Tjeders whisky

Bara whisky

Kilkerran 8 YO cask strength (2018)

Kilkerran, whiskyn från Campbeltowndestilleriet Glengyle, har imponerat stort på mig, det lilla jag har provat. Sedan några år ger de ut en åttaårig version på fatstyrka. För någon tid sedan blindprovade jag en whisky som visade sig vara en av dessa åttaåringar, den som buteljerades i oktober 2018 och som har flaskkoden 18/444 på sig (titta på printad text direkt på glaset på flaskans baksida så ser du). Denna ligger på 56,5% och har helt lagrats på bourbonfat. (En sherrylagrad variant kommer snart till Systembolaget, och kommer då dyka upp på denna blogg.)

Just denna whisky finns alltså inte på Systembolaget, men den är brett tillgänglig utomlands ifrån. Det familjeägda Mitchell’s som äger och driver både Springbank och Glengyle (genom olika bolag) är väldigt bra på både kvalitet och priser; denna går att få tag på för just under €50 om du tittar i butiker utomlands.

Här nedan mina blinda noter. Notera hur off jag var vad gällde alkoholhalten, och som så ofta med gissningen.

Doft: rökig, men ganska försiktig rök. Svagt medicinal, och grapefrukt. Eller vänta, mer mandarin faktiskt. Sjögräs (tänk som i sushi). Vitt bröd. Rumsvarmt smör, fin och tydlig vaniljton. Hade röken varit kraftigare hade jag kunnat tänka Islay och kanske Laphroaig. Nu kanske Timmer av High Coast? Vi får se vad smaken ger…

Smak: smörig, vaniljigt söt. Mindre rök än doften, så kanske inte High Coast ändå. Varm sandstrand, saltlakrits. En del lite liksom ettrig beska, som en blandning av det vita på en grapefrukt, handsprit och lite kaotisk kryddighet. God, tydligt ung, väldigt välbalanserad efter viss tid i munnen. Kryddigheten har jag lite svårt för.

Eftersmak: mer torv här, och salmiak. Spearmint, svagt. Rostat bröd. Omogna äpplen, nästan äppelkart, och grapefrukt. Gott, kanske något spritig. Svår att gissa vad gäller alkoholstyrkan, jag trodde länge 46 men kanske snarare 48? Eller till och med mer?

Med vatten, halvrejäl skvätt råkade det bli: fin; nästan helt orökig efter en tid i glaset. En blandning av rumsvarmt smör och vaniljsocker. Torv och rök en lång bit bak. Den där språksvåra tonen som heter ”cereal” på engelska och som här är malt möter baguette, ungefär. Svagt medicinal. Fin utveckling. Smaken är härlig och mycket välbalanserad med denna mängd vatten, har mer av omogen mango med ens, och rökigheten kommer först efter en längre stund i munnen. Eftersmaken är syrligare – nästan åt citron – svagt torvig, och härligt brödig. Röda äpplen, också.

Sammanfattning: jag gillar detta. Det är ungt, ja, men väldigt välgjort. Jag tror detta är under tio år gammalt, kanske en sju år eller så. Antingen en blandning av rökt malt och orökig malt eller helt rökig malt. Jag stannar vid High Coast Timmer, om den nu var buteljerad på 48%. Svårbedömd i termer av poäng, eftersom jag vet att jag har en svaghet för sådana här unga, destillatnära whiskies. Denna har ändå lagrats på aktiva fat (first-fill, gissar jag). ”Mina” 86 poäng kan mycket väl vara 82 för någon som föredrar vällagrade, avrundade whiskies.

Reflektion vid facit: detta är den klart rökigaste Kilkerran jag har provat. Mycket välgjord sprit, härligt naket ung och kan verkligen rekommenderas för inköp.

*

Tack för att du använde denna som blindskott i Svenska whiskyakademien, P-J!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén