk sirap här. I asvlutet kommer en tjock, rejäl rökighet som närmast kan beskrivas som lagavulinsk.

Med vatten: mycket stor förvandling. Torkat gödsel (i betydelsen komocka), tydlig rök, nyhuggen björkved, nytänd grill; svagt av lakrits; havsluft; citron. Det är nu en helt annan whisky; även denna är fantastisk. Smaken är mycket tydligt rökigare, torvigare, syrligare (Granny Smith möter citron), och har även russin en bit bak, och en rejält fet smörigt oljig ton som är helt underbar. Svarta oliver möter malt möter sura winegum. Underbart. Eftersmaken är på drejarlera, plommon och nyhuggen björkved. (Om du aldrig huggit ved av nyfälld björk, prova det, det är en doftupplevelse utöver det vanliga.)

Sammanfattning: när jag såg på sociala medier hur folk jagade den första batchen av Kilkerran Heavily peated körde jag ett mantra om att detta var superung whisky och att jag inte skulle vara en i flocken; att jag skulle vänta tills rökig Kilkerran hade utvecklat sig till något mer än ett ballt experiment. Jag har därför inte provat den whiskyn. Nu när jag provar batch 2 ångrar jag mig. Detta är en whisky som ingen annan whisky du någonsin har provat. Det är rått och omoget och smutsigt och aggressivt och så fullpackat med smaker att jag blir alldeles vimmelkantig. Min förväntan var att jag skulle landa på klart under 80 poäng på denna, men alltså vad fan. Håll i er nu: 92 poäng. Detta är trots sin ungdom faktiskt 750 kronor gott, och mer därtill. De höga poängen sätter jag med förbehållet att jag starkt misstänker att David Tjeder 2015 skulle ha satt ett bra mycket lägre betyg,. Detta är en mycket krävande whisky.

Om denna whisky verkligen som ryktet gör gällande bara är tre år gammal är det den bästa treåring som någonsin har buteljerats, det vågar jag ta gift på.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.

 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

2 Kommentarer

  1. Bubbert 30 mars 2020

    Weblansering 2/4 uppskjuten m.a.a. corona.

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén